tag:blogger.com,1999:blog-173717192024-03-04T19:42:07.969-10:00CAVEFORS THEATRE DECADENCE / TEATER DEKADANSAnonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.comBlogger20125truetag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-18281606912893928222014-06-22T10:04:00.001-10:002014-06-24T18:30:32.139-10:00...some positions... photographer : LENA MATTSSON<div class="separator" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;">
<img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgMSzr2pJDfPKKQ5GkUVLfvva4ojy3CuURiSqkq_rMysrq-ij1HxP_9SY3v28kIdj6IBhIxs63KbcSOyAX9RwehERwP0rrkvBqkKV88B4PRDlfD9nfTsFkDggcVZAyznQOZtlMZ/s1600/A.Mattsson%252CLena.Bo.Utst%25C3%25A4llning+3+av+3.projektion+va%25CC%2588ska+reverse1.jpg" height="480" width="640" /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiooNhKnNv8wCe7V0nMJI7tmfSGu1dq5q6soWOtrkdh4fY9kWoyzFC9p5O4gvEbf_zmRzPhFIZhnVLauZZSR7XzpPgtwyHaQ0WoPAj2XyTAukiA5JpCuY4a6CoSC88-57UjMd24/s1600/Maistre%252CXavier%252Cde.Den+Spet%25C3%25A4lske+i+staden+Aosta.+Affisch.gif" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiooNhKnNv8wCe7V0nMJI7tmfSGu1dq5q6soWOtrkdh4fY9kWoyzFC9p5O4gvEbf_zmRzPhFIZhnVLauZZSR7XzpPgtwyHaQ0WoPAj2XyTAukiA5JpCuY4a6CoSC88-57UjMd24/s1600/Maistre%252CXavier%252Cde.Den+Spet%25C3%25A4lske+i+staden+Aosta.+Affisch.gif" height="393" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiEJ0qFIfp9mabH0g9t_3P2mLcdpg8AvVMDBjkPamSh_AGSI1skeqdZYwqkCWoTI6FTvnsjSnWfWHF37iT6jjiBjwObxAiO2qSsKLbawBaIBFLdlH9xNoe-uGlrjwVM586pMqe/s1600/A.Mattsson%252CLena.Bo.1+av+3.Utst%25C3%25A4llning.projektion+va%25CC%2588ska+reverse2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiEJ0qFIfp9mabH0g9t_3P2mLcdpg8AvVMDBjkPamSh_AGSI1skeqdZYwqkCWoTI6FTvnsjSnWfWHF37iT6jjiBjwObxAiO2qSsKLbawBaIBFLdlH9xNoe-uGlrjwVM586pMqe/s1600/A.Mattsson%252CLena.Bo.1+av+3.Utst%25C3%25A4llning.projektion+va%25CC%2588ska+reverse2.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGTMQ2pSZHme-6_3B_mzv467F9y_OPN_G2Xzl_g7e_rAGY9dvE_niDQWKN8Srt4pOexjBDDrFuNPsIy5w9MvY6Yri9WOZ6RUlMddKOSevMCDiDFkknhqkKxDH1MEa-MlholQUg/s1600/A.Mattsson%252CLena.Boken.A6..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGTMQ2pSZHme-6_3B_mzv467F9y_OPN_G2Xzl_g7e_rAGY9dvE_niDQWKN8Srt4pOexjBDDrFuNPsIy5w9MvY6Yri9WOZ6RUlMddKOSevMCDiDFkknhqkKxDH1MEa-MlholQUg/s1600/A.Mattsson%252CLena.Boken.A6..jpg" height="464" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYCQlVv2WXmBiyiHQi-k5bXUy9IBeGnnbt5OVMWG0fhEGz96I5PFTFO5SpMc48eWOC7ieZP26vnbRBnoA7QQYisXXpJ5iP7A2M7TbEwGfZewWv_3NOnQBxr984Z6I7WImu7Qo2/s1600/A.Mattsson%252CLena.Boken.A5..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYCQlVv2WXmBiyiHQi-k5bXUy9IBeGnnbt5OVMWG0fhEGz96I5PFTFO5SpMc48eWOC7ieZP26vnbRBnoA7QQYisXXpJ5iP7A2M7TbEwGfZewWv_3NOnQBxr984Z6I7WImu7Qo2/s1600/A.Mattsson%252CLena.Boken.A5..jpg" height="464" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzVIL9kM33ux8SROqqg1rIBRf5C4hMq6AXAlejEztA3LPnX4wS5WcEjmYh9NkshSBZd7l0YQYL_HiujvQBtHGE1gaC8or5m4hxGtSepe89k-YmSACHM36bhj8n3dLuFFFEWa87/s1600/Mattsson%252CLena.Bo+i+spet%25C3%25A4lske..13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzVIL9kM33ux8SROqqg1rIBRf5C4hMq6AXAlejEztA3LPnX4wS5WcEjmYh9NkshSBZd7l0YQYL_HiujvQBtHGE1gaC8or5m4hxGtSepe89k-YmSACHM36bhj8n3dLuFFFEWa87/s1600/Mattsson%252CLena.Bo+i+spet%25C3%25A4lske..13.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYCQlVv2WXmBiyiHQi-k5bXUy9IBeGnnbt5OVMWG0fhEGz96I5PFTFO5SpMc48eWOC7ieZP26vnbRBnoA7QQYisXXpJ5iP7A2M7TbEwGfZewWv_3NOnQBxr984Z6I7WImu7Qo2/s1600/A.Mattsson%252CLena.Boken.A5..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a> </div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0Yhn8leyg9OYQjhoTgTTNyuUwCqprhncYtbpYQIXjPH4tu5D5r9Vdyp_JOwSU98MEmKKB3ohmpuSo-QVkyNhWvZMTKBf5uRWAW6jK1IDEAgSmsmcpWhu2NVt11a3i8XDAlsw4/s1600/Foto+Lena+M+6.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0Yhn8leyg9OYQjhoTgTTNyuUwCqprhncYtbpYQIXjPH4tu5D5r9Vdyp_JOwSU98MEmKKB3ohmpuSo-QVkyNhWvZMTKBf5uRWAW6jK1IDEAgSmsmcpWhu2NVt11a3i8XDAlsw4/s1600/Foto+Lena+M+6.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMRiSD6gnRQTJC6gsNHYUMZJzPLG1kdG3IRZU41uYV2SKUlwBD5muxP83CiZu_6AJmt9-w6wZXCHAsUqbCYh4WeGa_hXGOLlECZrq4CkMi4RRrGmSXmMvuM_nf_XZgUQh7mGok/s1600/Mattsson,Lena.Bo+i+spet%C3%A4lske..13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a> </div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYW5zGYQDSHkEy8FVpiUdrL58Z28BoS5H4ZdaLxiVW-NM6FqyV-iGquD091GwIaDKHOG5JRv5L9IJtJvJJm0WNCHBZZXxUT4UKiMvOOEHG_iEMjRseui_I3sd_Y_jN8x9li109/s1600/A.Mattsson,Lena.BOKEN.6+001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYW5zGYQDSHkEy8FVpiUdrL58Z28BoS5H4ZdaLxiVW-NM6FqyV-iGquD091GwIaDKHOG5JRv5L9IJtJvJJm0WNCHBZZXxUT4UKiMvOOEHG_iEMjRseui_I3sd_Y_jN8x9li109/s1600/A.Mattsson,Lena.BOKEN.6+001.jpg" height="482" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiC08Osv8_VlyNhyWCEv7bCkVGJz1MonM9IJfmQgwJyaxfg3OvCt0k8_IOXV6DGFqJY-GRUQU6qQEFPaHNxrni9hTcGZVoyVrMiwyQgS4kVEwjJ0QGq7d6ffgc7Lf-uF-0LA3_h/s1600/Mattsson,Lena.filmstil.Bo+naken.2..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiC08Osv8_VlyNhyWCEv7bCkVGJz1MonM9IJfmQgwJyaxfg3OvCt0k8_IOXV6DGFqJY-GRUQU6qQEFPaHNxrni9hTcGZVoyVrMiwyQgS4kVEwjJ0QGq7d6ffgc7Lf-uF-0LA3_h/s1600/Mattsson,Lena.filmstil.Bo+naken.2..jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT9hbR9UZXHvT8R5V4aA3l1aOueUFm2YRb_456AJxlKy0T8NCD6ZiWX9bHZVyAtpEXpviesHGWLgPRRtjbav6Vqieop4MDtzum0iaxDf_l9CEYX4JVp3AuykNae_Dwagi556Dr/s1600/Mattsson,Lena.filmstill.Bo+naken+3..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjT9hbR9UZXHvT8R5V4aA3l1aOueUFm2YRb_456AJxlKy0T8NCD6ZiWX9bHZVyAtpEXpviesHGWLgPRRtjbav6Vqieop4MDtzum0iaxDf_l9CEYX4JVp3AuykNae_Dwagi556Dr/s1600/Mattsson,Lena.filmstill.Bo+naken+3..jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYwW5jCFEWNcE4nUHuahXBOrkaD6J_gqbfazTuYAwAulMldGbmSx-5AqEiWkbfYTGfi1ElUbkOG3N0szZ12P37YU6EIVz_QPqhZkLzH00yf6PnVMwEEMZsGCbOxhoGhmmux_YV/s1600/Mattsson,Lena.filmstill.Bo+naken+3..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYwW5jCFEWNcE4nUHuahXBOrkaD6J_gqbfazTuYAwAulMldGbmSx-5AqEiWkbfYTGfi1ElUbkOG3N0szZ12P37YU6EIVz_QPqhZkLzH00yf6PnVMwEEMZsGCbOxhoGhmmux_YV/s1600/Mattsson,Lena.filmstill.Bo+naken+3..jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgypDOthM7TqPkxc23_JRoCp3tnocGndTKZUYDmC5qEPSE5F3gDZIWO0VZM9my2qvxsieqnv8qAXeQTG-HKU9KpeGtQpwvMRnd5PNEj_k9E93XbAgc8DFjQ60fMmJA3Aky6oppl/s1600/A.Mattsson,Lena.Bo+naken.1..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgypDOthM7TqPkxc23_JRoCp3tnocGndTKZUYDmC5qEPSE5F3gDZIWO0VZM9my2qvxsieqnv8qAXeQTG-HKU9KpeGtQpwvMRnd5PNEj_k9E93XbAgc8DFjQ60fMmJA3Aky6oppl/s1600/A.Mattsson,Lena.Bo+naken.1..jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2rKdLco1-yUiDc-CgA-C2G4cBVB9PWISqcEC7BbiigdYeW9m39zT8YwUMa-PiE41wPzL4kFezQc-UQJO-5fYd8XTGYTBpD9jS6_E84VSy3MO-QTPU4bhyceiH6qZyt6tjcn0w/s1600/Mattsson,Lena.Bo+i+spet%C3%A4lske..13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj2rKdLco1-yUiDc-CgA-C2G4cBVB9PWISqcEC7BbiigdYeW9m39zT8YwUMa-PiE41wPzL4kFezQc-UQJO-5fYd8XTGYTBpD9jS6_E84VSy3MO-QTPU4bhyceiH6qZyt6tjcn0w/s1600/Mattsson,Lena.Bo+i+spet%C3%A4lske..13.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7KOP5WvT263oL43DNZONaePdzZWl1niF-YZBIub9X57oL7E1dHE9GFV0XcmSDuh7N1fb9Gf6bMU71c4qh_nPQxOhg9Ia_rEDIe-jC9xNeMT9kbF-0d0nE8BMfqMBedQXtvx3N/s1600/Mattsson%252CLena.Bo+i+spet%25C3%25A4lske..13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7KOP5WvT263oL43DNZONaePdzZWl1niF-YZBIub9X57oL7E1dHE9GFV0XcmSDuh7N1fb9Gf6bMU71c4qh_nPQxOhg9Ia_rEDIe-jC9xNeMT9kbF-0d0nE8BMfqMBedQXtvx3N/s1600/Mattsson%252CLena.Bo+i+spet%25C3%25A4lske..13.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVmLgc_OI8QXK6CFnli3qpwLQOH9daS4FvWo6hRVxhJRGMnoGmgZNHCvDcg7E2lpq3k9n9nPbej0MocivwEhCAKKLNnvKErjrxmHTmTMrVApo2cNmxQj73tfiEeZODtQ3_zUe1/s1600/Mattsson,Lena.Bo+i+spet%C3%A4lske...skiss+projektion+v%C3%A4ska+Lena+M+1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVmLgc_OI8QXK6CFnli3qpwLQOH9daS4FvWo6hRVxhJRGMnoGmgZNHCvDcg7E2lpq3k9n9nPbej0MocivwEhCAKKLNnvKErjrxmHTmTMrVApo2cNmxQj73tfiEeZODtQ3_zUe1/s1600/Mattsson,Lena.Bo+i+spet%C3%A4lske...skiss+projektion+v%C3%A4ska+Lena+M+1.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7TqbipmGHUh-x5tqrnbZVuXwZn63GxROzymSidnyBwenQAa5pQnnDHWI0d70K60irVFJu4QKd2GBAAjEG6QUc3bGFFNYyA06DgSSzYtgTiPf_hcWzTEK3URUte5UwU9P61JyT/s1600/Bo+still+av+Lena+Mattsson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7TqbipmGHUh-x5tqrnbZVuXwZn63GxROzymSidnyBwenQAa5pQnnDHWI0d70K60irVFJu4QKd2GBAAjEG6QUc3bGFFNYyA06DgSSzYtgTiPf_hcWzTEK3URUte5UwU9P61JyT/s1600/Bo+still+av+Lena+Mattsson.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKSZV2aqRUJ7fu9gmmV9Vtikj2L93URH9ONkziNCTCgx4Wi3bm53cWE5ST_lfPIOLnAhZUll6tcUx0pbcTykMN17QR14nLIXNT5CvBZxxuachZQTV32NXwSkFWSPDTYhJXKgs6/s1600/Bo+av+Lena+Mattsson.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhKSZV2aqRUJ7fu9gmmV9Vtikj2L93URH9ONkziNCTCgx4Wi3bm53cWE5ST_lfPIOLnAhZUll6tcUx0pbcTykMN17QR14nLIXNT5CvBZxxuachZQTV32NXwSkFWSPDTYhJXKgs6/s1600/Bo+av+Lena+Mattsson.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqXnIKIjG3-xST0gh8z7nBM_p0eDcMDOssYbD6YhvlxEBeFasBmbRQEeC4CSqRe1-zqtU6T4gUuM9Br7v5OxxLbr4J-9PRe7ekBM8YtgckN4OkSYuXLJ470rdDJeELROLA8QfU/s1600/bo+av+Lena+Mattsson+2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqXnIKIjG3-xST0gh8z7nBM_p0eDcMDOssYbD6YhvlxEBeFasBmbRQEeC4CSqRe1-zqtU6T4gUuM9Br7v5OxxLbr4J-9PRe7ekBM8YtgckN4OkSYuXLJ470rdDJeELROLA8QfU/s1600/bo+av+Lena+Mattsson+2.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<h4 style="text-align: center;">
<span style="color: red; font-size: large;">+</span></h4>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong>Bilderna ovan illustrerar texten nedan:</strong></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong></strong></span> </div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong> </strong></span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong>BERÄTTAREN "Jo, jag är en brottsling", svarar Den Spetälske… Men den spetälske har fel, han var ingen brottsling, men han hade kunnat bli en brottsling. Istället för att låta Den Spetälske själv berätta en del av sitt livs historia, en historia som Den Spetälske anade skulle få honom att sjunka i Officerens aktning… …tar jag över ansvaret för att denna historia blir korrekt återgiven. . . . Efter systerns död, djupt deprimerad, fick Den Spetälske ingivelsen att begå det svåra brottet… …att ta livet av sig, men fruktan för Guds straff höll honom tillbaka… Hur kunde detta ske? Svaret är: av en tillfällighet, av en händelse, hamnade Den Spetälske i en situation där han i sin förtvivlan kunde ha gått förlorad för evigheten… Den Spetälske hade fått ett nytt bekymmer på halsen… …utöver alla de gamla vanliga, om vilka han berättat här tidigare, själv! Det var så här… Under några år hade en liten hund sällat sig till Den Spetälske och hans syster. Systern älskade den lilla hunden och efter hennes död blev hunden till stor tröst för Den Spetälske. Att hunden valt systern och Den Spetälske som sitt värdpar, menade Den Spetälske berodde på att också han, precis som hunden, var så ful… En byracka, tovig, haltande, skitig. Hunden hade kastats ut och avvisats av alla andra människor, de hade terroriserat den, trakasserat den, förtalat och hånat hunden, men i de båda spetälskesjukas hem var han guld värd! Av tacksamhet för den nåd Gud visat de båda syskonen när han gav dem hunden, kallade de honom för Miraklet. Ett ovanligt löjligt namn med tanke på hundens fulhet…Det var ett namn som stod i stark kontrast till hundens fulhet, men trots allt var den glada hunden de båda syskonen till ovärderlig glädje. Men Miraklet var som alla hanhundar… ibland rymde han… …in till staden Aosta. Bort från den spetälske i hans torn, in till kurortslivet i Aosta. Vad Miraklet sysslade med där kan man lätt föreställa sig… Han gjorde det som alla hanhundar som söker friheten gör… Miraklet levde det gränsöverskridande liv som författaren Gombrowicz talar om i sina böcker, framför allt i sina memoarer. Miraklet pendlade mellan tryggheten, den meditativa, ron, kärleken och kanske tristessen hos den spetälske i hans fyrkantiga marmortorn och in till den vilda sexualiteten i Aostas parker. Några av stadens invånare blev upprörda… så de skrev debattartiklar i Aostas KvällsExpress, gjorde namninsamlingar och allt mjöligt annat för att få bort Miraklet från sta'n. Senare säger de att deras upprördhet kom sig av att De trodde att Miraklet spred smitta, att Den Spetälskes sjuka kunde spridas via hunden…</strong></span></div>
<strong><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span></strong><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhS0h_9FAyYHVLY4eI6UNih3ZT1LT8EGcQLTIf7fo-hBlpz9UrQcObs4NBIfSQ0M7b8HauMkUS5EkK5870h8jDwRqrjDzlFy_n2cIsHonMV8wl4pTYgY9-Cpj1-Bj_qEID9YSFU/s1600/Bo+Cavefors.6A.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhS0h_9FAyYHVLY4eI6UNih3ZT1LT8EGcQLTIf7fo-hBlpz9UrQcObs4NBIfSQ0M7b8HauMkUS5EkK5870h8jDwRqrjDzlFy_n2cIsHonMV8wl4pTYgY9-Cpj1-Bj_qEID9YSFU/s1600/Bo+Cavefors.6A.jpg" height="640" width="251" /></a></div>
<strong><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span></strong><br />
<strong><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"></span></strong><br />
<strong><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;">Men allt detta är rena lögner. I själva verket var deras upprördhet en form av avundsjuka över Miraklets anarkistiska frihet. Dessa nya moralister, dessa upprörda medborgare hade bara några år tidigare marscherat under fanorna och skanderat krav om liberté, fraternité och l'amour, men nu samlade man sig för en gemensam attack mot Miraklets frihetsbegär. Så när inget annat hjälpte så klagade de upprörda medborgarna hos kommendanten och kommendanten som var beroende av medborgarnas välvilja och sympatier gav order om att Miraklet skulle dödas, omgående. Några soldater, följda av upprörda medborgare, travade genast upp till Den Spetälske för att verkställa den grymma ordern. I Den Spetälskes närvaro slog de ett rep runt halsen på Miraklet och drog bort med honom. När soldaterna, medborgarna och Miraklet passerade slottsporten vänder sig hunden om och ber med ögonen om Den Spetälskes hjälp. Men Den Spetälske gjorde intet för att försöka befria sin vän. . . . Soldaterna hade haft för avsikt att dränka Miraklet i floden Doire, men populasen, som redan hade travat dit, slog ihjäl hunden med stenar. Hunden stenades! Den Spetälske hörde sin väns skrik. Han återvände till sitt torn. Hans darrande knän bar honom knappast. Han kastade sig på sängen. Förtvivlad. I ordern om att avliva hunden kunde han inte se annat än ett grymt och onödigt barbari. Men den spetälske inser inte, han kanske inte ens anar, att Miraklet bara var det första offret, att han själv, den spetälske, kan bli det andra offret och att sedan fölkjer offer på offer på offer av andra avvikare som inte passar in i de upprörda medborgarnas, i nymoralisternas och i maktens knäsatta normalitet. Men den spetälske blir själv ett offer för denna moralitet när han…Långt senare säger Den Spetälske att han skäms för sin känslosamhet… men samtidigt är det så att han inte kan tänka kallt och klart på denna grymma händelse. Man hade tagit ifrån honom den enda levande varelse som stod honom nära, som var hans verklige vän. Man hade rivit upp hjärtats alla sår… …och han hade själv inte gjort någonting för att förhindra detta! Så gick den sorgliga exekutionsdagen mot sitt slut. </span></strong><br />
<br />
<div align="center">
</div>
<div align="center">
<strong><span style="color: red; font-family: Arial; font-size: large;">+ + +</span></strong></div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
</div>
<div align="center">
</div>
<strong><br />
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></strong><br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong> </strong></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong> </strong></span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><strong> </strong></span></div>
<div style="text-align: center;">
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-66175219385627468842011-10-15T00:50:00.000-10:002011-10-15T00:50:51.988-10:00William Zarate : Bo and Tattoo making love in the presence of God<span style="color: black;">'</span><br />
<span style="color: black;">'</span><br />
<span style="color: black;">'</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0zodVuP96RVNFGj1Ievx_-kIOFwkeRO2YvYDQY3oLAN5WZzBU66b2AZLw0zDX-LeRSYYmMvngZ8JQe1WGTEqHpOlQAoBUzwiGCMRJ4b0eeCrAUn7i7Y7748UOhc7A2gtIn6TJ/s1600/Zarate%252CWillie.2011.32.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" oda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0zodVuP96RVNFGj1Ievx_-kIOFwkeRO2YvYDQY3oLAN5WZzBU66b2AZLw0zDX-LeRSYYmMvngZ8JQe1WGTEqHpOlQAoBUzwiGCMRJ4b0eeCrAUn7i7Y7748UOhc7A2gtIn6TJ/s200/Zarate%252CWillie.2011.32.jpg" width="149" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyuOdp0rXLRXglZaT3fCWGZBXJXnpgdSUAOfejgtOsQC8n-tVbE6JEBWJKuh7E_rlK9dD5ALxNilbcnBx0wHZZt27yivN9XYjBtLc1R0oD2hcGMwHiDWD0xDvf-AR5O8lUv9Wr/s1600/Zarate%252CWillie.2011.75.tattoo+and+bo+inspired+by+bacondvd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="149" oda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhyuOdp0rXLRXglZaT3fCWGZBXJXnpgdSUAOfejgtOsQC8n-tVbE6JEBWJKuh7E_rlK9dD5ALxNilbcnBx0wHZZt27yivN9XYjBtLc1R0oD2hcGMwHiDWD0xDvf-AR5O8lUv9Wr/s200/Zarate%252CWillie.2011.75.tattoo+and+bo+inspired+by+bacondvd.jpg" width="200" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvyE5kQsW2hQdGVI2NjFSPkN6H3D9VMROKbZaUwud-Ov0vL7vvzxBV9P7uMF-bCtp4IyH4uYbI0gU66DQOpAaE1CQP1dbuSG-4qgWRJTmYXVil5oqUWDEUT6550Po1LxXUseTc/s1600/Zarate%252CWillie.2011.71.lovers.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" oda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvyE5kQsW2hQdGVI2NjFSPkN6H3D9VMROKbZaUwud-Ov0vL7vvzxBV9P7uMF-bCtp4IyH4uYbI0gU66DQOpAaE1CQP1dbuSG-4qgWRJTmYXVil5oqUWDEUT6550Po1LxXUseTc/s200/Zarate%252CWillie.2011.71.lovers.jpg" width="148" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0OqnDzYhDNTckxNssRyO-YQvh2AnV29DmGKXGKVFMoR6HnQAHp4-SjXQLhDRrilhNzXD5FIXz4yIrHhI4_KM0EiOXJMceKEuChh-6h7f3GM1_jz9pAd6flKCDVDCVZ3GZC-Dv/s1600/Zarate%252CWillie.2011.77.Bo+and+Tattoo+making+love+in+the+presence+of+God..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="149" oda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0OqnDzYhDNTckxNssRyO-YQvh2AnV29DmGKXGKVFMoR6HnQAHp4-SjXQLhDRrilhNzXD5FIXz4yIrHhI4_KM0EiOXJMceKEuChh-6h7f3GM1_jz9pAd6flKCDVDCVZ3GZC-Dv/s200/Zarate%252CWillie.2011.77.Bo+and+Tattoo+making+love+in+the+presence+of+God..jpg" width="200" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLCvlkk3RDMkIV1kpORrhDHD68RMfx22t2bS1fqH9CIz8fZyA6jxYCQvdQ-4xeub838HsCh0VSNbPHV07y0KZVP7-_U8kJewhuEa4iSIccrH3uw3Jj_W5esQc2B_hdB1f1fk2-/s1600/Zarate%252CWillie.2011.98.New+of+paintings+three+studies.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" oda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLCvlkk3RDMkIV1kpORrhDHD68RMfx22t2bS1fqH9CIz8fZyA6jxYCQvdQ-4xeub838HsCh0VSNbPHV07y0KZVP7-_U8kJewhuEa4iSIccrH3uw3Jj_W5esQc2B_hdB1f1fk2-/s200/Zarate%252CWillie.2011.98.New+of+paintings+three+studies.jpg" width="149" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwivx9yT4AT8X_HdveM5mAXmZNfczl3HHXikIqqkX77w2wdsbxj3HzaDGyVqtqxYmD-oL3xqnKiTpVgFfMqw6cT5adGh9YICGyhcRgEezFcPhTn72kjrKN6W3Mfr2YUdzoQ1cX/s1600/Zarate%252CWillie.2011.109.Bo+and+Tattoo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="149" oda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwivx9yT4AT8X_HdveM5mAXmZNfczl3HHXikIqqkX77w2wdsbxj3HzaDGyVqtqxYmD-oL3xqnKiTpVgFfMqw6cT5adGh9YICGyhcRgEezFcPhTn72kjrKN6W3Mfr2YUdzoQ1cX/s200/Zarate%252CWillie.2011.109.Bo+and+Tattoo.jpg" width="200" /></a></div><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">'</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="color: black;">'</span><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0-_4VrD8xWG1jEZU93lbI_E8Ru0vzd54qatGFa9nKMlNflbsubdloZrck4a2CGPmQxp4s4vdjt9eYG8lc72O5mm1wgL2NjEZLBZ-tDvL32SiV8A2OLK79nIgB0VFGJrJnnYJ4/s1600/Zarate%252CWillie.2011.110.making+love+in+the+presence+of+god.bo+and+tattoo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="150" oda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0-_4VrD8xWG1jEZU93lbI_E8Ru0vzd54qatGFa9nKMlNflbsubdloZrck4a2CGPmQxp4s4vdjt9eYG8lc72O5mm1wgL2NjEZLBZ-tDvL32SiV8A2OLK79nIgB0VFGJrJnnYJ4/s200/Zarate%252CWillie.2011.110.making+love+in+the+presence+of+god.bo+and+tattoo.jpg" width="200" /></a></div><div align="center"><span style="color: black;">'</span></div><div align="center"><span style="color: black;">'</span></div><div align="center"><span style="color: black;">'</span></div><div style="text-align: center;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: x-small;">William Zarate : Bo and Tattoo making love in the presence of God. </span></div><div style="text-align: center;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: x-small;"></span></div><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: x-small;"></span><br />
<div style="text-align: center;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: x-small;">From the performance "Three Studies for a Crucifixion : a Passion Play in Three Acts;</span><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: x-small;"><br />
</span><br />
<div style="text-align: center;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: x-small;">dedicated to Francis Bacon" by Martin Bladh & Bo I. Cavefors.</span></div><div style="text-align: center;"><span style="color: black;">'</span></div><div style="text-align: center;"><span style="color: black;">'</span></div><div style="text-align: center;"><span style="color: black;">'</span></div><div style="text-align: center;"><span style="font-family: Arial, Helvetica, sans-serif;"><a href="http://caveforsdecadenceblack.blogspot.com/"><span style="color: red;"><strong>INFO</strong></span></a></span></div><div style="text-align: center;"><span style="color: black; font-family: Arial;">'</span></div><div style="text-align: center;"><span style="color: black; font-family: Arial;">'</span></div><div style="text-align: center;"><span style="color: black; font-family: Arial;">'</span></div></div><br />
<div style="text-align: center;"></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-43765949022964986532010-10-01T21:04:00.009-10:002014-01-26T11:35:16.306-10:00Dionysos Andronis : FINIS de Bo Cavefors<span style="color: black;">'<br />'</span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoiX9GlKoJrU-MgzyvtKjVbcSlUxwyH22F1BhVh1yhfGyC9bNv2RRuVa49LoB6nqFl2d2M4CcF3CfN8Cjti-nCWuXarE6RGJ9g6L2_U9yqmzjU70YZpA9-qeDkLXjiddBLRDds/s1600/Image59a.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoiX9GlKoJrU-MgzyvtKjVbcSlUxwyH22F1BhVh1yhfGyC9bNv2RRuVa49LoB6nqFl2d2M4CcF3CfN8Cjti-nCWuXarE6RGJ9g6L2_U9yqmzjU70YZpA9-qeDkLXjiddBLRDds/s200/Image59a.jpg" height="470" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5523341252788876770" style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center;" width="640" /></a></div>
<span style="color: black;"> '<br />'</span><br /><span style="color: red; font-family: arial;">Dionysos Andronis</span><br />
<span style="font-family: arial;"><strong>FINIS (2009) de Bo Cavefors</strong><br /><br />Ce grand chef d'oeuvre de Bo Cavefors vient s'ajouter à sa série de performances filmées. C'est lui-même l'auteur de cette performance corporelle qui a un titre français. Les quatre actants vont finir dans une impasse anticipée de passions et d'extase.<br /><br />Le film est divisé en trois parties numerotées. Les dessins de biches et faons sont sur les trois débuts. Mais pourtant les trois suites ne seront pas du tout innocentes. Les quatres actants ne vont pas finir leurs prestations mais ils seront "finis" eux-mêmes.<br /><br />Le dessin d'André Masson avec le personnage d'Acéphale sert d'introduction. Le même dessin a été utilisé par Kaganof pour ses livres et pour ses performances aussi. Il vient des années 30 et de la collaboration de Masson avec le magazine "Acéphale", édité par Georges Bataille.<br /><br />La première partie commence avec les quatre corps masculins nus en tableaux vivants. Un homme masqué est allongé par terre. Nous n'allons pas tarder à comprendre que c'est Cavefors lui-même. Un coeur charnel gît sur le sol entre Cavefors et un jeune homme nu reste assis sur une chaise. Les deux autres restent debout. La musique de Martin Bladh commence à souffler lentement. La caméra se met à observer les parties des quatre corps.<br /><br />Une voix masculine se livre à une confession de phantasmes homosexuels en anglais. La voix est modifiée et les images sont sautillantes. Cavefors au milieu de la troisième partie du film commence à se caresser. Un homme-guardien nu vient de lui enlever le bonnet noir couvrant sa tête. Ce bonnet noir sera maintenant introduit à la tête de l'homme assis. Les ombres des performers et de leurs jeux érotiques sont projetés sur les murs. Cavefors fouette le jeune assis et se met à se masturber.<br /><br />Sans point culminant, les actants seront "finis" et "achevés" dans une impasse d'extase. Ils seront consolés avec le dessin de Masson qui revient à la fin des 27 minutes du film.<br /><br /><span style="font-size: 78%;">écrit par Dionysos Andronis</span></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-64935295828276517232010-09-21T20:34:00.006-10:002010-09-21T20:39:20.767-10:00Ervik Cejvan : Ordets kött. Om performancekonst av Cavefors & Bladh<span style="color:#000000;"><span style="font-family:lucida grande;"><strong>'</strong></span><br /><span style="font-family:lucida grande;"><strong>'</strong></span></span><br /><span style="font-family:lucida grande;"><strong>Ervik Cejvan</strong><br /></span><br /><span style="font-family:lucida grande;color:#cc0000;"><strong>ORDETS KÖTT<br /></strong></span><br /><span style="font-family:lucida grande;">om performancekonst av Cavefors & Bladh<br /><br /><span style="font-size:85%;">Föredrag, den 18 september 2010, Malmö. KONSTATELJé E<br /></span><br />I<br />Ord. Kött. Språk. Kropp. Det går en skiljelinje mellan Ord och språk och mellan Kött och kropp. Skillnaden här är en åt-skillnad, en radikal frånvaro av förbindelse mellan Ord och språk, Kött och kropp. Likaså saknar vi förbindelsen mellan språk och Kött. Språket kan inte uttrycka köttets inslutenhet i kosmos, i inkarnationen – språket är ett språkande, språket språkar, som Heidegger säger – det säger ingenting om någonting.<br /><br />Det är tanken som rör språket mot mening, eller: det är Ordet, det absoluta, som liksom gudens namn inte kan uttryckas. Ordet är meningens bärare och tankens ande, språket vore nonsens utan det. Vad grundar vi frånvaron av förbindelse mellan Ord och språk, kropp och Kött i? Mer exakt: i frånvaron av den sexuella relationen. Det finns ingen sexuell relation, säger Lacan. I sexuationsformeln, en obskyr tillämpning av predikatlogiken och den matematiska mängdläran, finner Lacan att det finns två sidor, en och den Andra, och att det inte finns någon förbindelse mellan ”dessa” två.<br /><br />Läs fortsättningen </span><a href="http://caveforspositionnr3nyasvartafanor.blogspot.com/2010/09/ervik-cejvan-ordets-kott-om.html"><span style="font-family:lucida grande;font-size:130%;color:#cc0000;"><strong>HÄR>>></strong></span></a><span style="font-family:lucida grande;"><br /><br /></span><span style="font-family:lucida grande;"></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-38121588829592512052009-10-08T09:28:00.010-10:002009-10-08T09:35:17.936-10:00Johannes Flink's interview with Bo I. Cavefors for Tidningen Kulturen<span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"><strong>Cavefors on Cavefors</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:130%;"><strong></strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><span style="font-size:130%;color:#ff0000;">Johannes Flink’s interview with Bo for <em>Tidningen Kulturen</em></span>.</strong></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;">For decades on end Bo Cavefors was, by far, Sweden’s foremost alternative publisher. As a publisher, his attitude was one of curiosity and fearless exploration, expressed in the long list of radical titles (including Mao, Nietzsche, Jünger, Dali, Lautréamont, Marx, Pound, Pasolini, etc.) edited at his <em>Bo Cavefors Bokförlag</em>. His own magazine <em>Svarta Fanor</em> (<em>Black Flags</em>), along with his parallel German and Swedish edition of the texts of the Red Army Fraction, remain unique and unsurpassed events in a publishing climate otherwise marked by complacence and cowardice. Educated by the Jesuits in England and ever an engaged catholic, Cavefors has constantly perceived matters from an international perspective vastly divergent from the provincial concerns prevalent in Swedish culture. Always siding with the intellect against power, always longing for transgression, he remained in some ways marginal despite the magnitude of his contribution to the Swedish book-publishing scene. However, for those of us who agree that the duck-pond is too small for our spirits, Cavefors will always remain a key figure of Swedish radicalism.</span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;">Arousing somewhat less attention, so far, is Bo’s series of short memoir books (even if they are gradually acknowledged by the critics) and the performance art he has developed over the last few years. For this reason, I wanted to ask him some questions about these subjects and to give him a chance to explain his own artistic development to a wider audience. I wanted to put his history as a publisher to the side for a while, to focus instead on the man, the author and the artist Bo Cavefors, and to ask him about his present … and his future …</span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><br /><span style="font-family:trebuchet ms;">Welcome Bo Cavefors! My first question is simply what you are doing right now? What I’m after, however, is not just a definition of your present activities. Rather, I would like to know if you are sensing a definitive direction in your artistic development, and, if so, a direction from what beginning to what end? What is it that you hope to explore by your recent and present activities?</span><br /><br /><span style="font-family:verdana;">Over the last years, I have clearly noted a return to my all-embracing, adolescent pre-occupations from … let’s say from my teenage years and up to my thirties. And this applies both to my writing – where it is specifically obvious in my three plays Rebellion in the Kasbah, Sade and the Japanese and The Leper in Aosta – and to the films I have written, acted out and produced in collaboration with Martin Bladh. My interest in the theatrical mode of presentation, in speech and acting as they are performed on a stage, emerged during my school years. I did my first performance in the first grade, in my Latin school in Malmö, when I was asked to read my home assignment to the rest of the class. It was a relief to suddenly stand there in front of the others and feel that they actually had to listen to what I had to say ... I guess it gave me the childish kick of manipulation… And the thing went on<span style="color:#ff0000;"><strong>...>>>> </strong></span></span><a href="http://qualisartifexpereo-neroclaudius.blogspot.com/2009/10/jhannes-flinks-interview-with-bo-i.html"><span style="font-family:verdana;color:#ff0000;"><strong>CONT.>>>>>>></strong></span></a><span style="font-family:verdana;"> </span><br /><span style="font-family:Verdana;"></span><br /><span style="font-family:Verdana;"></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-5546411022563267972009-08-25T20:55:00.024-10:002014-06-26T10:57:45.105-10:00QUALIS ARTIFEX PEREO - FINIS<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8CNhnHschkg9wMcoKCKP9b48nuAyLJ5lLZpUGjSbHyNbq99lwqqTGpHHfyvjzXjHxU9oZpR1eBOjmdGK1QBYnPE8jO3vA-uCP605qEic9jI5lhaJXu0pxQLHxqfbyLveYIRJh/s1600-h/Image30a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8CNhnHschkg9wMcoKCKP9b48nuAyLJ5lLZpUGjSbHyNbq99lwqqTGpHHfyvjzXjHxU9oZpR1eBOjmdGK1QBYnPE8jO3vA-uCP605qEic9jI5lhaJXu0pxQLHxqfbyLveYIRJh/s320/Image30a.jpg" height="470" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374164869507474146" style="float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" width="640" /></a><br />
<br />
<span style="color: black;">+<br />+<br />+</span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong>Martin Bladh and Bo I. Cavefors</strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong><a href="http://qualisartifexpereo-neroclaudius.blogspot.com/2009/08/martin-bladh-och-bo-i.html"><span style="color: red;">QUALIS ARTIFEX PEREO - FINIS<b></b></span></a></strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong>Action: Johan Adolphi, Martin Bladh, Bo I. Cavefors and Mikael Oretoft</strong></span><br />
<br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong>Photo: Peter Andersson and Lars Bosma</strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong>Music: Martin Bladh and Erik Jarl</strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong>Produced 12th June 2009 in Norrköping, Sweden</strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-family: trebuchet ms;"><strong>Published as a dvd together with QUALIS ARTIFEX PEREO (Aryan Kaganof) 2009-2010</strong></span><br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAwu8s6Au6vVcWiZpwu0Uv41UF7IERG_cqAQlMLBZgvAZYhUdd-KG-wKiBaz9Y9QwSBbF4_H66WL8uxpUt8-_l0tXusqrh2TBFRMeAjtXbtR7LaYthpWcYCc3oDI_4vMv3z7Hf/s1600-h/Image36a.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAwu8s6Au6vVcWiZpwu0Uv41UF7IERG_cqAQlMLBZgvAZYhUdd-KG-wKiBaz9Y9QwSBbF4_H66WL8uxpUt8-_l0tXusqrh2TBFRMeAjtXbtR7LaYthpWcYCc3oDI_4vMv3z7Hf/s320/Image36a.jpg" height="468" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374164764316058706" style="float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" width="640" /></a><br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVw6ArrxEDIyA6XxMxM3j_hltRyu1BBUB0CtTQDKrnhYEytuCdHx9eWn7e_u-Bve5tH81qkgZgazph-Lh5Al_5A7gOISiHUeOOASW_YE1eBP3vzYQ2-aKQvx_Q2Jma1acntjHt/s1600-h/Image46a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVw6ArrxEDIyA6XxMxM3j_hltRyu1BBUB0CtTQDKrnhYEytuCdHx9eWn7e_u-Bve5tH81qkgZgazph-Lh5Al_5A7gOISiHUeOOASW_YE1eBP3vzYQ2-aKQvx_Q2Jma1acntjHt/s320/Image46a.jpg" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374164656749472482" style="float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" /></a><br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjqa6aWjv-HrtGBcl-mzqmTeygUT4TAo5n6AcOLApV2Mvbu0JxEpS6OOQrQlJhLhXc5UgKtmwLWKDlssx-IynUWG8YLT7V7pzJJHMbDD6GcocDBOm3BGeORFJhvUWeU6I-_6cw/s1600-h/Image51a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjqa6aWjv-HrtGBcl-mzqmTeygUT4TAo5n6AcOLApV2Mvbu0JxEpS6OOQrQlJhLhXc5UgKtmwLWKDlssx-IynUWG8YLT7V7pzJJHMbDD6GcocDBOm3BGeORFJhvUWeU6I-_6cw/s320/Image51a.jpg" height="468" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374164557306979442" style="float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" width="640" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzJdtbe-l1hCPZmxHjZesbKPgF5MEtzc6qewtojBHW1CUXfwYEgN8HxI-ewyZHiuZ10nADX2oGnzjf7-4KTZ3Xk3scN5Isq5Lm1-WqJyQHw2j9WdMvmJ549K0iXtZsDMKT3NxK/s1600-h/Image59a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzJdtbe-l1hCPZmxHjZesbKPgF5MEtzc6qewtojBHW1CUXfwYEgN8HxI-ewyZHiuZ10nADX2oGnzjf7-4KTZ3Xk3scN5Isq5Lm1-WqJyQHw2j9WdMvmJ549K0iXtZsDMKT3NxK/s320/Image59a.jpg" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374164460982813746" style="cursor: hand; float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH3Bj-TjfjNTP4ZQkY-0RxLVYW5eMkzU8tlLRqN_yKJ9lRWIQVMwWwaQb-nxbc2saUpqeVo4XKqItd0-GoasAmZNxHefOSFf5urihsSntPBMsRxquD2yfSo3L9-wzGPo9cBDJN/s1600-h/Image62a.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH3Bj-TjfjNTP4ZQkY-0RxLVYW5eMkzU8tlLRqN_yKJ9lRWIQVMwWwaQb-nxbc2saUpqeVo4XKqItd0-GoasAmZNxHefOSFf5urihsSntPBMsRxquD2yfSo3L9-wzGPo9cBDJN/s320/Image62a.jpg" height="468" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374164359913307250" style="float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" width="640" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijn3jFAfTLQRJFHjtJhndEy1uA9cP5erLnVKfG1eM6USaIqIswbyzbwqMz5nIrwPttBdYJioEr5p1dGcwXQLoDXqI5dtUHhZr3QENl8oVZvQNPZKxXaKbFAerXNZtN86rRAG76/s1600-h/Image68a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijn3jFAfTLQRJFHjtJhndEy1uA9cP5erLnVKfG1eM6USaIqIswbyzbwqMz5nIrwPttBdYJioEr5p1dGcwXQLoDXqI5dtUHhZr3QENl8oVZvQNPZKxXaKbFAerXNZtN86rRAG76/s320/Image68a.jpg" height="468" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374164275964827506" style="float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" width="640" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5AVgfW3gl05NHspsrnGFLbozyL0FiRTtjkqazVoBDzlVSwaY_AjBi8LAlomYQIMBQJ1t43pHvx4UChtzoBlSvcsasQ-YN269smtdErmj0WvG4y6_0dX9c1TIuDV1J5SXN-1Tm/s1600-h/Image73a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5AVgfW3gl05NHspsrnGFLbozyL0FiRTtjkqazVoBDzlVSwaY_AjBi8LAlomYQIMBQJ1t43pHvx4UChtzoBlSvcsasQ-YN269smtdErmj0WvG4y6_0dX9c1TIuDV1J5SXN-1Tm/s320/Image73a.jpg" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374164171943966098" style="cursor: hand; float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoEJqJx0Pd3mPEODQMIv1wYaWcbMZPbCjLD0Bkk6qc6FCLF15xuzlwKioSpN6ebGd46XIF9Du_E1UmExIQ9RdKnJph86H_NSHEcrElqYTYUUwtclqFnckLjWmlZEFzyLT_P7UH/s1600-h/Image76a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhoEJqJx0Pd3mPEODQMIv1wYaWcbMZPbCjLD0Bkk6qc6FCLF15xuzlwKioSpN6ebGd46XIF9Du_E1UmExIQ9RdKnJph86H_NSHEcrElqYTYUUwtclqFnckLjWmlZEFzyLT_P7UH/s320/Image76a.jpg" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374164075971907330" style="cursor: hand; float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYjCcD88tPaMyx72ExUhO8g3taC11poLbR7FR__vk3jJUWpwFr6Co7z_0z4HPnXgGT_vLUyaBc5FkhmB8vP3yG-ukb-ZgM62Vh1FdAQYzkiq-dYe6tFC3XPpfhU_Dm0RFK7DJz/s1600-h/Image80a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYjCcD88tPaMyx72ExUhO8g3taC11poLbR7FR__vk3jJUWpwFr6Co7z_0z4HPnXgGT_vLUyaBc5FkhmB8vP3yG-ukb-ZgM62Vh1FdAQYzkiq-dYe6tFC3XPpfhU_Dm0RFK7DJz/s320/Image80a.jpg" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374163961350272690" style="cursor: hand; float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRIqTup15uQXTuCRgjtTBFMM10PuseZKU683-4SFVv1OBOXTxkniQJ2NcJ9Xrf7DRXTi_yRoVX4zKkKI5QCn2lnD9EEciEDE-Vn51RbS-dfry1zPCgxJ5p3_5d21tP95hLCWfU/s1600-h/Image84a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRIqTup15uQXTuCRgjtTBFMM10PuseZKU683-4SFVv1OBOXTxkniQJ2NcJ9Xrf7DRXTi_yRoVX4zKkKI5QCn2lnD9EEciEDE-Vn51RbS-dfry1zPCgxJ5p3_5d21tP95hLCWfU/s320/Image84a.jpg" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374163799481842066" style="cursor: hand; float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOQaHwZzrkBt2ia9ID55o9Ya-Ny_Pf4H70L7VKTF5csWNqGPGulj18zakoo9nAzPvxqQ5-_8oSmgSDVtZ101zpD4Zl8EVkjgXO3_SS1YhCJgtA7HZR2Fr75-yasWxz27iYXkVa/s1600-h/Image88a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOQaHwZzrkBt2ia9ID55o9Ya-Ny_Pf4H70L7VKTF5csWNqGPGulj18zakoo9nAzPvxqQ5-_8oSmgSDVtZ101zpD4Zl8EVkjgXO3_SS1YhCJgtA7HZR2Fr75-yasWxz27iYXkVa/s320/Image88a.jpg" height="468" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374163677027932642" style="float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" width="640" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDP2bCx4GU7E39SJH4VETiDx96UCYO7iNJmW2LSVX4mswrIq7664uvzsnMcLkoNq8iS7Wy5Hprz7z0MPckPteI8zDTIXV6w5BuqLZSZ6Akj4SmKuHxaj_ocSkIWyibcPDs1V1K/s1600-h/Image89a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDP2bCx4GU7E39SJH4VETiDx96UCYO7iNJmW2LSVX4mswrIq7664uvzsnMcLkoNq8iS7Wy5Hprz7z0MPckPteI8zDTIXV6w5BuqLZSZ6Akj4SmKuHxaj_ocSkIWyibcPDs1V1K/s320/Image89a.jpg" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374163558839349010" style="cursor: hand; float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7xtTPoREYNPyq97dX-JZZSfJ7nOdLVZ2vYGQHxARZ2FCyRBwP7gNmLT1Kc8bFdxvnnkQ_egtQy1OCH_PeKkT3t1WxfeQOewon3HkbECUFgiRr8ONa8e2G724Wr8jvkxP7kknu/s1600-h/Image91a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7xtTPoREYNPyq97dX-JZZSfJ7nOdLVZ2vYGQHxARZ2FCyRBwP7gNmLT1Kc8bFdxvnnkQ_egtQy1OCH_PeKkT3t1WxfeQOewon3HkbECUFgiRr8ONa8e2G724Wr8jvkxP7kknu/s320/Image91a.jpg" height="468" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374163450332464642" style="float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" width="640" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmc0UUd3OmA8dnK8lvWV5pKIMpz8ldV8Kpu6Sjs4sUAA28I8cd0idrXcXQncuY_Wkym8dAwFEZk1iyrWF1ge6cPRlbVC3jx5WXfWrnCw10NgyZStAou88vrsrUsQXWlJlaAS6C/s1600-h/Image92a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmc0UUd3OmA8dnK8lvWV5pKIMpz8ldV8Kpu6Sjs4sUAA28I8cd0idrXcXQncuY_Wkym8dAwFEZk1iyrWF1ge6cPRlbVC3jx5WXfWrnCw10NgyZStAou88vrsrUsQXWlJlaAS6C/s320/Image92a.jpg" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374163333500160706" style="cursor: hand; float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5g_Dxim8a43mQbucuWq3iqMBRqU9e-9V_b5ZXah35s5Sha-5HYZfXt2q_QzqaPY9RKA87t26gZpoJcfsm3hLBe4pJtQHkbzD8bvjTkzOKZlh8JJpT_8OuI87sHxNKGMoyoVLR/s1600-h/Image98a.jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5g_Dxim8a43mQbucuWq3iqMBRqU9e-9V_b5ZXah35s5Sha-5HYZfXt2q_QzqaPY9RKA87t26gZpoJcfsm3hLBe4pJtQHkbzD8bvjTkzOKZlh8JJpT_8OuI87sHxNKGMoyoVLR/s320/Image98a.jpg" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5374163207845973458" style="cursor: hand; float: left; height: 234px; margin: 0px 10px 10px 0px; width: 320px;" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<br />
<span style="font-family: trebuchet ms; font-size: 85%;"><strong>Copyright©Martin Bladh & Bo I. Cavefors 2009-2010</strong></span></div>
<div>
<span style="font-family: trebuchet ms; font-size: 85%;"><strong>Copyright Photo©Peter Andersson & Lars Bosma 2010 </strong></span></div>
<div>
</div>
<div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-27128438413125380592009-08-24T00:10:00.001-10:002014-01-27T09:18:05.739-10:00QUALIS ARTIFEX PEREO<div align="center">
<strong><span style="color: black; font-family: Verdana;">+</span></strong></div>
<div align="center">
<span style="color: black;">+</span></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNsOun8BXA7yYxT6MIYsN_ViYMTQeN6SsY9IBYFW9fRXlDCbXiYmujEFx6O4GfZWadDy4AjC4xo8Fv9x20tT0dvZmztGEsbL8fh7Gd0k1Q_lNHuG2x6xW0QzHQ3FdIPBSuLULw/s1600-h/a.aryan.58.a..jpg"><img alt="" border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNsOun8BXA7yYxT6MIYsN_ViYMTQeN6SsY9IBYFW9fRXlDCbXiYmujEFx6O4GfZWadDy4AjC4xo8Fv9x20tT0dvZmztGEsbL8fh7Gd0k1Q_lNHuG2x6xW0QzHQ3FdIPBSuLULw/s400/a.aryan.58.a..jpg" height="465" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5242848870716141394" style="display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center;" width="640" /></a> <span style="color: #cccccc; font-family: verdana;"><strong>Mer om </strong></span><br />
<span style="color: #cccccc; font-family: verdana;"><strong>QUALIS ARTIFEX PEREO<br />samt<br />QUALIS ARTIFEX PEREO - FINIS</strong></span><br />
<span style="color: red; font-family: verdana;"><strong><a href="http://qualisartifexpereo-neroclaudius.blogspot.com/2008/09/qualis-artifex-pereo-finis.html"><span style="color: red;">HÄR<b></b></span></a></strong></span><span style="color: red;"><br /></span><span style="color: #cccccc; font-family: verdana;"><strong>och</strong></span> <span style="color: #ff6666; font-family: verdana;"><strong><br /><a href="http://caveforsdecadenceblack.blogspot.com/2008/09/martin-bladh-bo-i.html"><span style="color: #ff6666;">HÄR!<b></b></span></a></strong></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-82100875202630506242009-08-23T00:29:00.000-10:002009-08-25T21:19:50.465-10:00dionysos andronis : qualis artifex pereo<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaq6CzAEFZFAlCOJCYDlssKsvu4RuSTpmZG6dghuKK5BX4km4Dy19FSeidDltXyNkCVJpSEteMmZv48smnQb9uPBLKK-60_RGr6DFf4Hf9hKEM0tIbqplewDmz9ShAFDutHICl/s1600-h/a.aryan.44.a..jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5238030679150357682" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaq6CzAEFZFAlCOJCYDlssKsvu4RuSTpmZG6dghuKK5BX4km4Dy19FSeidDltXyNkCVJpSEteMmZv48smnQb9uPBLKK-60_RGr6DFf4Hf9hKEM0tIbqplewDmz9ShAFDutHICl/s400/a.aryan.44.a..jpg" border="0" /></a><br /><br /><span style="font-family:verdana;"></span><br /><br /><br /><span style="font-family:verdana;"></span><br /><br /><p><span style="color:#cccccc;"></span></p><p><span style="color:#cccccc;"></span></p><p><span style="color:#cccccc;"></span></p><p><span style="color:#cccccc;"></span></p><p><span style="color:#cccccc;"></span></p><p><span style="color:#cccccc;"></span></p><p><span style="color:#cccccc;"><br /><span style="font-family:verdana;"></span><br /><span style="font-family:verdana;"></span><br /><span style="font-family:verdana;">July 11, 2008</span><br /><br /><br /></span><a href="http://kaganof.com/kagablog/2008/07/11/qualis-artifex-pereo-2008-%e2%80%93-un-film-de-aryan-kaganof/" rel="bookmark"><span style="font-family:verdana;color:#ff0000;"><strong>“QUALIS ARTIFEX PEREO” (2008) – un film de Aryan Kaganof</strong></span></a><br /><br /><span style="color:#ffffff;"><span style="font-family:verdana;">Ayant filmé cette performance actionniste suédoise, Aryan Kaganof récidive encore une fois dans le domaine de l’art corporel, qui est son domaine de prédilection depuis très longtemps. Ses anciens films classiques des performances jusqu’au-boutistes de Ron Athey, filmés dans les années 90 également par lui, ce sont des preuves de son obsession par cette discipline importante de l’art contemporain. </span><br /><span style="font-family:verdana;"></span><br /></span><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;"><span style="color:#ffffff;">La performance filmée d’une manière très poétique par Kaganof est celle de Bo Cavefors, un père de l’art corporel suédois, qui a eu lieu en juin 2008 à Malmo. Elle s’intitule «Action numéro 43 » et elle est dans l’esprit de ses actions précédentes. Bo Cavefors est allongé par terre au début du film. Un zoom out de son visage est le point de départ de l’action. Le film est conçu comme un triptyque, à la manière d’une autre performance du</span> même artiste. Elle a eu lieu en 2007 à Stockholm et elle était intitulée «Trois études sur une crucifixion », d’après la même œuvre de Francis Bacon.</span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;"></span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;">Pendant la première séquence du film «Qualis Artifex Pereo » on voit trois actants autour de Cavefors, qui est l’actant central. Deux femmes et un homme l’observent silencieusement en train de se masturber et de se préparer lentement pour le point culminant de la troisième séquence. Pendant que Johanna Rosenqvist récite en suédois les vers magiques de «L’Anus Solaire » de Georges Bataille, Cavefors se caresse et commence des fellations avec l’homme Martin Bladh. Des mouvements voyeuristes de la caméra sur les parties de son corps et des autres actants deviennent insistants et excitants. L’extrait récité a été écrit en 1931 et ça commence ainsi:</span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;"></span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;">«Quand j’ai le visage injecté de sang, il devient rouge et obscène.</span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;"></span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;">Il trahit en même temps, par des réflexes morbides, l’érection sanglante et une soif exigeante d’impudeur et de débauche criminelle.</span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;"></span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;">Ainsi je ne crains pas d’affirmer que mon visage est un scandale et que mes passions ne sont exprimées que par le Jésuve.</span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;"></span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;">Le globe terrestre est couvert de volcans qui lui servent d’anus.</span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;"></span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;">Bien que ce globe ne mange rien, il rejette parfois au-dehors le contenu de ses entrailles.<br /></span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;">Ce contenu jaillit avec fracas et retombe en ruisselant sur les pentes du Jésuve, répandant partout la mort et le terreur » (op.cit, repris dans «Œuvres Complètes » éditions Gallimard, Paris, 1970, page 85).Cette première séquence de préparation fait 25 minutes. Les textes de Martin Bladh suivent celui de Bataille, toujours récités par Rosenqvist. Tout au long du film il y a une musique discrète composée par l’actant Martin Bladh, le même compositeur stable des performances anciennes de Cavefors. A noter aussi que c’est le même Bladh le traducteur en suédois des extraits de Bataille.</span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;"></span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;">La deuxième séquence fait 5 minutes et on y voit Cavefors et Rosenqvist en train de préparer leur partition au bureau, habillés comme tous les jours. La troisième serait, d’une certaine façon, le point culminant du plaisir puisque pendant cette partie du film la deuxième femme introduit ses talons dans le cul de Cavefors pendant que la musique devient plus aigue et monotone. 40 minutes est la durée totale de ce film – triptyque extraordinaire.</span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;"></span><br /><span style="font-family:verdana;color:#ffffff;">Le titre latin signifie “quel artiste meurt ” et ce sont les derniers mots de l’empéreur Néron avant de se suicider. Avec ce choix de titre, Kaganof aimerait nous rappeler que toutes les créations artistiques importantes se basent sur la passion folle, celle qui conduit à la mort.</span><br /><br /><br /><span style="font-family:verdana;color:#ff0000;">dionysos andronis</span><br /><br /><br /><a href="http://caveforspositionnr3nyasvartafanor.blogspot.com/2008/06/aryan-kaganof-transgression-axiom-for.html"><span style="font-family:verdana;font-size:85%;color:#cccccc;">aryan kaganof : transgression axiom for bo cavefors</span></a></p><p><span style="font-size:85%;color:#ff0000;">photographer: aryan kaganof</span></p><p></p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-54361075044144417552009-08-22T20:31:00.000-10:002009-08-25T21:21:51.503-10:00qualis artifex pereo<span style="color:#000000;">'</span>
<br /><span style="color:#000000;">'</span>
<br />
<br /><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUy4Sv1CHXjINXdk9gFtpP8ixgP_owBCFuzPv8JYG0C65PUAlNTynsqliXI0Wp7156-o6OcnO8WNyyt3KvSU93rPiOnxqtUkVVuBheJXyhgQwJH2ME4enWFXmcRZ723M05HFnD/s1600-h/Cave.Kaganof.5.2008..jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5214962219278083442" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUy4Sv1CHXjINXdk9gFtpP8ixgP_owBCFuzPv8JYG0C65PUAlNTynsqliXI0Wp7156-o6OcnO8WNyyt3KvSU93rPiOnxqtUkVVuBheJXyhgQwJH2ME4enWFXmcRZ723M05HFnD/s320/Cave.Kaganof.5.2008..jpg" border="0" /></a>
<br />
<br />
<br />
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcv59MPVb8ELY22wHaXCATkZJRsAUD1jo_xd3sn5BVb3zzlC1iyO2Ge2LsSmkxdzHWs9Nq0P7JY3b54i9p_yBsFSyf0Xv9gQcfJxd03BlapBVerRJuw56nYun2r2WB74kNgUxJ/s1600-h/Cave.Kaganof.4.2008..jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5214962356795898210" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcv59MPVb8ELY22wHaXCATkZJRsAUD1jo_xd3sn5BVb3zzlC1iyO2Ge2LsSmkxdzHWs9Nq0P7JY3b54i9p_yBsFSyf0Xv9gQcfJxd03BlapBVerRJuw56nYun2r2WB74kNgUxJ/s320/Cave.Kaganof.4.2008..jpg" border="0" /></a></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><span style="font-family:trebuchet ms;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDq949sHthJ1LS7uDmi8zWARnrW8b-4IjsCzyV_bS99wLtL1jltlFtMseuYxDdsi6OBWjHc8UmAuQYNw8JAY6DmVjTAf6ayoOXc1BlsBkmRYgzt6WR4YMXMFuYIDMsutUs4s9G/s1600-h/Cave.Kaganof.2.2008..jpg"></a></span>
<br />
<br />
<br /></span><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><p><span style="font-family:trebuchet ms;"></span></p><span style="font-family:trebuchet ms;"><span style="font-family:trebuchet ms;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDq949sHthJ1LS7uDmi8zWARnrW8b-4IjsCzyV_bS99wLtL1jltlFtMseuYxDdsi6OBWjHc8UmAuQYNw8JAY6DmVjTAf6ayoOXc1BlsBkmRYgzt6WR4YMXMFuYIDMsutUs4s9G/s1600-h/Cave.Kaganof.2.2008..jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5214962112475289570" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDq949sHthJ1LS7uDmi8zWARnrW8b-4IjsCzyV_bS99wLtL1jltlFtMseuYxDdsi6OBWjHc8UmAuQYNw8JAY6DmVjTAf6ayoOXc1BlsBkmRYgzt6WR4YMXMFuYIDMsutUs4s9G/s320/Cave.Kaganof.2.2008..jpg" border="0" /></a></span>
<br /></span><span style="font-family:trebuchet ms;"><span style="font-family:trebuchet ms;"></span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDq949sHthJ1LS7uDmi8zWARnrW8b-4IjsCzyV_bS99wLtL1jltlFtMseuYxDdsi6OBWjHc8UmAuQYNw8JAY6DmVjTAf6ayoOXc1BlsBkmRYgzt6WR4YMXMFuYIDMsutUs4s9G/s1600-h/Cave.Kaganof.2.2008..jpg"></a></span>
<br />
<br />
<br /></span><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><span style="font-family:trebuchet ms;"></span><p><span style="font-family:trebuchet ms;"></span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;"></span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;"></p></span>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /><span style="color:#cccccc;"></span>
<br /><span style="color:#cccccc;"></span>
<br /><span style="color:#cccccc;"></span>
<br /><span style="color:#cccccc;"></span>
<br /><span style="color:#cccccc;">african noise foundation
<br />in association with
<br />grymhetens teater dekadens
<br />present
<br />"qualis artifex pereo"
<br />("oh what an artist the world loses in me" </span><a href="http://kaganof.com/kagablog/2008/06/22/qualis-artifex-pereo/"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">emperor nero’s</span></a><span style="font-family:trebuchet ms;"><span style="color:#cccccc;"> dying words upon committing suicide) </span></span>
<br />
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">an acéphale performance
<br />by
<br />bo i. cavefors, johanna rosenqvist, martin bladh...
<br />text by georges bataille and martin bladh
<br />music composed by </span><a href="http://kaganof.com/kagablog/2008/06/09/martin-bladh-umbilical-cords-cd/"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">martin bladh</span></a><span style="color:#cccccc;">
<br /></span><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">sound engineer mikael oretoft
<br />film aryan kaganof </span>
<br /><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;">
<br /><span style="font-size:85%;">(40min, HDV, Sweden, june 2008)</span></span>
<br /><span style="color:#cccccc;">
<br /></span>
<br /><span style="font-family:Trebuchet MS;"><a href="http://kaganof.com/kagablog/2008/06/22/qualis-artifex-pereo-2/"><span style="color:#cccccc;">Info 1.</a></span></span><span style="color:#cccccc;">
<br /></span>
<br /><span style="font-family:Trebuchet MS;"><a href="http://caveforsdecadenceblack.blogspot.com/2008/06/qualis-artifex-pereo.html"><span style="color:#cccccc;">Info 2.<b></a></b><b></b></span></span></span></span><span style="color:#cccccc;">
<br /></span>
<br /><span style="color:#cccccc;"><span style="font-family:Trebuchet MS;"><a href="http://caveforspositionnr3nyasvartafanor.blogspot.com/2008/06/nero-claudius-georges-bataille-bo-i_23.html"><span style="color:#cccccc;">Info 3.<b></a></b></span></span>
<br /></span>
<br /><p><span style="color:#cccccc;"></span></p><p><span style="color:#cccccc;"></p></span>
<br />
<br /><span style="color:#cccccc;"></span>
<br />Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-34072776165018258242009-03-23T07:36:00.007-10:002009-03-23T07:48:31.840-10:00Bo I. Cavefors : Die Toteninsel - Dödens Ö / Libretto<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYeLbykGz-QSHPFSK_C2LOJ15begS3PiPFnM_rGiGBqszTaOKDzsvNIiwPqfciCWFDQOl5uIO_r9AvoawroDsZQtr7jYcQ_yXyUcLOmoj8m9h4KM4XfIrQ8V3Smi3fg0San-wu/s1600-h/A.Cave.D%C3%B6dens+%C3%96.Libretto.Detalj1.doc.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5316438726792975058" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 227px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYeLbykGz-QSHPFSK_C2LOJ15begS3PiPFnM_rGiGBqszTaOKDzsvNIiwPqfciCWFDQOl5uIO_r9AvoawroDsZQtr7jYcQ_yXyUcLOmoj8m9h4KM4XfIrQ8V3Smi3fg0San-wu/s320/A.Cave.D%C3%B6dens+%C3%96.Libretto.Detalj1.doc.jpg" border="0" /></a><br /><div></div><br /><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Bo I. Cavefors</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>DÖDENS Ö</strong></span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Libretto och scenanvisningar:</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Bo I. Cavefors</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Musik: X</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;"><strong>Scen:</strong> Arnold Böcklins målning <em>Die Toteninsel</em> (den första versionen, 1880). Målningen projiceras på en duk som täcker hela scenens fond.Framför målningen, med ryggen mot publiken en vitklädd figur (=den vitklädda figuren i båten på Böcklins målning). Iklädd en vit tunn mantel som är öppen framtill. Publiken ser inte att figuren är naken, om det är man eller kvinna, förrän mot föreställningens slut då han/hon vänder sig mot publiken. Rösten bör inte avslöja om det är man eller kvinna som framför texten. Alternativ 1: Naken man med androgynt utseende; alternativ 2: naken kvinna med pojkaktigt utseende. Spelas alternativ 2 måste texten ändras på några få ställen.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:85%;">Scengolvet täckes av nakna män och kvinnor som kopulerar, smeker varandra, män med män, kvinnor med kvinnor, under hela föreställningen liggande på golvet, då och då hörbart, som kyssar, rop, suckanden. Vällust. Smärtskrik. Över dessa män och kvinnor ett blåsvart ljus som ger intryck av hav. Kropparna rör sig som vågor. Koreografi.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>+ + +</strong></span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Sapfo, när du dog</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Blev allt det som var du</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Förgängligt.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Du dog</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Medan du levde.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Du är död död död.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Du är Döden.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Varför ljuga:</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">„Wie froh bin ich,</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Daß ich weg bin!” <span style="font-size:85%;">1a)</span></span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Vad är ett</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Människohjärta? <span style="font-size:85%;">1b)</span></span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Äntligen är</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Allt slut.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Inga minnen,</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Ingen längtan</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Finns kvar</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Efter din våta</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Vulva</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Med deRöda läpparna,</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Som reste sig</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Som vampyrer</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Där borta på ön</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Med den ogenomträngliga</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Skogen med</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Svarta barrtäta träd.</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Men vad</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Sker mellan män</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">I trädens skuggor</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">När du vänder bort</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;">Blicken, Sapfo?</span></p><p><span style="font-family:Trebuchet MS;">... ... ...</span></p><p><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>Läs fortsättningen </strong></span><a href="http://caveforsdecadenceblack.blogspot.com/2009/03/die-toteninsel-dodens-o.html"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc0000;"><strong>HÄR>>></strong></span></a></p><p><br /><span style="font-family:trebuchet ms;font-size:78%;">Copyright©Bo I. Cavefors, 2009.</span></p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-88063424361694779272008-08-31T07:47:00.009-10:002008-08-31T07:58:09.418-10:00Daniel Westerlund om Three Studies for a Crucifixion<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwSzoru5lNaXrXnwCjq-Hcr5EO1xZVBLAmi6geUQSZzSkNaH-mQKLOTXg5L5Ju-kMX31_-P0T8RkfjTW-xU_HuOiHB_UX1jSkrugetpUc_ovctdOswYPj5V2vEVwargKfXSbuH/s1600-h/Bacon+Action.Peter.1.5.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5240742086570631682" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwSzoru5lNaXrXnwCjq-Hcr5EO1xZVBLAmi6geUQSZzSkNaH-mQKLOTXg5L5Ju-kMX31_-P0T8RkfjTW-xU_HuOiHB_UX1jSkrugetpUc_ovctdOswYPj5V2vEVwargKfXSbuH/s320/Bacon+Action.Peter.1.5.jpg" border="0" /></a><br /><div><span style="color:#000000;">+<br />+ </span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;"></span></div><div><span style="color:#000000;">+</span></div><div><span style="color:#000000;">+<br /></span><span style="font-family:verdana;color:#cc0000;"><strong>Daniel Westerlund om Three Studies for a Crucifixion...</strong></span><br /><span style="font-family:verdana;"></span><br /><br /><span style="font-family:verdana;">...Det är svårt att tala om Cavefors och Bladhs verk med koncentrationen i behåll. Verket skickar associationsbanorna i så många riktningar på samma gång; samtidigt som de omväxlande lustbetonade och horribla (det är förstås ointressant för de inblandade att dra gränslinjer mellan de två) handlingarna på scenen skickar signaler genom mig som är långt ifrån begränsade till det reflekterande sinnet. Nej, det hör till den teater som tar riten på allvar att tala direkt till kroppen. Att tala till kroppen är att tala till förgängelsen. Den egna förgängelsen och privata döden aktualiseras och det kunde lika gärna vara min egen kropp i form av slaktavfall som projiceras på väggen bakom scenen. Francis Bacon citeras i programbladet till dvd:n: "Well, of course, we are meat, we are potential carcasses. If I go into a butcher’s shop I always think it’s surprising that I wasn’t there instead of the animal."...</span><br /><span style="font-family:verdana;"></span><br /><span style="font-family:verdana;"><strong>Läs HELA texten <a href="http://caveforsdecadenceblack.blogspot.com/2008/08/daniel-westerlund-three-studies-for.html"><span style="color:#cc0000;">HÄR<b></a></b> </span>eller <a href="http://caveforspositionnr3nyasvartafanor.blogspot.com/2008/08/daniel-westerlund-om-three-studies-for.html"><span style="color:#ff0000;">HÄR<b></a></b></span>!</strong></span><br /><span style="font-family:verdana;"></span><br /></div><span style="font-family:verdana;"></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-84584997378828038812008-05-21T07:37:00.007-10:002008-08-12T01:50:42.399-10:00THREE STUDIES FOR A CRUCIFICION DEDICATED TO FRANCIS BACON<div align="center"><span style="color:#000000;">'</span></div><div align="center"><span style="color:#000000;">'</span></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFp3K-1oxvRleFBKeQyc9lbUdQrfUO0q3UdyEiJYqFHo-HI3rpu5XS6tewuGCKjQHo3BJSk2W9abDC85-LQFE_7OlYtGS91K_zmu_E5EMTqOCv7BafpIlfeHwumeULe1WyEfjJ/s1600-h/Bladh-Cave.Bacon.3.Reklam.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5202887338057541826" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFp3K-1oxvRleFBKeQyc9lbUdQrfUO0q3UdyEiJYqFHo-HI3rpu5XS6tewuGCKjQHo3BJSk2W9abDC85-LQFE_7OlYtGS91K_zmu_E5EMTqOCv7BafpIlfeHwumeULe1WyEfjJ/s320/Bladh-Cave.Bacon.3.Reklam.jpg" border="0" /></a><br /><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Martin Bladh & Bo I. Cavefors</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"><strong>presents</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"><strong>THREE STUDIES FOR A CRUCIFIXION.</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"><strong>A Passion play in Three Acts</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"><strong>dedicated to FRANCIS BACON</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"><strong></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"><strong>DVD Video 60 minutes</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"><strong>CD Audio 50 minutes</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"><strong>12 page Booklet</strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#000000;">'</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#000000;">'</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"></span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#cccccc;"><strong></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"><strong><a href="http://web.comhem.se/elggren/fer/fer.html"><span style="color:#cc0000;">Firework Edition Video<b></a>´</b></span></strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Trebuchet MS;color:#000000;">'</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Trebuchet MS;">'</span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"></span></div><div align="center"><span style="font-family:Trebuchet MS;"><a href="http://www.vitalweekly.net/639.html"><span style="color:#cc0000;">VITAL WEEK, number 639, week 33<b></a></b>:</span><br /><span style="color:#ffffff;">MARTIN BLADH & BO I CAVEFORS <em>THREE STUDIES FOR A CRUCIFIXION</em> (DVD & CD by FireWork Edition Records)This DVD is of a three act "Passion Play" dedicated to Francis Bacon, this is nothing to do with noise either, but certainly could in no way be described as trivial. The protagonists here in front of a projection of the paintings set out to embody the nihilistic vision of the painter. You might feel disgusted or sick at the blood, intestines and homosexual acts- and perhaps want to return to the playfulness of Fckn'bstrds antics. This is the real deep black horror of existence - shocking in that is can be or should be performed by human beings at all, not that it is in its deliberation - to shock or disgust- that would be too easy, it would become a sex show, and it is not. Like the paintings of Bacon it unfolds along a horrific and deterministic trajectory that somehow cannot be avoided, if it did appear to be deliberately shocking then it would be possible to step outside the drama and see it as amusement or entertainment. Or is it excusable as a sudden outburst of promethian energy - which is understandably human - from tribal dancing through to the silliness in noise festivals. The real horror here is the premeditated logic of the performance devoid of any emotional excuse. This performance as also Bacons' paintings in their inhumanity could and should be ignored as impossible imaginations if not for the reality of the logic of the slaughter house from which they derive and the even more terrible realizations of these artists finding in this beauty.</span> <em><span style="color:#cccccc;">(jliat)</span></em></span></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-39559965899173063432008-02-17T10:25:00.006-10:002008-02-17T10:36:50.996-10:00GRYMHETENS TEATER DEKADENS<div align="center"><span style="color:#000000;">+</span></div><div align="center"><span style="color:#000000;">+</span></div><div align="center"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRMvBFG5sULPGt70IsGlvu6x748FGMwSzOlhKxx6Twqu-FwjSykUTYJukx39KZ3yq3UnxXU-WGwQoa-lyqY1Jg5bCLaIlcQCff6S1VU-HyzrapBmfQk_XZA7pPLQUGCCbFrPv7/s1600-h/Bladh-Cave.Grymhetens+Teater+Dekadens.Omslagets+framsida+med+ram.jpg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5168048170390445602" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRMvBFG5sULPGt70IsGlvu6x748FGMwSzOlhKxx6Twqu-FwjSykUTYJukx39KZ3yq3UnxXU-WGwQoa-lyqY1Jg5bCLaIlcQCff6S1VU-HyzrapBmfQk_XZA7pPLQUGCCbFrPv7/s320/Bladh-Cave.Grymhetens+Teater+Dekadens.Omslagets+framsida+med+ram.jpg" border="0" /></a><span style="font-family:trebuchet ms;color:#000000;"><strong> +</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc0000;"><strong>Innehåll</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Mårten Björk: Hamartia</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Martin Bladh & Bo Cavefors:</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Francis Bacon. Tre studier för en korsfästelse</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Heliogabalus. Antik action</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Gilles de Rais. Älskaren</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Hans T. Sternudd: Bodies of Bladh -</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Reflections on two images</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Mårten Björk: Varhelst utom världen</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc0000;"><strong>+</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>Illustrerad</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>130 sidor</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cccccc;"><strong>120 kronor</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#cc0000;"><strong>+</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong><a href="http://www.hstrom.nu/f/"><span style="color:#cccccc;">Johan Hammarströms Bokförlag<b></a></b></span></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:trebuchet ms;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><div align="center"><span style="color:#000000;"><span style="font-family:trebuchet ms;"><strong>+</strong></span><br /></span></div><div align="center"></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-51284374630933570992007-05-20T05:04:00.000-10:002007-10-25T09:26:36.682-10:00A PASSIONPLAY... / FRANCIS BACON<div align="center"></div><div align="center"><span style="font-family:courier new;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:courier new;"><strong><span style="color:#000000;">+<br /></span></strong></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:courier new;font-size:130%;"><strong>Performance / action</strong></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:courier new;"><strong><span style="font-size:130%;"><span style="color:#ffffff;"><span style="color:#000000;">+</span><br /></span>Martin Bladh & Bo I. Cavefors</span></strong></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#ff6600;"><strong>FRANCIS BACON</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:courier new;"><strong><span style="font-size:130%;"><span style="color:#ffffff;"><span style="color:#000000;">+</span><br /></span>A Passionplay</span></strong></span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:courier new;font-size:130%;"><strong>in three acts<br />related to<br />Three Studies for a Crucifixion<br />by Francis Bacon</strong></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:courier new;"><strong><span style="font-size:130%;"><span style="color:#ffffff;"><span style="color:#000000;">+</span><br /></span>Actors:<br />Martin Bladh<br />Bo I. Cavefors<br />Johan Adolphi</span></strong></span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:courier new;font-size:130%;"><strong>Jacob Ohlin</strong></span><br /></div><div align="center"><span style="font-family:courier new;font-size:130%;"><strong>Mikael Oretoft</strong></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><br /><div align="center"><span style="font-family:courier new;font-size:130%;color:#000000;"><strong>+</strong></span></div><br /><div align="center"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5125355529671543170" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoju6NoUsrSdrJQcS3gKIc-cg4P0_TN6G5DJbVQEibWTdYAXo6rNjqQBIAd8Kk7X0zur7awjs5PDry2BnUHUNUmoD9CRi_qSzU5RVdV2T-UJeXF429lOh-DCDFC3QzzEUEH-5W/s320/Bacon+Action.Peter.1.12A..jpg" border="0" /><br /><span style="font-family:courier new;font-size:130%;"><strong>More pictures from the performance at Fylkingen, Stockholm 070909:</strong></span></div><br /><div align="center"><strong><span style="font-family:Courier New;font-size:130%;"><a href="http://caveforspositionnr3nyasvartafanor.blogspot.com/2007/10/martin-bladh-bo-i-cavefors-information_20.html"><span style="color:#ff6666;">Act I<b></a></b></span></span></strong></div><br /><div align="center"><strong><span style="font-family:Courier New;font-size:130%;"><a href="http://caveforspositionnr3nyasvartafanor.blogspot.com/2007/10/martin-bladh-bo-i-cavefors-information_15.html"><span style="color:#cc0000;">Act II<b></a></b></span></span></strong></div><br /><div align="center"><strong><span style="font-family:Courier New;font-size:130%;"><a href="http://caveforspositionnr3nyasvartafanor.blogspot.com/2007/10/martin-bladh-bo-i-cavefors-information_8305.html"><span style="color:#cc6600;">Act III<b></a></b></span></span></strong></div><br /><div align="center"><strong><span style="font-family:Courier New;color:#000000;">+</span></strong></div><br /><div align="center"><strong><span style="font-family:Courier New;color:#000000;">+</span></strong></div><br /><div align="center"><strong><span style="font-family:Courier New;"></span></strong></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-1141818866491227642006-03-08T01:49:00.000-10:002007-03-24T22:57:37.620-10:00NU SOM BOK!<a href="http://caveforsdecadenceblack.blogspot.com/2006/10/cavefors.html"><img style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/200/Cave.Teater%20Dekadens.Omslag.Blog..jpg" border="0" /></a><br /><div align="center"><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#33ccff;"><strong></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#33ccff;"><strong></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#33ccff;"><strong><a href="http://www.tidningenkulturen.se/content/view/210/97/">Bo I. Cavefors<b></a></b></strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;font-size:130%;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:arial;font-size:180%;color:#cc0000;"><strong>TEATER DEKADENS</strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:arial;color:#66ff99;"><strong>3 dramer + 1 monolog</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;color:#ffffff;"><strong>Innehåll:</strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#ff9966;"><strong>Uppror i Kasban</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#ff0000;"><strong>Sade och Japanen</strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff0000;">(även som monolog)</span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#cc0000;"><strong>Den Spetälske i Staden Aosta</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;color:#33ffff;"><strong>samt recensioner, analyser och kommentarer </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;color:#33ffff;"><strong>kring Malmöuppsättningen av Den Spetälske i Staden Aosta</strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff0000;">+</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff6600;"></span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#cccccc;">Med bidrag av:</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:arial;color:#ffcc66;">Hans T. Sternudd, Xavier de Maistre, Yukio Mishima, </span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:arial;color:#ffcc66;">Theresa Benér, Mårten Björk, Måns Holst-Ekström, m fl:</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff0000;">+</span></strong></div><div align="center"></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff6600;"></span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff6600;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ff9966;"><strong>Förord av</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ffffff;"><strong><a href="http://www.belacqua.dk/">Hans T. Sternudd<b></a></b></strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffffff;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:Arial;color:#ff6600;"></span></div><div align="center"><strong><span style="color:#ff6600;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;font-size:85%;color:#ff0000;"><strong></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;color:#ff0000;"><strong>Cavefors söker utforska möjligheten till transcendens genom smärta, piskrappen ger texten rytm. Som hos den amerikanske performanceartisten Ron Athey, förenas här smärtan med det heliga. Det heliga söks i smutsen. När Athey ur sin stjärt, hans Solar anus (som en hyllning till Bataille har han tatuerat en sol kring dess öppning) låter ett band av pärlor förlösas så återuppstår det gudomliga ur det orena. I den andre, bland de utstötta, där finner vi det heliga. Där finner vi också Bo.</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;color:#ff0000;"><strong><span style="color:#33ccff;">– ur Hans T. Sternudds förord.</span></strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff0000;">+</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;font-size:85%;color:#33ccff;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong><span style="color:#3366ff;">Bertil Falk</span> recenserar <span style="color:#cc66cc;">Teater Dekadens</span> i <a href="http://www.keg.se/dast/"><span style="color:#cc0000;">Dast <b></a></b></span><span style="color:#c0c0c0;">(2006:2)</span><span style="color:#000000;">:</span> "Religiöst betingad bisexuell homoerotik av kristen, främst katolsk natur, med blod, korstecken, sperma, flagellanter, äckel och hela raddan av gudsbejakande obsceniteter kan sägas vara en genre för sig, representerad främst av Markis de Sade eller för att gå till en annan kultur med en helt annan tro i mer estetiserande form av Yokio Mishima, som var influerad av katolska helgonmartyrer. Den kroppsbyggande science fictionförfattaren Mishima löpte sina homoerotiska extaser hela vägen ut till seppuku (harakiri) med åtföljande rituell halshuggning. Det är inte en genre som vi brukar uppmärksamma i <span style="color:#cc0000;">Dast</span>, dels för att den är sällsynt förekommande och dels för att den är mindre underhållande och </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>möjligen mera uppseendeväckande.</strong></span></div><div align="center"><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7191/1769/1600/Maistre.Spet??lske.Cavefors"></a><span style="font-family:arial;"><strong>Det finns emellertid en svensk kulturpersonlighet som oerhört beläst driver denna genre, nämligen den legendariske bokförläggaren Bo Cavefors med sina analytiska </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>essäer i <span style="color:#999999;">Svarta Fanor</span>-böckerna. 2005 lät han sätta upp </strong></span><a href="http://caveforsteaterdekadans.blogspot.com/2005/10/de-maistre-cavefors_03.html"><span style="font-family:arial;"><strong>Den spetälske i Staden Aosta</strong></span></a><span style="font-family:arial;"><strong> </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>av Xavier de Maistre (1765 - 1852). </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>Tre nakna skådespelare, en av dem Bo Cavefors själv försedd med kukringar, </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>framträdde på MAF i Malmö i fyra föreställningar, en vacker uppsättning, nästan som en mässa, föga upphetsande, men annorlunda och tänkvärd om en isolerad spetälsk, som uppvaktas av en officer. Parallellen till AIDS gav sig självt. 200 personer såg föreställningen, så här kan man verkligen tala om smal besökarbas. </strong></span><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7191/1769/1600/Maistre.Spet??lske.Holst-Ekstr??m,Cavefors,Hultcrantz.gif"></a><span style="font-family:arial;"><strong>Likt en rad debattinlägg har texten till den över 160 år gamla enaktaren nu publicerats tillsammans med press- och andra kommentarer och nyskrivna (?), religiöst obscena eller hädiskt religiösa skådespel av Bo Cavefors själv. Även om dramaturgin är i stort sett obefintlig, så är Cavefors texter saftiga och använder ett begränsat batteri av runda grundord utan synonymer.Publiceringen sker i en tid då katolska präster bryter kyskhetslöften och förgriper sig på korgossar och pingstpräst mördar hustrur och sätter på barnflickor med djävulsutdrivning som svepskäl.</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong></strong></span><a href="http://caveforsteaterdekadans.blogspot.com/2005/10/cavefors-uppror-i-kasban.html"><span style="font-family:arial;"><strong>Cavefors skådespel</strong></span></a><span style="font-family:arial;"><strong> väcker outsagt en fråga. </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>Är deltagarna i skådespelens apostroferade orgier alltid frivilliga medverkande eller handlar det om tvång och övergrepp? </strong></span><span style="font-family:arial;"><strong>Var går gränsen? Finns det en gräns? </strong></span><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7191/1769/1600/Maistre.Spet??lske.Hultcrantz"></a></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>Hos de Sade sätts ingen sådan gräns. </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>Hos Cavefors känns frågan molande men ändå påträngande och obesvarad. </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>Dessa resonerande texter, liksom iscensättningen av de Maistres skådespel, är teatralt avskalade. De saknar dramaturgi i vanlig bemärkelse. De är resonerande. Det är nog som debattinlägg man bäst förstår Cavefors enaktare.</strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>Det märkliga är att Cavefors i översättning och tolkning samt kommentar också tillhandahållit de tillbakadragna kartusianmunkarnas texter under tusen år i skriften </strong></span><a href="http://www.hstrom.nu/f/boicavefors4.shtml"><span style="font-family:arial;"><strong>Se Gud!</strong></span></a><span style="font-family:arial;"><strong> (Johan Hammarströms Bokförlag, 2004) Ställd inför denna oscillationen mellan den totala avhållsamheten i kontemplation och den erotiska lössläpptheten uppstår en annorlunda och egendomlig spänning, svår att fixera. </strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;"><strong>Om Cavefors blir översatt till större språk, låt säga franska, skulle hans till synes minimalistiska insats säkert inta sin plats vid sidan om de Sade och bli föremål för en bredare debatt... I Sverige lär det </strong></span><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7191/1769/1600/Maistre.Spet??lske.Cavefors,Holst-Ekstr??m.gif"></a><span style="font-family:arial;"><strong>knappast ske. Vi har ett alltför begränsat och konformistiskt kulturklimat."</strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff0000;">+</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;font-size:85%;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><strong></strong></span></div><div align="center"><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><strong>Johan Hammarströms Förlag</strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;font-size:85%;color:#cccccc;">97 s., hft., 150:-.</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff0000;">+</span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;"></span></strong></div><div align="center"><span style="font-family:arial;color:#ff9966;"><strong>Beställ:</strong></span></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ffffff;"><a href="http://www.hstrom.nu/f/">Förlaget direkt...<b></a></b></span></strong></div><div align="center"><strong><span style="font-family:Arial;color:#ff9966;"></span></strong></div><div align="center"></div>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-1128362542397287532005-10-03T07:48:00.000-10:002014-05-22T01:06:37.519-10:00Cavefors / Uppror i Kasban<a href="http://caveforsposition.blogspot.com/2006/05/ppp-petrolio.html"><span style="font-size: 130%;"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/400/Bi.Cave.SM.jpg" height="640" style="float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" width="537" /></span></a><br />
<strong><span style="color: #cc0000; font-family: Arial;"></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cc0000; font-family: Arial;"></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cc0000; font-family: Arial;"></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cc0000; font-family: Arial;"></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cc0000; font-family: Arial;"></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cc0000; font-family: Arial;"></span></strong><br />
<span style="font-size: 130%;"><br />
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><br />
<span style="color: #cccccc;"><br />
<span style="color: #cc0000;"><br />
<strong><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /> </strong></span></span></span></span><span style="font-size: 130%;"><span style="font-family: arial;"><span style="color: #cc0000;"><strong><a href="http://caveforserotic.blogspot.com/">Bo I. Cavefors<span style="color: #cccccc;"><b></b></span></a> </strong></span></span></span><span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><strong><span style="color: #cc0000;"></span></strong><span style="color: #cccccc;"><span style="color: #cc0000;"><br /></span><strong><span style="color: #ff6666;">UPPROR I KASBAN</span>Performance i fyra tablåer</strong></span><strong><span style="color: #33ccff;">Aktörer: </span></strong></span><br />
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><strong><span style="color: #33ccff;">2 män = Anarken (A), Slaven (S).</span> </strong></span><span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><br /><span style="color: #3366ff;"><strong>Aktörerna agerar nakna. A har en piska som vid skiftet mellan Tablå 2 och Tablå 3 överlämnas till S.</strong></span></span><span style="color: #cccccc; font-family: arial;"></span><span style="color: #cccccc; font-family: arial;"></span><span style="color: #cccccc; font-family: arial;"></span><br />
<div align="left">
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><br /><strong><span style="color: #ff9966;">Genomgående: musik</span> <span style="color: white;"><a href="http://somrec.com/survivalunit/index.html">av Kristian Olsson, </a><a href="http://somrec.com/survivalunit/index.html">Survival Unit<b></b></a>.<b></b></span></strong></span></div>
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><br /><span style="color: #ff9966;"><strong>Ett antal statister</strong></span><span style="color: white;"><strong>, män och kvinnor, nakna eller vardagligt och individuellt klädda.<br />Agerandet mellan A, en något äldre man, och S anpassas till personen som spelar S: 17 år eller 30, afrikan eller svensk, osv. Finns det inte tillgång till en S som vill/kan utföra sexuella handlingar aktivt, kan S ersättas med en naken dansare som beskriver sexuell aktivitet istället för att utföra den.</strong></span></span><br />
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><br /><strong><span style="color: #ff9900;">Statister:</span> <span style="color: white;">förslagsvis 6 män och 4 kvinnor. Männen agerar i alla tre Tablåerna, kvinnorna endast i Tablå 2 och 3. Gamla och unga, svenskar och färgade, välbyggda och, tex, handikappade.</span></strong></span><br />
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><br /><span style="color: white;"><strong>Denna Performance kan framföras i teaterlokal, men passar bättre i en nerlagd industrihall där smörjolja och järnbalkar fortfarande finns kvar och där publiken måste passera en klart uttalad hård och industriell verklighet innan man kommer in i det utrymme där Performance börjar.</strong></span></span><br />
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><br /><strong><span style="color: red;">+ + +</span> </strong></span><br />
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><br /><span style="color: #ff6666;"><strong>TABLÅ 1</strong></span></span><br />
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><span style="color: #ff6666;"></span><br /><strong><span style="color: #66ff99;">Musik:<a href="http://somrec.com/survivalunit/index.html"></a></span><a href="http://somrec.com/survivalunit/index.html"> <span style="color: white;">Survival Unit.<b></b></span></a></strong><br />
<br /><span style="color: white;"><strong>Rummet där publiken träder in i Performance: i en del av detta rum ett Dark-room, ca 3x3x2 m., av svart filt/tyg. Dark-room skall vara så stort så att de som går in i det ej kan undvika att komma i kontakt med aktörernas kroppar. När portarna 10 minuter före föreställningens början slås upp till spelplatsen kan Performance börja enligt någon av följande versioner: </strong></span><br />
<br /><span style="color: white;"><strong>A och S står nakna i Rummet sysselsatta med att kyssa och smeka varandra. 8 minuter före föreställningens början går de in i Dark-room. I mörkret står de till de besökares förfogande som följer efter dem in i det mörka tältet; </strong></span><br />
<br /><span style="color: white;"><strong>A står naken i Rummet och läser en tidning. När dörrarna öppnas kommer S in (klädd) som en av de första besökarna. A går fram till C. De börjar kyssas och går in i Dark-room där S klär av sig. I mörkret står de sedan till de besökares förfogande som går in i tältet. 3 minuter före föreställningens början går A och S, nakna, genom Rummet, in i salongen och upp på Scenen, där redan statisterna tagit plats och rör sig som vid cruising, skyggt, spanande, utmanande, osv. Några statister bör vara nakna från början, andra klär av sig på scenen och övriga har föreställningen igenom kläderna på (förslag: 4 nakna från början, 2 klär av sig, 4 behåller kläderna på).</strong></span><br />
<br /><strong><span style="color: #ff6666;">TABLÅ 2</span> </strong><br />
<br /><strong><span style="color: #ff9966;">Musiken</span> <span style="color: white;">från Tablå 1 fortsätter.</span></strong><br />
<br /><strong><span style="color: #ffcc66;">Dörrarna till Rummet har stängts.</span> <span style="color: white;">Publiken finns på plats. På bildskärm, som bör täcka hela eller större delen av scenens bredd, visas <a href="http://www.godsbecomingmen.com/pw.htm">Per Wizéns </a>Nattlig jakt.></span></strong><br />
<br /><strong>Det är en soligt varm sensommardag. För ett antal år sedan. Jag hade slagit mig ned vid uteserveringen på Södergatan. Drack ett glas vitt vin. Kända ansikten passerade förbi, den gamle kulturredaktören på KvällsPosten, stadens store poet på besök från Spanien, den målande imaginisten. Eftermiddag gick mot kväll. Solen försvann. Man anade höstmörker. Residenset verkade obebott och spårvagnarna var sedan decennier borta från gatorna. Jag älskade spårvagnarna, gnisslet i spåren när Ettan svängde in på Södergatan från Stora Nygatan eller när Trean paraderade på Fersens väg, bland gräsmattor och rosor. Jag fascinerades som barn av de blixtrande överslagen i elledningarna, vagnens skakningar, plingandet, träbänkarna. Jag lämnade uteserveringen, drog mig hemåt, drack ett glas whisky, rakade mig, också kring kuken och i stjärten, tog på mig ett par tunna svarta jeans, en svart t-shirt och en skönt bögig svart läderjacka. Mellan byxan och högra låret hängde jag en piska. Jag vandrade ned till parkområdet vid Öresund.</strong><br />
<br /><strong>Ljusen från København och Dragør sticker av mot sommarsolens sista flämtningar. Dungarna med buskar och träd står som svarta oaser mot den mörkblå natthimlen. Några hundar skäller. På avstånd surrar stadens motorer. Skuggor rör sig ljudlöst över det enorma gräsfältet och mellan dungarna. Ljusen tändes i höghusens lägenheter. Färjan lägger ut från Limhamn. Strålkastarna vid brobygget klipper av nattens mörker. Kallbadhusets silhuett är knivskarp. Tre svanar glider fram vid strandlinjen och låter vingspetsarna dovt klatscha mot vattenytan. Sådana här varma sensommarnätter är dungarna svala platser för den som vill suga nektar ur vackra kroppar. Ögonen börjar vänja sig vid mörkret. Jag går in i en av dungarna och klär av mig naken, lutar mig mot en trädstam. Pungen blir fast och hård när den möter den friska nattvinden som sveper in från Öresund. Vinden är fuktig, saltmättad. Framemot midnatt ställer sig en ung man en bit ifrån mig. Våra blickar möttes tidigare under dagen när jag drack mitt vin på uteserveringen. Han märkte att jag såg med trånad mot gylfens utbuktning. Nu ser han mig…</strong><br />
<br /><strong><span style="color: #ffcc99;">Nu sker följande:</span> <span style="color: black;"><span style="color: white;">S samt statisterna agerar samtidigt som A läser texten</span> <span style="color: #ffcc99;">(direkt från papper)</span> <span style="color: #ff9966;">(med bakgrundsmusik)</span> </span><span style="color: white;">nedan, och smeker S med piskan, smekningar som vid berättelsens slut övergår i piskning. Hela det här avsnittet skall ha en tydlig s/m-prägling. Samtidigt cirklar statisterna runt A och S, snuddar ibland vid deras och varandras kroppar. Scenen ligger, som tidigare, i dunkel men skarpa färgade ljuskäglor sveper improviserat över scenen och fångar in enskilda positioner, men koncentreras framför allt på A och S. </span></strong><br />
<br /><strong>Olvido García Valdés dikter är dikter skrivna av en kvinna till andra kvinnor. Men <span style="color: #ff9966;">Per Wizéns</span> bokomslag </strong><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/1600/Bi.Wiz??n,Per.Nattlig"><strong><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/400/Bi.Wiz%3F%3Fn%2CPer.Nattlig%20jakt4.jpg" height="246" style="float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" width="640" /></strong></a><strong>är ett krypto som endast män kan tyda. Dikterna </strong><br />
<strong></strong><br />
<strong></strong><br />
<strong></strong><br />
<strong></strong><br />
<strong>handlar om nattlig </strong><strong>jakt, om nätters jagande, om nätternas jakter. Bilden handlar om enmans jakter efter kärlek, efter närvaro, i den oroliga halvsömnen i bädden, men också och kanske framför allt kärleken med en annan man i parkens mörker. Valdés skriver: "min kärlek för det mörka / kommer från dig / allting försvinner platsen personen / utom denna förkärlek / allvarsmörk och naturlig". Per Wizéns omslagsbild ger mig facit till Valdés förfinade dikter, han fördjupar författarens ord, ger dem en helt ny dimension. Wizéns nattliga jakt bland de kala trädstammarna, hans dolda budskap, mystiken i mörkret, eggar upp mig, gör mig kåt. Budskapet tvingar mig att söka en förklaring till vad hans meddelanden, som körs in som pålar i mitt kött, betyder, hur de påverkar mig, Jag kan konkret i mitt inre känna kuken i min mun, stjärten, bröstvårtorna, att våra kroppar kan älska även i denna kala skog, öppen för oväntade möten. Hemlighetsfull. Wizéns bild känns i skinnet, i kroppen, den är fysisk, nervig, het, men samtidigt kyligt avslagen, beskrivande, dokumenterande. Bilden ger rummet för bögens nattjakt. I bilden finns samtidigt ensamhet och längtan och en hård sado-masochistisk närvaro. Avskalade trädstammar, ett nedbränt skogslandskap, så som det kan se ut efter en napalmbombning. Men små bågar av guld på marken. Längst bort på bilden, i bilden, i fjärran… Intet, oändligheten, det absoluta utlämnandet, medvetandets och kroppens absoluta nakenhet. Kan denna avskalade, hemlighetsfulla skog befolkas? Finns det sensualism, sexualitet, åtrå i detta mörker, i detta ingenmansland? Ja. Är det inte snarare så att just i denna skog med avskalade trädstammar, i det hotande mörkret, i den ovissa oändligheten, i Intet, är det nödvändigt, tvingande, att älska, att klä av varandra, se kuken resa sig, känna bröstvårtorna hårdna, låta kropparna gå in i varandra, låta sperman flöda. Valdés skriver: "på ryggen känner jag igen / platserna / hela berget stegras om man stiger / också ängen / som vore den ett / ljusting eller utav / bullers frånvaro". Det är en känslosam text, javisst, men placerad i Wizéns bild, som i sig är fysisk, erotisk, sensuell, bögigt sexuell, blir texten en inbjudan: kom, ta mig, älska mig, knulla mig. Wizéns bild ger mig en känsla av otålighet, av oändlighet, av oändlig otålighet, men också av närhet till det ogripbara. Bilden säger att det som uppfattas som ogripbart, det metafysiskt ogripbara men också det efterlängtade fysiska är faktiskt möjligt att nå. Fasa, skräck, men också den sadomasochistiska fascinationen inför det öde landet, av det förödda, av att befinna sig i en ensamhet, av att vara ensam och utlämnad men samtidigt tillgänglig, öppen, att längta efter det okända i nattens mörker, i parken, bland de avskalade trädstammarna. Ensamheten ger styrka att möta och uppleva det överraskande, det okända, det annorlunda. Wizéns bild, hans känsla och insikt om mörkrets dragningskraft, om det mörka rummets hemligheter, är oerhört stark, påverkar mig starkt. Marken är täckt av bladguld. Markens guldkorn mildrar brutaliteten i det sexuella mötet, av piskans slag mot mannens rygg. </strong><br />
<br /><span style="color: white;"><strong>Totalt mörker</strong></span><br />
<span style="color: white;"><br />
<span style="color: #ff6666;"><strong>TABLÅ 3</strong></span><span style="color: #ff6666;"></span><br /><br /><br /><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/1600/Bi.Cave.Bo%20och%20Michael.0.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/320/Bi.Cave.Bo%20och%20Michael.0.jpg" height="368" style="float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" width="640" /></a><br /><strong><span style="color: #ffcc99;">Musik:</span> </strong><strong><span style="color: black;"><span style="color: #ff9900;">Survival Unit.</span><span style="color: white;">När ljuset fångar in A och S omfamnar de varandra samtidigt som A lämnar över piskan till S. S rör sig hotfullt med piskan som han under akten använder dels för att sexuellt reta A och vid slutet för att piska honom. Ömsesidig Fellatio mellan A och S.</span> <span style="color: #ff6600;">(De smörjer senare in varandras kroppar med bådas sperma. Se vidare anvisningar i texten.)</span> </span><span style="color: white;">Under hela Tablån visas den pågående filminspelningen med A och S agerande även på den stora filmduken. Filmen är svagt antydande, som om agerandet sker i dimma. Efter ett par tre minuter kommer en inklippning som läggs ovanpå filmen med A och S, en film med en skarp närbild på A:s eregerade kuk strax före och under ejakulation, några tiotals sekunders skeende som upprepas och upprepas till dess akten, filmen och agerandet på scenen är slut. Följande textavsnitt kan aktualiseras.</span></strong><br />
<br />
<strong>I nordvästra Italien, i Piemonte, ligger än idag en liten kurortsstad som heter Aosta. För tvåhundra år sedan, i början av 1800-talet, hade en spetälsk man internerats i ett gammalt torn, byggt av marmor, en bit utanför staden. Den Spetälske kände skam över sin sjukdom.<span style="color: #ffccff;"> </span></strong><br /><strong><span style="color: #ffccff;"><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/1600/Bo%20Cavefors.8.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/320/Bo%20Cavefors.8.jpg" height="510" style="float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" width="640" /></a>(A börjar onanera samtidigt som S använder piskan som smeker A.)</span> Han kände skam trots att makten och maktens hantlangare hävdade att all skam var utrotad. Han tänkte ta livet av sig, men rädslan för Guds vrede fick honom att avstå. Av en ren slump räddades Den Spetälske från att gå förlorad för evigheten. Under några år hade en liten hund sällat sig till Den Spetälske. Den Spetälske älskade den lilla hunden, som var honom till stor tröst och glädje. Att hunden valt sin tillflykt hos Den Spetälske menade Den Spetälske berodde på att också han, precis som hunden, var så ful… Hunden hade kastats ut och avvisats av alla andra människor, de hade terroriserat den, trakasserat den, förtalat och hånat hunden, men i Den Spetälskes torn var han guld värd! Av tacksamhet för den nåd Gud visat Den Spetälske när han gav honom hunden, kallade han hunden för Miraklet. Ett ovanligt löjligt namn med tanke på hundens fulhet… En byracka, tovig, haltande, skitig. Men Miraklet var som alla hanhundar… ibland rymde han… …in till staden Aosta. Bort från Den Spetälske i hans torn, in till kurortslivet i Aosta. Vad Miraklet sysslade med där kan man lätt föreställa sig… Han gjorde det som alla hanhundar som söker friheten gör… Miraklet levde det gränsöverskridande liv som författaren Gombrowicz talar om i sina böcker, framför allt i sina memoarer. Miraklet pendlade mellan tryggheten, den meditativa ron, kärleken och tristessen hos Den Spetälske i hans fyrkantiga torn av marmor och in till den vilda och öppna sexualiteten i Aostas parker. Några av stadens moralistiska medborgare, åldrande pseudorevolutionärer, blev upprörda… så de skrev långa debattartiklar i Aostas lokaltidning, Sydalpina Dagbladet, gjorde namninsamlingar och allt möjligt annat för att få bort Miraklet från sta'n. Miraklet ut ur Aosta. Senare säger de att deras upprördhet kom sig av att de trodde att Miraklet spred smitta, att Den Spetälskes sjukdom kunde spridas via hunden…till andra människor! Men alla dessa förklaringar är bortförklaringar. I själva verket var deras upprördhet en form av avundsjuka över Miraklets anarkistiska frihet. Dessa nya moralister, dessa upprörda medborgare hade bara några år tidigare, som franska revolutionärer, marscherat under fanorna och skanderat krav om liberté, fraternité och l'amour, men nu samlade man sig för en gemensam attack mot Miraklets frihetsbegär. Så när inget annat hjälpte sökte de upprörda moralisterna och forna revolutionärerna stöd hos maktens lakejer. De uppvaktade stadens kommendant, som var beroende av medborgarnas välvilja och sympatier. Kommendanten gav order om att Miraklet skulle dödas, omgående. Några soldater, följda av dessa moraliserande och upprörda medborgare, travade genast upp till Den Spetälske för att verkställa den grymma ordern. I Den Spetälskes närvaro slog de ett tjockt rep runt halsen på Miraklet och drog bort med honom. När soldaterna, medborgarna och Miraklet passerar slottsporten vänder sig hunden om och ber med ögonen om Den Spetälskes hjälp. Men Den Spetälske gjorde inte någonting för att försöka befria sin vän. . . . Soldaterna hade haft för avsikt att dränka Miraklet i floden Doire, men pöbeln var redan där, populasen, de förborgerligade svikarna, hade redan travat dit och de hade stenar i händerna och de slog ihjäl Miraklet med dessa stenar. Miraklet stenades! Den Spetälske hörde sin väns skrik. <span style="color: #ffccff;">(A. börjar inta läge som passiv för cunnilingus</span><span style="color: #ffccff;">.)</span> Men han återvände till sin cell. Hans darrande knän bar honom knappast. Han kastade sig på sängen. Grät en skvätt. Förtvivlad. För andra gången samma dag svek han sin vän. Senare säger Den Spetälske att han i ordern om att avliva hunden inte kan se annat än moralismens och maktens grymma barbari. Men Den Spetälske inser inte, han kanske inte ens anar, att Miraklet bara var det första offret, att han själv, Den Spetälske, <span style="color: #ffccff;">(Här börjar aktiv cunnilingus).</span> kan bli det andra offret och att sedan följer offer på offer på offer av andra avvikare som inte passar in i de upprörda medborgarnas, i nymoralisternas och i maktens normalitetshysteri. Att dessa avvikare är cancersvulster på samhällskroppen. Kanske vill bögarna våldta djuren. Stjäl inte zigenarna otroligt mycket från radhusägarna. Är judarna på väg att ta makten över hela världen. Kostar inte de handikappade alltför mycket, pengar som tas av skattemedel! Blir följden av denna förvridna form av yttrandefrihet att gå från ord till handling, att operera cancersvulsterna! Hur tänker man operera bort dessa cancersvulster? Med lasergevär? Halshuggning eller med råttgift? Den Spetälske blir själv ett offer för denna normalitetshysteri, för denna omoraliska moralism som predikas av slöddret bland tidningsskribenter och religiösa förkunnare och nynazister, när han senare säger att han skäms för sin känslosamhet… skäms… skäms för sin känslosamhet, över sin skam att finnas till! <span style="color: #ffccff;">(S får utlösning. A och S smetar in sperman på kropparna.</span> <span style="color: #ff99ff;">Sedan totalt mörker och stark musik av Survival Unit.)</span></strong><span style="color: #ff99ff;"><br /></span><br /><br /><br /><span style="color: #ffcc66;"><strong>Mörker</strong></span><br />
<span style="color: white;"></span><a href="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/1600/Cave.Uppror%20i%20Kasban.Med%20ram.4.jpg"><strong><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/320/Cave.Uppror%20i%20Kasban.Med%20ram.4.jpg" height="523" style="float: left; margin: 0px 10px 10px 0px;" width="640" /></strong></a><strong><br /><span style="color: #ff9966;"><a href="http://www.geocities.com/mjolkochhonung/uppdrag1.html">TABLÅ 4<b></b></a></span></strong><br />
<span style="color: #ff9966;"><br />
<span style="color: white;"><strong><span style="color: black;"><span style="color: white;">Fjärde akten består av inspelningen på Survival Units LP med Cavefors röst som läser Uppror i Kasban</span> <span style="color: red;">(Texten: se nedan.)</span> <span style="color: white;">Vid andra aktens början står A och S kvar i de positioner de intog när tredje tablån avslutades. A tar över piskan från S och sätter sig ned i yogaställning. S står kvar i</span> <span style="color: white;">positionen</span> </span><span style="color: #ccffff;">(är S en välväxt och relativt muskulös ung man blir hans position: maktspråk, armarna i kors, bredbent, stark</span> <span style="color: black;"><span style="color: #ccffff;">erektion).</span> <span style="color: white;">På den stora bildskärmen visas collage av inspelningar från demonstrationer</span> <span style="color: #ff9900;">(tex Göteborg och Genua),</span> </span><span style="color: white;">palestinska intifadasoldater, av afrikanska barnsoldater, osv. Beskyddande cirklar statisterna runt A och S samtidigt som de visar en hotfullt attityd utåt, mot publiken.</span></strong></span><span style="color: black;"><span style="color: white;"><br /></span></span><span style="color: black;"></span><br /><strong>Stormogulernas Rike var starkare än någonsin: omoralisk makt förvandlad till moral, etik ersatt med retorik. Friheten degraderades till rätten att bli övervakad och klassamhället bestod av två klasser, den härskande klassen och de klasslösa som inte ens hade någon inbördes klasstillhörighet.</strong><br />
<br /><strong>Endast sann moral kan ersätta moralen och förena de klasslösa i kamp mot den omoral som stormogulerna proklamerar som moral, där oviljan till humanitet döljes av det oblyga blottandet av pliktlös humanism. </strong><br />
<br /><strong>I en sådan situation måste Kasban befrias och det beigeklädda folket förlösas för att förenas med de klasslösa, de utstötta, så att kärlek blir kärlek, min broder min broder, min syster min syster. </strong><br />
<br /><strong>Revolutionens fanor fladdrar och den karismatiske, smidige, unge tigern leder mot seger armén av smittade och oönskade. När solen går upp i öster, när den nya dagen randas efter en genomliden natt, samlar han aidssmittade, svartskallar, ms-sjuka, skinheads, halta och lytta, judar och araber, utslagna byråkrater, utsvultna åldringar, dårar och terrorister, arbetslösa tigerungar och de vilka tidigare dolt sig bakom joggardressarnas pansaruniformer. Med jeansens blixtlås neddraget står han bredbent, smeker sina brunbrända lår, spänner den vackra kuken, blottar bröstkorgen, ger signal för uppbrott.<br />Med risknippen piskande ryggarna, med läderremmarna ristande skåror på nakna stjärtar marscherar till hetsig musik folkhemmets flagellanter ut till Kasban. I narrkåpor, med svartmålade naglar och läppar, med gröna ögonlock, med ringar i öron och kring fotvrister och med håret flammande av regnbågens färger, med öppna våta vulvor, blottade och fyllda med lingonris och blommande ljung, med sköna kukar vars huvuden är svullna som mogna blå plommon, frestande för varje utsvulten fågel att hacka blodiga med näbben, marscherar tigerns armé ut ur staden, över ängarna, genom skogarna, bort från maktens bläckfiskarmar, på flykt undan politikernas lögande i rosenbad och åsninnemjölk. De lämnar samhället som förnekar dem, som stöter dem ifrån sig, för att i organiserad hämningslöshet uppleva en ny natts extas, där sublimering ersatts av orgasmer lika mäktiga som kuken i ögonblicket då saven lämnar den för att översvämma svullna läppar. </strong><br />
<br /><strong>Vad förmår poliser och vaktbolag, stormoguler, gummibatonger, tårgas och vattenkanoner mot en armé av plågade, där varje ny plåga ökar extasen, gör smärtan ljuvare, när döden förlöser och det kollektiva döendet förenar.<br />Markisen de Sade talar om ett måste som chockerar civilmasochister, men är det ej endast ur sådana smärtotårar extremt goda excesser blommar?</strong><br />
<br /><strong><span style="color: #ff6666;">RIDÅ</span> </strong><br />
<br /><span style="color: #ffcc99;"><strong>Musiken fortsätter medan publiken lämnar salongen.</strong></span><br />
<br /><br />
</span></span></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-1128358786533790132005-10-03T06:40:00.000-10:002006-11-08T21:48:07.230-10:00Cavefors / Sade / Mishima / Meinhof<span style="font-size:180%;"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/320/Cave.Marockanen..jpg" border="0" /></span><span style="font-family:arial;font-size:180%;color:#ff0000;"><strong><a href="http://caveforspositionnr2nyasvartafanor.blogspot.com/2006/06/frihet-london-geist-albedos.html">Bo I. Cavefors<b></a></b></strong></span><br /><br /><div align="left"><span style="font-family:arial;"><strong></strong></span></div><div align="left"><span style="font-family:arial;font-size:180%;color:#cc66cc;"><strong>Sade och Japanen</strong></span></div><div align="left"><br /></div><div align="left"><br /><span style="font-family:arial;font-size:180%;color:#ffcc99;"><strong>Ett drama, tre tablåer, </strong></span></div><div align="left"><span style="font-family:arial;font-size:180%;color:#ffcc99;"><strong>starkt inspirerat av Yukio Mishimas drama om </strong></span></div><div align="left"><span style="font-family:arial;font-size:180%;color:#ffcc99;"><strong>Markisinnan de Sade</strong></span></div><span style="font-family:arial;"><strong><p><br /><span style="color:#ffcccc;">Dramat handlar om Japanen, Markisinnan de Sade och hennes Markis, hennes syster och mor, så som det i tre tablåer framställs av fem nakna manliga aktörer, samt av två nakna kvinnliga aktörer.</span></p><p></p><span style="color:#cccccc;"><p><br /><span style="color:#ff6666;"></span></p><p><span style="color:#ff6666;">Personer:<br /></span>Madame de Montreuil. Markisinnan de Sades mor <span style="color:#ffffff;">/</span> Spelas av man<br />Baronessan de Simiane <span style="color:#ffffff;">/</span> Spelas av man<br />Grevinnan de Saint-Fond <span style="color:#ffffff;">/ </span>Spelas av man<br />Renée, Markisinnan de Sade<span style="color:#ffffff;"> /</span> Spelas av man<br />Anne, Renées yngre syster <span style="color:#ffffff;">/</span>Spelas av man<br />Sade <span style="color:#ffffff;">/</span> Spelas av kvinna<br />Japanen<span style="color:#ffffff;"> /</span> Spelas av kvinna</p><p><br /><span style="color:#cc0000;">Ulrike Meinhofs röst</span> <span style="color:#ffffff;">/</span> Texterna läses av Sade eller av Japanen, antingen direkt från deras position på scenen, eller via en inspelning</p><p><br />Samtliga agerande är snaggade samt för övrigt rakade över hela kroppen. Samtliga bär smycken: kukring, öronring, tatuering, fingerring, armring, ring kring fotvristen, el.dyl. Saint-Fond har även piska. Sade och Japanen har även stövlar samt piska (Sade) och löskuk (Japanen).</p><p><br />Redan vid föreställningens början och sedan under hela föreställningen, fram till dess de vid föreställningens slut gör entré som Sade och Japanen, sitter eller står de i scenens utkant, uppmärksamt följande spelet mellan de andra aktörerna, ibland klatschande med piskan, smeker löskuken eller varandra, dock utan att dra uppmärksamheten bort från det primära spelet.</p><p><br /><span style="color:#9999ff;">Musik:</span> klassisk och/eller improviserad pianomusik, eller radikal nyskriven musik.</p><p><br /><span style="color:#ff6600;">***</span></p><p><br /><span style="color:#cc0000;">Första tablån</span></p><p><br /><span style="color:#ffcc00;">Höst.</span> </p><p><br /><span style="color:#ccffff;">Madame de Montreuils salong.</span></p><p><br /><span style="color:#33ccff;">En skylt med texten:</span><span style="color:#ffcc00;"> HÖST</span></p><p><br />SAINT-FOND Skit! Vilket jävla sätt att ta emot gäster. Till denna så kallade salong kommer då inte jag att återvända. Madamen bad mig titta in en stund när jag hade ridit färdigt min hingst <span style="color:#ffff00;">(Klatschar med piskan).</span> När jag satt på honom idag kände jag att han verkligen är något i hästväg. Alltså: jag är här… men var är hon? Odrägligt!<br />SIMIANE Hoppla! Nåväl, alla har vi våra små bekymmer. Japaner eller markiser, kvittar lika. Madamen har ju sin käre svärson…<br />SAINT-FOND Så…, ni min lilla baronessa vill påstå att madamens känslor fortfarande svallar för den markisliga lemmen?<br />SIMIANE Oh ja! På tre månader läks inga sår och blir ingen fitta torr. Men vem vet.. Vi har ju inte träffat Madame efter h ä n d e l s e n…<br />SAINT-FOND H ä n d e l s e n… Vilken händelse? Markisens lekfulla utsvävningar är inga händelser, utan en livsstil. Ett behov. Ni, min lilla baronessa, talar om "händelsen" som om det är någon sorts jävelskap Markisen ägnar sig åt. Trolldom och trollerier. Vi ser på varandra och ler menande när vi talar om honom och hans stallbroder Japanen. Nej, rent ut sagt<span style="color:#ffff00;"> (Klatschar med piskan; Simiane håller händerna för ansiktet.)</span> det finns ingen anledning varken att tiga eller att blygas.<br />SIMIANE Så förfärligt… …allt! Hur kan ni säga så! <span style="color:#ffff00;">(Gör korstecknet.)<br /></span>SAINT-FOND Korsa er så mycket ni vill, lägg benen i kors och knip till om det känns bättre så, men vi ska tamigfaen inte längre tiga om det ni kallar för "händelsen". Innerst inne vet vi alla vad som hände. Inte sant? Och som, gudskelov, kommer att hända igen!<br />SIMIANE Men…<span style="color:#ffff00;"> (Skenheligt.)</span> Nej, ja, jo, egentligen vet jag ju ingenting…<br />SAINT-FOND Baronessan skämtar?! Något man inte är van vid. Vet ingenting…?!<br />SIMIANE Icke. Jag skämtar verkligen inte. Markisen och jag är barndomsvänner… Jag vet vad han har och vad han vill. Jag har inte sett något så hingstlikt förrän jag råkade på den här japanen som är Madames förtroge vän… numera… Så jag håller för alla ögon och öron när det kommer till obehagligheter som handlar om honom. Jag vill minnas Markisen som ett litet barn med ljuvligt blont hår… överallt.<br />SAINT-FOND Herregud, men ni gör som ni vill. Jag tänker emellertid från och med nu avslöja alla de exakta, detaljerade och häpnadsväckande upplysningar om Markisens och Japanens leverne, som jag med alla till buds stående medel insamlat under tre månaders efterforskningar. Håll gärna för öronen, kära Baronessa <span style="color:#ffff00;">(Klatschar med piskan).</span> Öronen, var det, Baronessan, inte skötet <span style="color:#ffff00;">(Klatschar med piskan). </span>Håll! <span style="color:#ffff00;">(Kittlar Simianes öron med piskan)</span>. Såja! För några månader sedan reste vår älskvärde Donatien-Alphonse-François, alltså vår Markis de Sade, till Marseille, av alla städer, i sällskap ej endast med den unge och, jag försäkrar, på mer än ett sätt ståtlige betjänten Latour, nej, i hans följe fanns också den där samurajen, den där Japanen, vars kuk lär vara ännu grövre än Markisens, och än hårdare när den tränger in i ungmör och i rumporna på unga pojkar. I Marseille plockade de från gatan upp fyra horor och i en lägenhet de båda hingstarna hyrde av en viss Mariette Borelle, utspelade sig "händelsen", eller snarare "händelserna", för vår käre Markis och hans samurajbroder var, om man säger så, i fullt stånd. Hororna var i tjugoårsåldern och betjänten med den rara rumpan, rena slyngeln, femton, på sin höjd! Markisen hade på sig en grå livrock med blått foder, orangefärgad sidenväst och knäbyxor</span></strong></span></p><span style="color:#cccccc;"></span><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><strong>i samma färg. Japanen var helnaken. Markisen hanterade värjan med höger hand och hade en käpp med guldknopp stickande upp ur byxorna <span style="color:#ffff00;">(Klatschar med piskan).</span> Japanen svängde vilt omkring sig med ett sådant där självmördarvapen, färdig att skära ut inälvorna på sig själv och andra. Markisen plockade ur pungen, som dinglade <span style="color:#ffff00;">(Håller händerna runt pungen.)</span> vid pungen, upp en handfull guldmynt och sa att han tänkte först knulla den av flickorna som kunde gissa hur många guldmynt han kunde balansera på <span style="color:#ffff00;">(Håller fram kuken.)</span> ståkuken. De andra flickorna kördes ut ur rummet. <span style="color:#ffff00;">(Simiane håller för öronen.)</span> Den kvarvarande horan och betjänten placerade han på sängen, piskade henne med ena handen <span style="color:#ffff00;">(Klatschar med piskan)</span> och runkade betjänten med den andra, medan japanen växlade med att ömsom låta horan och ömson betjänten suga av honom. Och över alltsammans, över alla dessa huvuden, detta förskräckliga samurajvapen. Kan ni tänka er något mer upphetsan…, jag menar… något mer… förfärligt!<br />SIMIANE Oj! Gud bevare mig. Jag kan inte tro det om jag inte får vara med om det. <span style="color:#ffff00;">(Gör korstecknet.)<br /></span>SAINT-FOND Ja, korsa ni er igen, om ni vill. Känns det bättre… så korsa er flera gånger, för så länge ni korsar er kan ni inte hålla för öronen. Och hur går det med era kristliga plikter om ni hela tiden håller för öronen?! <span style="color:#ffff00;">(Simiane gör korstecknet ett flertal gånger.)</span> Såja. Det är Guds vilja att ni skall höra vad jag säger. Under hela den här seansen kallade Markisen betjänten för "Markis" och lät betjänten titulera honom själv som Master Lafleur. Markisen spelade rollen av betjänt och lät betjänten leva loppan som Markis. Och efter detta lovade Alphonse flickan en hel losidor om hon lät honom knulla henne bakifrån… Allt medan den där Japanen hoppar omkring med kuken instucken än här och än där, också i Markisens röv, vilket ju iochförsig är något av det bästa han vet.<br />SIMIANE Herregud… herregud. Allt detta är jag ju själv så förtjust i, men med en hora… något sådant kan bara en djävul eller en avdankad Markis göra. Det är ju en avskyvärd synd! Markisen borde brännas på bål… En annan sak är att vi lekte sådana där lekar när vi båda var barn… men nu! …och med horor! Usch och tvi.<br />SAINT-FOND Sedan tog Japanen fram ett gissel, blodfläckat…, och försett med småspik… Han befallde flickan att hon skulle piska honom och Markisen med detta gissel <span style="color:#ffff00;">(Klatschar hårt med piskan).</span><br />SIMIANE Tack gode Gud… då hade de i alla fall rester av samvete kvar. De ville naturligtvis på så sätt driva ut djävulen…<br />SAINT-FOND Struntprat. Markisen och Japanen tycker om smärta… Båda lider för det som är smärtsamt och oemotståndligt! Om ni förstår vad jag menar?! Nåväl. På samma sätt gjorde de sedan med de andra hororna. När flickorna slog de båda hingstarna med gisslet karvade Japanen, med samurajsvärdets spets i spiselkransen in antalet slag… totalt 859 slag!<br />SIMIANE Herregud! Så härligt! Så ärligt… <span style="color:#ffff00;">(Håller handen framför ögonen.)<br /></span>SAINT-FOND Japanen har alltid fascinerats av siffror, säger han, eftersom siffror är det enda påtagligt sanna och verkliga här i livet, säger han. I Japan kanske, inte här i Europa, dock. Lär vara någon sorts japansk vishetsregel. Siffrorna är verkliga och påtagliga till dess de blir så många så de blir ofattbara… i Markisens fall när siffrorna blir så många så att lasten förvandlas till mirakel! När lasten förvandlas till extas.<br /></strong></span><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><strong>SIMIANE<span style="color:#ffff00;"> (Upprört.)</span> Hur kan ni använda ordet "mirakel" i detta sammanhang!<br />SAINT-FOND När Markisen och Japanen och betjänten och ett antal horor ägnade sig åt smärta dessa dagar i Marseille, ansträngde sig samtliga för att göra sitt yttersta för att likt galärslavar tvingas till att älska smärta…<br />SIMIANE Akta er, kära Grevinna, också ni kan hamna i helvetet… <span style="color:#ffff00;">(Korstecknet.)<br /></span>SAINT-FOND Tack för den varningen! Nåväl, när alla flickorna var genomgångna och betjäntens kuk började slakna, tog sig samtliga några timmars vila före kvällsmässan… Japanen slipade sin kökskniv.<br />SIMIANE Ni menar att detta skedde på morgonen och att man fortsatte senare på dagen? <span style="color:#ffff00;">(Håller för ögonen.)<br /></span>SAINT-FOND Självklart kunde man inte låta kvällen och natten bli utan aktiviteter… Men under eftermiddagen var jalusierna nerdragna och Markisen föll i en oskuldsfull och obefläckad drömlös sömn, famn i famn med Japanen. Junisolen silade in genom jalusiernas springor och skvätte sitt guld över Markisens och Japanens nakna kroppar, bröstkorgarna steg och sjönk som… ja…<br />SIMIANE Jag kan se Markisen framför mig som den lille guldlockige gosse han en gång var. Och nu så ömt omslingrad med Japanen… Vad hände sedan?<br />SAINT-FOND Vad som hände sedan?! Samma sak, naturligtvis. Nya horor och nya gisselslag. Men samme betjänt, som vid det laget måste ha varit totalt sönderknullad. <span style="color:#ffff00;">(Gäspar.) (Kort paus.)</span> Jag undrar vad som fick Madame de Montreuil att bjuda oss hit idag, samtidigt… en lyxhora och ett helgon, visserligen en kombination helt i svärsonens smak, men varken han eller Japanen lär dyka upp. Jag måste erkänna att jag beundrar hennes smak för kontraster.<br />SIMIANE Jag tycker att Grevinnan inte ska förtala Madame de Montreuil. Hon är sig alldeles översiggiven och ber om vår hjälp. Då måste vi hjälpa henne. Och vi kan åstadkomma åtskilligt tillsammans, vi båda, ni med er omoral och jag med min religiositet.<br />Madame de Montreuil gör entré. <span style="color:#ffff00;">(Smeker sig själv och onanerar under hela föreställningen, ibland förstrött, ibland intensivt.)<br /></span>MONTREUIL <span style="color:#ffff00;">(Högdraget.)</span> Förlåt att jag lät er vänta så förskräckligt länge. Det är så oerhört <span style="color:#ffff00;">(Ironiskt.)</span> älskvärt av er att komma till mig! Och Madame de Saint-Fond… …som var på hemväg från ridlektionen… jaja! Var det en skön ritt? Barbacka? <span style="color:#ffff00;">(Saint-Fond klatschar med piskan.)<br /></span>SAINT-FOND Hästen var alldeles vild idag. Manen och kuken stod på honom som aldrig förr. Han frustade och sparkade. Jag sporrade honom och piskade honom allt vad jag förmådde men lyckades ändå inte tämja honom… Han tog mig verkligen med hull och hår. Otrolig hingst! Stallmästaren, som höll i grimman medan hingsten knullade mig, påstod att jag bar mig åt som en amason…<br />MONTREUIL Ni är verkligen energisk, min kära Grevinna. Den otämjda hingsten i detta hus ger mig bara sorg och bekymmer. Numera har han dessutom sällskap av Japanen!<br />SAINT-FOND Er vilda hingst är säkerligen ett riktigt ståtligt fullblod, Madame… …men börjar han inte bli aningen avtacklad!? Jag begriper inte varför… En kusk eller en stallknekt faller i oskuldsfull sömn efter ett enda rejält knull och efter en enda utlösning, men ju högre upp man kommer i klassamhället desto mer raffinerad blir vägen till orgasm. Men men men, kanske har Markisen trots det gått aningen för långt!? Kanske behöver han Japanen som stimulans för att åter väcka den gamla muskeln till liv!<br />MONTREUIL Ni menar alltså att moral bara är till för kuskar och stallknektar, men inte för aristokrater? Nåväl. Idag är man van vid det mesta. Aristokratins liv och leverne har aldrig tidigare kritiserats lika hårt som i dessa revolutionära tider. Vad beror det på? Menar pöbeln att aristokrater skall vara moraliska dygdemönster? Varför inte istället lära sig några av våra specialiteter?!<br />SAINT-FOND Ja, Madame, Ni har nästan alldeles rätt… Populasen har tröttnat på att vara sedesam och vill praktisera en del, eller kanske alla de konster som hittills bara varit sed och bruk och skönt tidsfördriv hos oss.<br />SIMIANE<span style="color:#ffff00;"> (Allvarligt.)</span> Madame de Montreuil… Jag förstår varför ni bett oss komma hit idag. Ni är en klok och oförvitlig kvinna <span style="color:#ffff00;">(Harklar sig.)</span> som folk aldrig haft ett ont ord att säga om… Ni har lidit mycket - vad Gud kan ha haft för avsikt med detta lidande, vet jag inte - eftersom ni har en fullkomligt omoralisk svärson. Om ni nu faktiskt har lidit!? Berätta allt för oss. Vi lovar <span style="color:#ffff00;">(Gör korstecknet medan Saint-Fond klatschar med piskan)</span> att inte säga något till någon…<span style="color:#ffff00;"> (Himlar med ögonen.)</span><br />MONTREUIL Så vänlig Ni är, Madame… När min dotter Renée gifte sig med Markisen uppskattade jag verkligen min svärsons karaktär, framför allt när han var aningen lättsinnig. Han var spirituell och charmant och uppenbarligen förälskad i min dotter.<br />SAINT-FOND Ja, och så var det ju så trevligt ordnat så att er familj tack vare Markisen blev släkt med självaste det bourbonska kungahuset!<br />MONTREUIL Bortsett från det, så var min svärson under den första tiden älskvärdheten själv. När de bodde på slottet Éschauffour och Markisen skrev och lät uppföra skådespel gav han alltid roller åt mig och mina döttrar. Det var så förtjusande! Men jag förstod inte, till att börja med, varför vi tre alltid skulle spela horor.<br />SIMIANE <span style="color:#ffff00;">(Drömmande.)</span> Jag minns Alphonse från det han var liten… en så snäll och älsklig liten sötnos. Jag minns en gång när vi lekte i rosenträdgården och jag stack mig på en rosentagg och började gråta. Då drog Alphonse inte bara ut taggen utan sög dessutom såret rent, tog av sig sina byxor, rev sönder dem och torkade min panna som badade i svett. Han hade en så förtjusande vacker liten lem, vit och rak som en lilja.<br />SAINT-FOND Redan då hade han alltså smak för blod… <span style="color:#ffff00;">(Klatschar med piskan.)<br /></span>SIMIANE Det säger ni med en ton som om Alphonse vore en vampyr! <span style="color:#ffff00;">(Gör korstecknet.)</span><br />SAINT-FOND Vampyrer kan vara snälla och älskliga de också… när de dricker blod!<br />MONTREUIL Såja, mina damer. Hur det var då… …så var det då! Idag kan man inte säga något uppskattande om Markisen, precis… Dessutom jagar han numera i sällskap med den där japanen… Men, vad var det jag mer skulle säga, jo, samtidigt som det var trevligt med de förtjusande teaterföreställningarna, så reste Alphonse då och då till Paris… I affärer, påstod han. Efteråt fick jag veta att hans egentliga ärende i Paris var att som en utsvulten hingst lägra horor och unga värdshuspojkar.<br />SAINT-FOND Horor var ordet…<span style="color:#ffff00;"> (Klatschar med piskan.)<br /></span>SIMIANE Och värdshuspojkar! Usch! <span style="color:#ffff00;">(Gör korstecknet.)<br /></span>MONTREUIL Ja, jag tar orden hora och värdshuspojke i min mun. När Alphonse bara några månader efter en av turerna till Paris, häktades och kastades i fängelse i Vincennes så gjorde jag allt vad som stod i min makt för att min dotter Renée inte skulle få veta sanningen och jag lyckades få ut honom ur fängelset efter fjorton dagar. Då insåg jag att Markisens lidelser inte kunde betecknas som "ungdomliga förvillelser" utan att de var ett behov, en kultur…<br />SIMIANE …javisst, så är det…, är han inte förtjusande! Jag minns när han var en liten goldlockig gosse och när han drog ned byxorna för att visa betjänterna sin lilla förtjusande rumpa. <span style="color:#ffff00;">(Gör korstecknet medan Saint-Fond klatschar med piskan.)<br /></span>MONTREUIL Under nio år kämpade jag för familjen de Sades heder och ära, namn och rykte. Till vad glädje? Till vilken nytta? Jag satte mig själv i skuld…, men tror ni familjen de Sade tackat mig för detta? Icke! Gamle gubben de Sade, Alphonses far, fick inte ett ord av medlidande över sina läppar och dog knallochfall, skummande av vrede! Och Alphonses mor… Denna iskalla kvinna som för tolv år stängde in sig i ett nunnekloster. Diamanterna tog hon med sig.<br />SAINT-FOND Släkten de Sades adelsvapen är en tvehövdad örn…Man har alltid burit huvudet högt. Vore det inte på tiden att det ena huvudet styrde det andra? Båda huvudena sitter ju, trots allt, på samma kropp. Vilket av de båda huvudena som är värdefullast kan ju diskuteras… Det ena tycks vara större än det andra, i alla fall mer användbart. Men…<br />MONTREUIL Så sant. Kan det vara så att Alphonse redan som guldlockig pojke upptäckte svavelelden som lågar i dolda dalar, rovdjuret med rött gap och blottade huggtänder, att han tidigt visste att världen är oändlig och rymmer allt. Ingenting han möter kan överraska honom eller förvåna honom. För mig har det varit tvärtom: det enda jag förstått mig på har varit heder och ära. Men nu har Överrätten i Aix dömt Alphonse och Japanen till döden genom halshuggning. Det var min första glimt av helvetets eld när pöbeln skränade "Mera ved på bålet / kuken in i hålet" när lågorna slickade min svärsons och japanens porträtt…<br />ULRIKE MEINHOFS RÖST (Japanen:) Om folkmassan trängs kring schavotten, skriver Michel Foucault, så är det inte enbart för att bevittna den dödsdömdes lidanden eller hetsa bödeln till ytterligare raseri… (Sade:) …nej, det är också för att höra en som ingenting har att förlora och som därför fritt kan förbanna lagarna, domarna och makthavarna.<br />SIMIANE Madame måste ta sig samman. Fatta mod! Jag förstår vad ni väntar er av en from kvinna som mig… Redan i morgon skall jag besöka kardinal Philippe och be honom utverka absolution hos Vatikanen. Kardinalen lär dessutom vara förälskad i Japanen.<br />MONTREUIL Baronessan är så älskvärd!<br />SAINT-FOND Jag kan naturligtvis inte tävla med Madame de Simiane i ädelmod (klatschar med piskan) och inte för att jag är särskilt angelägen om varken rättvisa, heder eller dygd, men jag skall göra vad jag kan, inte för Markisens skull och än mindre för Japanens skull…, nej, men för er skull, Madame. Jag lovar utnyttja mina sängkammarkontakter, en efter en ska jag få dem att resa sig och med kurtisanens konstfärdigheter locka den på många sätt ståndaktige<span style="color:#ffff00;"> (Klatschar med piskan</span>) kansler Maupeou att undanröja Överrättens dödsdom. Med min kropp kan jag åstadkomma ett och annat…<br />ULRIKE MEINHOFS RÖST (Japanen:) Den hårda kärnan / i ett körsbär / är onjutbar. / Men spottas den ut / i god jord / blir den till ett vackert träd…<br />MONTREUIL Madame… något sådant… …skulle jag aldrig…<br />SAINT-FOND Att använda sig av lasten och lustan för att främja en god sak är både moraliskt och respektabelt. Det skulle säkert vår käre Markis förstå…<br />MONTREUIL <span style="color:#ffff00;">(Vänder sig om, lyssnar.)</span> Renée!!!<br />Renée kommer in.<br />RENÉE Mor!!! <span style="color:#ffff00;">(De omfamnar varandra.)<br /></span>MONTREUIL Jag har längtat efter dig. <span style="color:#ffff00;">(Mor och dotter kysser varandra, rör vid varandras kön och bröst.)<br /></span>RENÉE Och jag efter dig, mor. Resan var förfärlig. När jag satte foten utanför slottet blängde byborna på mig och jag hörde förstulna viskningar. Jag har kommit till Paris eftersom jag längtade efter mor och för att få tala i enrum med lilla mor.<br />MONTREUIL Jag förstår fullkomligt, Renée. Jag har suttit här mol allena och oroat mig för dig. Jag har nästan mist förståndet. Du känner kanske de här damarna, grevinnan de Saint-Fond och madame de Simiane. Damerna vill hjälpa oss i våra svårigheter… <span style="color:#ffff00;">(tyst och direkt till Renée:)</span> …som de inte vet något om!<br />SAINT-FOND Nej, nu är det på tiden att vi båda går. <span style="color:#ffff00;">(Vänder sig tillSimiane.)<br /></span>SIMIANE Ja, det är det, verkligen! <span style="color:#ffff00;">(Korstecken.)<br /></span>SAINT-FOND Men innan vi går vill jag ställa en, kanske opassande, fråga till Markisinnan… På olika vägar vet vi åtskilligt om Markisens och Japanens förehavanden, men, om jag skall vara uppriktig och om ni ursäktar: ni och hela er familj går själva omkring minst lika nakna, i genomskinliga kläder… Alla vet allt om er… <span style="color:#ffff00;">(Ironiskt:)</span> Ingen fråga kan väl förvåna er?<br />RENÉE Nej! <span style="color:#ffff00;">(Smeker sig trånande över kroppen.)<br /></span>SAINT-FOND Då kanske ni vill besvara ett par frågor som kan förefalla vulgära <span style="color:#ffff00;">(Klatschar med piskan och rör vid Renées kropp med piskan.)</span> men som egentligen är lika vardagliga som om jag hade frågat er om rätt sätt att odla rosor.<br />RENÉE Ja! <span style="color:#ffff00;">(Smeker sig över skötet.)</span><br />SAINT-FOND Jag är övertygad om att Markisen är en människa som bara kan uttrycka ömhet och tillgivenhet indirekt, genom den grymhet som finns när han bjuder på gissel och droger. Har Ni hört talas om kokain? Vilka medel använder han tillsammans med Er? Eller har han lärt allt detta av Japanen?<br />RENÉE Va? <span style="color:#ffff00;">(Förvånad. Slutar smeka sig själv.)</span> Han är öm och hänsynsfull men också grym och brutal. <span style="color:#ffff00;">(Kniper om bröstvårtorna.)</span> Han är min make. Han älskar mig. Om ni någon gång får se oss tillsammans i sängen eller någon annanstans där vi leker våra sexuella lekar, så kan Ni själv se att vi inte gör någonting som jag behöver skämmas för.<br />SIMIANE <span style="color:#ffff00;">(Ivrigt.)</span> Nu måste vi verkligen gå!<br /><span style="color:#ffcccc;">Saint-Fond och Simiane lämnar scenen.<br /></span>RENÉE Äntligen! <span style="color:#ffff00;">(Kysser innerligt sin mor.)<br /></span>MONTREUIL Det där skötte du bra, min älskling. <span style="color:#ffff00;">(Tar om dotterns kön och onanerar </span><span style="color:#ffff00;">henne.)</span> Det var ett perfekt svar till den gamla lyxhoran. En sådan orm! Och den kvinnan måste jag be om en tjänst… Fy fan! Men huvudsaken är att vi, för din skull, får Alphonse fri så du kan skilja dig från honom, och för bådas vår skull befriar Japanen från det hemska ödet att halshuggas. Han som är van vid att skära ut inälvorna på folk. Apropå det: vet du var Alphonse finns nu? <span style="color:#ffff00;">(Kysser dotterns sköte.)</span> Och var finns Japanen? Jag längtar efter honom.<br />RENÉE Jag vet inte. Jag längtar också… efter Alphonse… och Japanen.<br />MONTREUIL Jag bryr mig inte om hur det går med våra förbindelser till kungahuset, men du måste skilja dig från Alphonse och flytta hit till mig och Japanen.<br />RENÉE Gud tillåter ingen skilsmässa.<br />MONTREUIL Flytta i alla fall ifrån honom. Formaliteterna struntar vi i, bara du klipper av alla band till honom. Att Gud inte tillåter skilsmässa som form innebär bara att Han vill att du ska råda bot på din olycka med en separation, utan att förbindelsen till kungahuset blir avskuren. <span style="color:#ffff00;">(Paus!!! - Eftertänksam!)<br /></span>RENÉE Jag tänker inte överge Alphonse. Under långa nätter har jag tänkt igenom allt som hänt sedan vi gifte oss. Jag minns när Alphonse under bröllopsresan lät stanna vagnen mitt på en liljeäng, sa att han ville göra blommorna berusade och lät tömma ett fat rödvin över de vita kalkarna. Han såg hänryckt på när det röda vinet droppade från blombladen… Eller när han i slottsvaktens lilla hus fick syn på ett fång ved, som var ihopbundet med ett hamprep och genast sa att han tyckte det var så vackert men att det hade varit ännu vackrare om det istället för den där fula veden varit en pojke vars armar och ben bundits ihop med guldkedjor… eller när vi kom hem efter en jakttur och han med blotta händerna tog ut hjärtat ur bytet, ur det blodbefläckade bröstet på en vit kanin. Då smålog han belåtet och sa att alla kärleksfulla hjärtan ser likadana ut, även hos en kanin… Alla dessa händelser och många andra, fick sin egen innebörd. Alla bitar föll på plats. Jag förstod att alla detta låg bortom all logik, men att det är min plikt att ta hand om och vårda allt detta som vore det dyrbara rubiner.<br />MONTREUIL Du menar att Alphonse är ditt öde? Din högfärd och din inbillskhet kommer att störta dig i fördärvet. Tänker du överge Japanen? <span style="color:#ffff00;">(Stryker dottern över stjärten.)<br /></span>RENÉE Mor förstår mig inte. <span style="color:#ffff00;">(Håller med sina händer kvar moderns händer över stjärten.)</span> Mor, jag vet vad som är sanning och min trofasthet är en följd av den sanningen. Sanningen är gisslet, piskan och drogerna. Ja, det är sanningen, men bara en del av sanningen. Japanen finns också med i denna sanning. Många människor fäster sig bara vid fakta som överensstämmer med deras egna åsikter, så snart något annorlunda inträffar samlas man som flugor som svärmar kring ett kadaver och suger ut allt som inte stämmer överens med de egna åsikterna. När de är färdiga med kadavret skriver de ner vad de luskat ut i sina små dagböcker och kallar det de inte förstår eller förmår uppskatta för skam och vanära och omoral. Men jag talar inte om ett rationellt beteende. Vad Alphonse och Japanen, och mor och jag, sysslar med kan man inte namnge. För den som själv följer alla normalitetskrav och är en människa som ingen pekar finger åt, är det lätt att avfärda oss som vidunder. <span style="color:#ffff00;">(Smeker sig trånande.)<br /></span>ULRIKE MEINHOFS RÖST (Sade:) …det finns de som bör fråga sig själva hur det kommer sig att vi känner oss friare och mer uppfyllda än alla de som visserligen vet allt och som kan förklara allt, men som ändå ingen ids lyssna på… (Japanen:) …och som ingen kommer att fråga efter i framtiden…<br />MONTREUIL Så är det, och du har säkert rätt i mycket vad du säger, min kära dotter. <span style="color:#ffff00;">(Klappar dottern på kinden.)</span> Den som ger sig i kast med Alphonse och Japanen blir själv bränd. Vill själv bli bränd…<br />RENÉE Ja, Alphonse är som musik med ett enda tema och jag har lovat mig själv att förbli den musiken trogen. Ibland låter temat som ömhet, ibland dånar det av blod och gisselslag.<br />MONTREUIL Man säger att du har blivit bedragen… så ser inte du det… …och så vill inte jag se det. Lika litet som att jag blivit bedragen av Japanen. Nej, inte bedragen, men förförd, hänförd…<br />RENÉE Ingen kvinna har någonsin blivit bedragen av en man. Vad är det för skillnad mellan att älska rosen och att älska rosens doft? Eller, för den delen, att bli stucken av rosens taggar. Vilken ljuvlig upplevelse.<br />MONTREUIL. Det blod Alphonse och Japanen vill se kommer från horor som vi! <span style="color:#ffff00;">(Håller händera om könen och visar fram dem.)</span><br />RENÉE Ingenting i naturen är osedligt. <span style="color:#ffff00;">(Mor och dotter kysser varandra intensivt.)<br /></span><span style="color:#ffcccc;">Renée går.<br /></span><span style="color:#ffcccc;">Anne-Prospère de Launay, hennes yngre syster, gör entré.<br /></span>MONTREUIL Men se Anne! Vilken överraskning! En sådan dag, båda döttrarna hemma samtidigt! <span style="color:#ffff00;">(Mor och dotter kysser varandra, ser på varandras kroppar, smeker varandras kön.)<br /></span>ANNE Var är Renée?<br />MONTREUIL På sitt rum. Låt henne vara i lugn och ro en stund. Hur är det med dig? Hur var resan? Var har du varit?<br />ANNE<span style="color:#ffff00;"> (Trotsigt, överlägset.)</span> I Italien. I Venedig. Jag ville inte bli sedd. Rättare sagt: min medresenär ville hålla sig undan.<br />MONTREUIL Väninnan?<br />ANNE Nej… min svåger!<br />MONTREUIL Din svåger?<br />ANNE Alphonse!<br />MONTREUIL Nej, vad säger du… <span style="color:#ffff00;">(Ryggar tillbaka, ser förskräckt ut.)</span> Var du tillsammans med Alphonse under hela resan?<br />ANNE Ja. Hela tiden.<br />MONTREUIL Hur kan du… …hur kan du göra så, utan att ta mig med!<br />ANNE Inte mitt fel. Jag blev bjuden hem till min syster och svåger. Redan första natten kom Alphonse in i mitt rum. Han var naken och hade den där piskan av elefanthud med sig. Han frågade inte ens om jag ville knulla honom eller inte. Han bara satte på mig. Bakifrån. Jag ville. Han piskade och gisslade mig. När han blev efterspanad för de där äventyren han och Japanen hade i Marseille flydde vi till Italien.<br />MONTREUIL Och Japanen? Var finns han? Rena Gudsförnekelsen. Han är en djävul i människohamn. Arma Renée. Stackars mig! Du måste lova mig en sak, Anne: säg aldrig något om detta till Renée.<br />ANNE Min syster vet allt…<br />MONTREUIL Va…?!<br />ANNE Hon vet allt och vet var Alphonse och Japanen gömmer sig nu.<br />MONTREUIL Var gömmer de sig?<br />ANNE I Chambéry i kungadömet Sardinien. I en bondgård utanför staden, fylld med pigor och drängar… Rena Paradiset, låter de meddela…<br />Montreuil vänder sig bort från Anne, funderar.<br />ANNE <span style="color:#ffff00;">(Talar högt för sig själv, drömmande, smeker sig över hela kroppen, onanerar häftigt.)</span> Venedig. Underbart. Livsfara, kanaler, kärlek, död. Varje natt ljudet av en duell. Klockklangen, kyrkklockorna som hörs över det stillastående vattnet. Alla broarna, lika oräkneliga som duvorna. Och månen. När den röda månen stiger upp ur kanalen och lyser på vår säng blir sängen lika röd som blodet efter hundra deflorerade jungfrur… Och gondolerna. Och gondoljärerna… Och Japanen som plötsligt var där, han också! </strong></span><br /><p><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><strong></p></strong></span><p><br /><strong><span style="font-family:arial;"><span style="color:#ff0000;">Andra tablån</span> </span></strong></p><p><br /><span style="font-family:arial;color:#33cc00;"><strong>September. Sex år senare. </strong></span></p><span style="color:#33cc00;"><p><br /><strong><span style="font-family:arial;"></span></strong></span></p><strong><span style="font-family:arial;"><span style="color:#ffcc99;">Skylt med texten:</span> <span style="color:#33cc00;">SEPTEMBER. SEX ÅR SENARE </span></span></strong><br /><p><br /><span style="font-family:arial;color:#ff6600;"><strong>Renée in från vänster, Anne in från höger. </strong></span></p><p><br /><strong><span style="font-family:arial;color:#cccccc;">RENÈE Anne!<br />ANNE Renée!<br /><span style="color:#ffcccc;">De båda systrarna kysser varandra.</span><br />RENÉE Några nyheter?<br />ANNE <span style="color:#ffff66;">(Viftar med ett hoprullat papper.)</span> Tag det om du kan!<br />RENÉE Retas inte.<br /><span style="color:#ffcccc;">De båda systrarna jagar varandra. Rör erotiskt vid varandra.<br /></span>ANNE Nåväl. Här, tag det.<br />RENÉE Så barnslig du är. Men vad är detta… <span style="color:#ffff66;">(Läser högt:)</span> "Utslag från Överdomstolen i Aix-en-Procence… …angående Donatien-Alphonse-François, Markis de Sade, samt Japanen, Samuraj från Japan, tidigare inlåsta i fängsligt förvar på slottet i Vincennes, har med Konungens nådiga tillstånd… bla bla bla… …bla bla bla… tilldelats en varning för de av dem begångna brotten sodomi och sedlighetssårande handlingar <span style="color:#ffff66;">(Båda systrarna fnissar.)</span> …bla bla bla… bla bla bla… Sedan böterna inbetalats skall Markisens och Japanens namn strykas ur straffregistret." Härligt, Anne, härligt! Underbart!<br />ANNE <span style="color:#ffff66;">(Torrt.)</span> Bra nyheter, det må man ju säga.<br />RENÉE Som en dröm.<br />ANNE Eller som att vakna ur en mardröm…<br />RENÉE Alphonse och Japanen är fria som fåglar… och så är jag… efter sex långa år utan... Men allt detta tillhör nu det förflutna. Det var mors styrka som fick porten att slå igen mellan Alphonse och mig men det är också tack vare hennes styrka som porten nu helt oväntat öppnar sig för oss alla fem.<br />ANNE Ja och du ser nu ännu yngre och vackrare ut än för sex år sedan.<br />RENÉE Det man kan kalla lycka är som guldsand i helvetets djup. I världens ögon är jag den mest olyckliga bland alla olyckliga. Min man i fängelse anklagad för sodomi, alla ekonomiska tillgångar borta som med vinden. Men när gräset åter blev grönt runt slottet och solskenet värmde och fåglarna kvittrade fick jag nytt hopp om att Alphonse och Japanen skulle bli frigivna. Och då var det som om alla deras utsvävningar inte spelade någon roll längre. Folk skräms av laster och olyckor men samtidigt är det inget annat man hellre talar om… och önskar sig för egen del. Men jag har i min egen kropp känt deras fruktansvärda ensamhet i fängelsehålan och jag har insett att vilka orgier de än iscensatt och deltagit i så har deras mål alltid varit det ouppnåeliga och hur många flickor och pojkar som än deltagit i deras actions så är jag säker på att det bara är de som känt vittringen av det orimliga.<br />ANNE Men, ärligt talat Renée, innerst inne… tror du inte att Alphonse älskar dig?<br />ANNE Också jag har rätt att fantisera och det är han som lärt mig fantasins betydelse. Och lyckan du talade om?<br />RENÉE Det är mitt eget påhitt. Det är inget Alphonse lärt mig. Tja, vad är lycka… …kanske som en sömnad där man under skräckslagna nätter stygn för stygn målar fram ett tapisseri bestående av ensamhet och leda, av ängslan och svårmod. Men under en kvinnas händer kan tillochmed helvetets maror förvandlas till rosor.<br />ANNE Och i framtiden kommer alltså Alphonse och Japanen varje morgon slicka i sig den rosenmarmelad du brett ut på deras bröstvårtor!? Och jag? Och mor?<br /><span style="color:#ffcccc;">Madame de Montreuil in från vänster.<br /></span>MONTREUIL<span style="color:#ffff66;"> (Med kraftig erektion.)</span> Så uuuuuuunderbart, Renée. Gratulerar! Så nu behöver du inte längre vara så arg på mig. Så, då kan du väl stanna här ett tag hos mig och Japanen? Låt oss alla tre vara tillsammans, som mor och döttrar, som förr i världen och berätta om våra kära tråkigheter och uppleva våra härliga seanser. Tråkigheter som berör oss alla, som till exempel Alphonses mor som drog sig undan världen och skyllde alla olyckor på Gud, men behöll diamanterna för sig själv, där i klostret (Fnyser.) Härliga seanser med våra båda språngberedda hingstar.<br />ANNE Trots det grät Alphonse över sin mor, dag och natt, när hon äntligen dog.<br />RENÉE Och han reste till Paris på hennes begravning trots att han riskerade bli arresterad… …vilket han också blev!<br />MONTREUIL Nåja… Javisst. Samma sak när pappan dog. Gråt och förtvivlan. Jag blev faktiskt riktigt rörd.<br />ANNE Undrar om han kommer att gråta när jag dör…<br />MONTREUIL Säkert… ….om du hade varit hans mor!<br />ANNE Men jag har aldrig behandlat honom moderligt…<br />RENÉE Och jag har sannerligen inte varit som en mor för honom av fri vilja…<br />MONTREUIL Såja, tala inte så ringaktande om modersrollen… …mitt i ansiktet på er egen mor! Nåväl, jag förlåter honom trots att han inte varit lika skamlös mot mig som mot båda mina döttrar.<br />RENÉE Mot mig har han aldrig varit skamlös<br />ANNE Inte mot mig heller.<br />MONTREUIL Hahaha… ett skämt? Förklara er närmare! </span></strong><strong><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><span style="color:#ffff66;">(Håller de båda döttrarna om midjorna.)<br /></span>RENÉE Han blir helt enkelt kåt. Han vill som hingsten trampa ned och helst döda kristallerna på det frusna gräset. Är detta omoraliskt? Genom hans förmåga att förvandla vatten till vin har horor blivit helgon och med glädje tagit emot smärtan från hans piska. Man säger att det bara var en dröm eftersom hororna efter seansen sparkades ut och återgick till att vara horor på gatan. Men var det bara detta? Var inte den ömhetens honung han lät dem smaka och en aning känna på sin nakna kropp ett ögonblick av hänryckning så ofantlig att den kan väga upp åtskilliga tidigare begångna och förhoppningsvis kommande ögonblick av förnedring? Sade är verkligen ett kåthetens ivrigt och ständigt arbetande bi. Han älskar den sexuella hänförelsens blod…, nej, han avgudar det, han heligförklarar det. Och vid denna förvandling av vatten till vin assisteras han av den där japanen som vi alla hört talas om, men som ingen av oss sett kuken på.<br />MONTREUIL <span style="color:#ffff66;">(Smeker sig trånande.)</span> Nåja! Nåja… De samurajanska konsterna är oss inte helt obekanta…<br />ANNE Men du, min kära syster… du vet inte vad som hände i Venedig… Du var inte där… Japanen besökte oss i Venedig. Och jag fick, till skillnad från dig, ta emot båda dessa hingstars uppvaktning. I en obäddad säng vid fönstret… Gondoljärens smäktande sånger på kanalen därutanför… doften av havets fukt… av tång… blod från såren piskan grävt…<br />MONTREUIL Vidrigt… att höra för den som inte hade lyckan att få vara där! Men, strunt i det… ni, mina döttrar <span style="color:#ffff66;">(tar med händerna om deras kön och kysser dem)</span> kan inte hålla på och käbbla om vad som hände för flera år sedan. Nu är nu. Och vad skall nu ske? Nu, när min käre svärson blivit religiös, sägs det! Kanske slutar han som kardinal…<br />RENEÉ <span style="color:#ffff66;">(Patetiskt.)</span> Han har alltid längtat efter tron som en liten livets ljusstråle…<br />MONTREUIL Skitprat. I brev efter brev tjatar han om att han tänker ta livet av sig. Nej, han är falsk… och i denna falskhet finns också det som gör honom attraktiv, eftersom ingen vet vad som är falskt och vad som är äkta. Skriver han verkligen på den där boken, som det talas så mycket om, där han utmålar mig som hora och oss alla som incestuösa?<br />RENEÉ Var säker, mor, han är alltid tacksam, på sitt sätt…, för den som varit vänlig mot honom. Och det har mor… Men… se… är det inte grevinnan de Saint-Fond som kommer…<br />MONTREUIL Herre gud, ännu en prostituerad journalist…<br />SAINT-FOND Jag vet vad ni tänker, hela bunten horor i detta getsemane, men jag är faktiskt ingen häxa… Ajajaj… Kan ni se löpsedeln?<br />MONTREUIL Ja. </span></strong><strong><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><span style="color:#ffff66;">(Gör korstecknet.)<br /></span>SAINT-FOND Ni ser löjlig ut när ni gör korstecknet…, förlåt… men så är det.<br />MONTREUIL <span style="color:#ffff66;">(Högdraget.)</span> Och ni önskar?<br />SAINT-FOND Jag tänker berätta en saga. Jag upprepade tidigare idag Madame de Montespans berömda gyckel med den gamle Solkonungen… Jag var, så till sägandes, ensam, på tu man hand, med dagens majestät. Vår kung är således inte…, som det ryktas… bög.<br />MONTREUIL Så synd, så tråkigt…, bögarna har alltid de bästa variationerna…<br />SAINT-FOND Jag vet, men…<br />MONTREUIL Så ni hade en kysk och kristlig samvaro med majestätet?<br />SAINT-FOND Knappast. Jag ville bli bestraffad eftersom jag vågat närma mig majestätet med blottad fitta… Och då fann jag att majestätet var min sanne mästare i konsten att hantera piska. Vad är Guds vrede mot dessa piskslag? <span style="color:#ffff66;">(Slår dramatiskt ut med händerna.)</span> MONTREUIL <span style="color:#ffff66;">(Frustrerat.)</span> Ni menar att Gud är en dilletant?<br />SAINT-FOND<span style="color:#ffff66;"> (Tvärsäkert.)</span> Ja. Vad gäller piskrapp.<span style="color:#ffff66;"> </span></span></strong><strong><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><span style="color:#ffff66;">(Svänger runt för att visa kroppen.) </span><br />MONTREUIL Sådant kan man bara säga när revolutionen står för dörren. Men revolutionen är Guds vilja, förverkligad på ett sätt som den enfaldiga populasen begriper och kan delta i för att sedan kollektivt helgonförklaras.<br />SAINT-FOND Javisst. Er käre svärson är den sanne anarkisten…, rentav en terrorist, jämbördig md Ali Baba och de fyrtio rövarna. Med sitt blonda hår och sina kritvita händer är han Guds ombud. Markisen och Japanen är inte horor som jag, som tror att jag uppnått högsta lycka bara därför att sperman sprutar som vattnet i en av Versailles fontäner och smetar ner hela min kropp. Nej, det handlar om att markisen utmanar japanen, att den ene blir piskad och att den andre piskar och att de båda förvandlar fittor och rumpor och kukar till offerplatser.<br />MONTREUIL <span style="color:#ffff66;">(Ironiskt.)</span> Tänk… att ni… också… upptäckt det! Hur gick det till?<br />SAINT-FOND Japanen ville pröva på mig vad han sade var ER specialitet!<br />MONTREUIL <span style="color:#ffff66;">(Glatt.)</span> Menar ni seanserna där jag tjänstgjorde som bord?<br />SAINT-FOND <span style="color:#ffff66;">(Nyfiket.)</span> Ja!<br />MONTREUIL Mmmm… jajaja… Förlåt mig, men jag ryser i hela kroppen, det går elektriska stötar genom kön och bröstvårtor när jag tänker tillbaks på detta. Våra svarta tjänare brukade klä av mig naken. Min kropp användes sedan som altare vid denna den heliga spermans mässa. Man lade mig på rygg ovanpå en svart svepning. Mitt vita skinn strålade, öppet för alla att göra vad de ville med det. Mellan mina bröst och min mage bredde man ut en liten duk. Det kändes som svalkan från ett nymanglat lakan. I ravinen mellan mina bröst lade man ett krucifix. Mellan mina lår ställde man nattvardskalken. Mässan började. I händerna höll jag levande ljus. Vaxet droppade ner på mina händer och mina armar. Jag kände mig som ett offerberett lamm… som när man på Solkonungens tid vid sådana här mässor brukade offra spädbarn. Officianten åkallade Kristus Jesus. Jag skrek när blodet från lammet, som man offrade, betäckte min kropp samtidigt med den ljumma sperman från våra svarta tjänares runkade kukar. Jag kände en besynnerlig glädje och stolthet. Plötsligt förstod jag symboliken med att lammets blod förenades med mäns sperma. Jag insåg att elden, att ljusen jag höll i mina händer, motsvarade spikarna som fäste vår Herre vid Korset. Och jag insåg vilka män markisen och japanen verkligen är, att de båda är jag, att de är utan skuld, att de är rena och obefläckade, att de är fria och obekanta med världens lagar och normer och bara förlitar sig på Guds nåd. Tja, det är exakt som Marilyn Monroe brukade säga…<br />RENEÉ …Marilyn Monroe???<br />MONTREUIL Exactly, darling. Marilyn Monroe brukade alltid säga att "Hela den här idén med att DÖMA folk är crazy. Vi gör ju bara vad vi måste göra- Och vi BETALAR ett pris för det… Vi är inte ett dugg bättre än vi KAN vara. Och vill någon bli bättre ändå - åkej, sluta upp att döma folk då!"<br />RENEÈ Sa Marilyn Monroe det?<br />MONTREUIL Tja, så sa honey Marilyn!<br />RENEÉ Säkert är det så för mor. Men när jag övertygat mig själv om att jag ville följa hans hjärta och hans kuk, insåg jag plötsligt att hans händer var av järn, att de fällde mig mot marken. Att hans och japanens hjärtan är av stål. Att jag bara är en figur i hans roman om mig och min syster och om mor. Att han är egoist och föraktar mig lika mycket som han förlöjligar Gud. Min man och japanen har inga mänskliga känslor. Jag kan inte längre nå dem. Men samtidigt inser jag att inget fängelse kan hindra dem från att alltid vara fria män. De sträcker ut sina händer till världen och till Gud, de visar att det finns det onda och att det finns det goda. Med fingertopparna vidrör de evigheten och de eviga sanningarna. De reser stegen mot himlen.<br />ULRIKE MEINHOFS RÖST (Japanen:) Att tala om revolution betyder att mena allvar… (Sade:) …och att tala om revolution betyder att bryta med pacifism, med den självpåtagna askesen. Revolution är ett stridsrop som bryter tabun eftersom det rättfärdigar våld och istället för världsåskådning kräver världsförändring… (Japanen:) …att man byter ut kontemplation mot action och därmed undviker att hamna i det dåliga samvetets fälla och retirera in i resignation…<br />MONTREUIL <span style="color:#ffff66;">(Eftertänksamt men övertygande.)</span> Så sant…<br />RENEÈ <span style="color:#ffff66;">(Glatt.)</span> …och jag går i kloster.<br />MONTREUIL Gör så… </span></strong></p><p><br /><strong><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><span style="color:#ffcccc;">Man hör svaga knackningar. Montreuil lämnar scenen…</span><br /><br /><span style="color:#ff6666;">Tredje tablån</span> </span></strong></p><p><br /><span style="font-family:arial;"><span style="color:#cccccc;"><strong>RENEÉ Jag glömmer aldrig hans vita och välformade händer, som en kvinnas händer. När han drar av sig järnhandskarna får också de fattigaste, fulaste och mest föraktade människorna, mod och följer honom ut på slagfältet, ut i striden mot förnedrning, avund och skam. Med Japanen i släptåg flyger han på moln mot himlen. Deras iskalla järnhandskar, deras svidande piskor förvandlar blodfläckade tistlar till vita liljor. Deras blodbestänkta vita hästar spänner bringorna som bågar mot himlens kors. Himlen rämnar och det heliga ljuset bländar de förslavade, de förnedrade. </strong></span></span></p><p><br /><span style="font-family:arial;color:#ffcccc;"><strong>…Montreuil återkommer. </strong></span></p><p><br /><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><strong>MONTREUIL Det knackade, som ni kanske inte hörde…, på porten… Det är Mästaren i egen hög person som vill piska oss till lydnad… Och min Japan… <span style="color:#ffff66;">(Ropar:)</span> Välkomna! Kom in… Stig på! </strong></span></p><p><strong><span style="font-family:arial;color:#ffcccc;">Från och med nu ett allmänt fraterniserande mellan de agerande. Olika sexuella ställningar intas. Piskor viner. Orgiestämning och orgieaktiviteter till dess ridån går ned. </span></strong></p><p><strong><span style="font-family:Arial;color:#cccccc;"></span><br /></strong><span style="font-family:arial;color:#cccccc;"><strong>JAPANEN<span style="color:#ffff66;"> (Höviskt.)</span> God afton!<br />SADE<span style="color:#ffff66;"> (Ironiskt.)</span> Goder afton!<br />JAPANEN <span style="color:#ffff66;">(Nyfiket, pådrivande, uppmuntrande.)</span> När börjar föreställningen?<br />SADE<span style="color:#ffff66;"> (Triumfatoriskt.)</span> NU!!!<br /><br /><span style="color:#cc0000;">R I D Å</span></strong></span></p><p><span style="font-family:arial;"><strong><br /><span style="color:#cccccc;"><span style="font-family:arial;"><span style="font-size:85%;color:#ff6600;">Copyright©Bo I. Cavefors, Malmö 2005<br /></span><br /></span><br /><br /></span></strong></span></p>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-1129306841291432252005-10-03T06:30:00.000-10:002014-04-11T08:48:20.254-10:00Cavefors / Sade / Mishima / Foucault / Monroe / MONOLOG<span style="font-family: arial;"><strong><span style="color: #cc0000;">Bo I. Cavefors</span></strong></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj28UucYDBUkxkV2lmqmhTjU6VUN57mOtlV4V0_mw1fd9auY7xF-L-FnOv7GCzaicao61wsOsFS_tuI_1izl9WPqG3GJHwpg0IjdpCZ8fLAsiG5Gr_wxo8AiBmDLg68eiSPw1HT/s1600/Bo.133B..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj28UucYDBUkxkV2lmqmhTjU6VUN57mOtlV4V0_mw1fd9auY7xF-L-FnOv7GCzaicao61wsOsFS_tuI_1izl9WPqG3GJHwpg0IjdpCZ8fLAsiG5Gr_wxo8AiBmDLg68eiSPw1HT/s1600/Bo.133B..jpg" /></a></div>
<span style="font-family: arial;"><strong><br /><br /><span style="color: #ff99ff;"><span style="font-size: 180%;">SADE OCH JAPANEN</span></span></strong></span><br />
<span style="font-family: arial;"><strong></strong></span><br />
<span style="font-family: arial;"><strong><span style="color: #cccccc;">Ett drama, en <span style="color: #ff9966;">monolog</span> inspirerad av Yukio Mishimas drama Markisinnan de Sade</span><br /><span style="color: #ffffcc;">Rollen spelas av naken man med piska</span><br /><br /><span style="color: #cccccc;">Skit! Vilket jävla sätt att ta emot MIG, Madame Saint-Fond, Markisens barndomsvän och älskarinna. Till denna så kallade salong <span style="color: #ffffcc;">(Ser sig hånfullt omkring)</span> kommer då inte jag att återvända. Baronessan i det här kråkslottet bad mig titta in en stund när jag hade ridit färdigt min hingst <span style="color: #ffffcc;">(Klatschar med piskan)</span>. När jag satt(e) på honom idag kände jag att han verkligen är något i hästväg. Alltså: jag är här… men var är hon? Odrägligt! Men, visst, vi har alla våra små bekymmer, och madamen här har ju sin käre svärson… Markisen! Dessutom! Värdinnan här <span style="color: #ffffcc;">(Föraktfullt:)</span>, HA!, trår fortfarande efter den markisliga svärsonslemmen. Länge sedan sist. På tre månader läks inga sår och blir ingen fitta torr. Men vem vet.. vem vet? Vem vet! Ja, vem vet vad?! När var hur? Om den där H ä n d e l s e n…, till exempel. Vilken händelse? Nej förresten, Markisens lekfulla utsvävningar är inga händelser, utan en livsstil. Det är ett behov och inte någon sorts jävelskap Markisen ägnar sig åt. Varken trolldom och trollerier när han och hans stallbroder Japanen spänner tyget i byxorna... Nej, rent ut sagt, <span style="color: #ffffcc;">(Klatschar med piskan)</span> det finns ingen anledning varken att tiga om deras eskapader… eller att blygas <span style="color: #ffffcc;">(Smeker kroppen)!</span><span style="color: #cccccc;">!</span>Markisen och jag är barndomsvänner… Jag vet vad han har - och vad han vill. Jag har inte sett något så hingstlikt som Markisens LEM förrän jag råkade på den här japanen som också HAN är Madamens förtroge vän… numera… <span style="color: #ffffcc;">(Funderar, låter piskan glida över könet.)</span> Jag minns Markisen som ett litet barn med ljuvligt blont hår… överallt. (<span style="color: #ffffcc;">Övergår till sakligt berättande ton:)</span> Jag tänker emellertid nu avslöja alla de exakta, detaljerade och häpnadsväckande upplysningar om Markisens och Japanens leverne, som jag med alla till buds stående medel insamlat under tre månaders efterforskningar. <span style="color: #ffffcc;">(Mildare ton)</span> För ett halvår sedan reste vår älskvärde Donatien-Alphonse-François, alltså vår Markis de Sade, till Marseille, av alla städer, i sällskap ej endast med den unge och, jag försäkrar, på mer än ett sätt ståtlige betjänten Latour, nej, i hans följe fanns också den där samurajen, den där Japanen, vars kuk är ännu grövre än Markisens, och än hårdare när den tränger in i ungmör och i rumporna på unga pojkar. I Marseille plockade de från gatan upp fyra horor och i en lägenhet de båda hingstarna hyrde av en viss Mariette Borelle, utspelade sig "händelsen", eller snarare "händelserna", för vår käre Markis och hans samurajbroder var, om man säger så, i fullt stånd… …till allt! Hororna var i tjugoårsåldern och betjänten med den rara rumpan, rena slyngeln, femton… på sin höjd! Markisen hade på sig en grå livrock med blått foder, orangefärgad sidenväst och knäbyxor i samma färg. Japanen var helnaken. Markisen hanterade värjan med höger hand och hade en käpp med guldknopp stickande upp ur byxorna <span style="color: #ffffcc;">(Klatschar med piskan).</span> Japanen svängde vilt omkring sig med ett sådant där självmördarvapen, färdig att skära ut inälvorna på sig själv och andra. Markisen plockade ur pungen, som dinglade vid pungen, upp en handfull guldmynt och sa att han tänkte först knulla den av flickorna som kunde gissa hur många guldmynt han kunde balansera på (Håller fram kuken) ståkuken. De andra flickorna kördes ut ur rummet. Den kvarvarande horan och pojken, betjänten alltså, placerade han på sängen, piskade henne med ena handen <span style="color: #ffffcc;">(Klatschar med piskan)</span> och runkade betjänten med den andra, medan japanen växlade med att ömsom låta horan och ömson betjänten suga av honom. Och över alltsammans, över alla dessa huvuden, detta förskräckliga samurajvapen. Kan ni tänka er något mer upphetsan…, jag menar… något mer… förfärligt! Under hela seansen kallade Markisen betjänten för "Markis" och lät betjänten titulera honom själv som Master Lafleur! Markisen spelade rollen av betjänt och lät betjänten leva loppan som Markis. <span style="color: #ffffcc;">(Arrogant, upphetsat)</span> Ha! Och efter detta lovade Alphonse flickan en hel losidor om han fick knulla henne bakifrån… Allt medan den där Japanen hoppar omkring med kuken instucken än här och än där, också i Markisens röv, vilket ju<span style="color: #ffffcc;"> (Extra tydligt memorerat:)</span> i och för sig, är något av det bästa han vet. Sedan tog Japanen fram ett gissel, nersölat med gammalt torkat blod…, och försett med småspik… Han befallde flickan att hon skulle piska honom och Markisen med detta gissel (Klatschar hårt med piskan). Markisen och Japanen tycker om smärta… Båda lider för det som är smärtsamt och oemotståndligt! Om ni förstår vad jag menar?! Nåväl. På samma sätt gjorde de sedan med de andra hororna. När flickorna slog de båda hingstarna med gisslet karvade Japanen, med samurajsvärdets spets i spiselkransen in antalet slag… totalt 859 slag! Japanen har alltid fascinerats av siffror, säger han, eftersom siffror är det enda påtagligt sanna och verkliga här i livet… …säger han. I Japan kanske, inte här i Europa, dock. Lär vara någon sorts japansk vishetsregel. <span style="color: #ffffcc;">(Föraktfullt)</span> Intages sittande med korslagda ben. Siffrorna är verkliga och påtagliga till dess de blir så många så de blir ofattbara… i Markisens fall när siffrorna blir så många så att lasten förvandlas till mirakel! När lasten förvandlas till extas. När Markisen och Japanen och betjänten och ett antal horor ägnade sig åt smärta dessa dagar i Marseille, ansträngde sig samtliga för att göra sitt yttersta för att likt galärslavar tvingas till att älska smärta… Nåväl, när alla flickorna var genomgångna och betjäntens kuk började slakna, tog sig samtliga några timmars vila före kvällsmässan… Japanen slipade sin kökskniv. Självklart kunde man inte låta kvällen och natten bli utan aktiviteter… Men under eftermiddagen var jalusierna nerdragna och Markisen föll i en oskuldsfull och obefläckad drömlös sömn, famn i famn med Japanen. Junisolen silade in genom jalusiernas springor och skvätte sitt guld över Markisens och Japanens nakna kroppar, bröstkorgarna steg och sjönk som… ja… jag kan se Markisen framför mig som den lille guldlockige gosse han en gång var. Och nu så ömt omslingrad med Japanen… Jajaja… Vad hände sedan? Vad som hände sedan?! Samma sak, naturligtvis. Nya horor och nya gisselslag. Men samme betjänt, som vid det laget måste ha varit totalt sönderknullad. <span style="color: #ffffcc;">(Gäspar.) (Kort paus.)</span> Jag undrar vad som fick Madame de Montreuil att bjuda mig hit idag, jag, en lyxhora, visserligen helt i svärsonens smak, men varken han eller Japanen lär dyka upp. </span></strong></span><br />
<span style="font-family: arial;"><strong><span style="color: #cccccc;"></span></strong></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZvJ4evL78VXgjYYdmD6_wzXPS5Ej3DnBNc7RZFHs5Pk1fQNrHN0QP7193t5nm-yqkddhZET1jeHEK-Izs5tiUAWY2vQSnd4G_AUHHk9-9Fbv4oQoJCqBVSLwNLSWgX6xxu-AA/s1600/A.cave.Stileben.1c.detalj1.+001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZvJ4evL78VXgjYYdmD6_wzXPS5Ej3DnBNc7RZFHs5Pk1fQNrHN0QP7193t5nm-yqkddhZET1jeHEK-Izs5tiUAWY2vQSnd4G_AUHHk9-9Fbv4oQoJCqBVSLwNLSWgX6xxu-AA/s1600/A.cave.Stileben.1c.detalj1.+001.jpg" height="420" width="640" /></a></div>
<span style="font-family: arial;"><strong><span style="color: #cccccc;"><span style="color: #ffffcc;">(Eftertänksamt. Kort paus.)</span> Men se där är ni ju, (Hycklande) kära baronessa. Ja jag stod just och funderade över vart ni tog vägen. Jag vill så gärna berätta för er om min barbackaritt idag. Hästen var alldeles vild. Manen och kuken stod på honom som aldrig förr. Han frustade och sparkade. Jag sporrade honom och piskade honom allt vad jag förmådde men lyckades ändå inte tämja honom… Han tog mig verkligen med hull och hår. Otrolig hingst! Stallmästaren, som höll i grimman medan hingsten knullade mig, påstod att jag bar mig åt som en amason… <span style="color: #ffffcc;">(Smeker sig med piskan)</span> Men Er vilda hingst, Madame, ett riktigt ståtligt fullblod… …jag vet! …men börjar han inte bli aningen avtacklad!? Jag begriper inte varför… En kusk eller en stallknekt faller i oskuldsfull sömn efter ett enda rejält knull och efter en enda utlösning, men ju högre upp man kommer i klassamhället desto mer raffinerad blir vägen till orgasm. Men men men, kanske har Markisen trots det gått aningen för långt!? Kanske behöver han Japanen som stimulans för att åter väcka den gamla muskeln till liv! Moral är bara till för kuskar och stallknektar, inte för aristokrater! Nåväl. <span style="color: #ffffcc;">(Uppgivet)</span> Nu för tiden är man van vid det mesta. Aristokratins liv och leverne har aldrig tidigare kritiserats lika hårt som i dessa revolutionära tider. Vad beror det på? Menar pöbeln att aristokrater skall vara moraliska dygdemönster? Varför inte istället lära sig några av våra specialiteter?! Populasen borde tröttna på att vara sedesam och börja praktisera en del, eller kanske alla de konster som hittills bara varit sed och bruk och skönt tidsfördriv hos oss! Men Markisen, ja… Ja! Jag minns Alphonse från det han var liten… en så snäll och älsklig liten sötnos. Jag minns en gång när vi lekte i rosenträdgården och jag stack mig på en rosentagg och började gråta. Då drog Alphonse inte bara ut taggen utan sög dessutom såret rent, tog av sig sina byxor, rev sönder dem och torkade min panna som badade i svett. Han hade en så förtjusande vacker liten lem, vit och rak som en lilja. Redan då hade han smak för blod… <span style="color: #ffffcc;">(Klatschar med piskan)</span><span style="color: #cccccc;">.</span> Gammal sanning…vampyrer kan vara snälla och älskliga… de också… när de dricker blod! Markisen var så förtjusande! <span style="color: #ffffcc;">(Kort paus)</span> Jag minns när han var en liten guldlockig gosse och när han drog ned byxorna för att visa betjänterna sin förtjusande lilla rumpa. <span style="color: #ffffcc;">(Klatschar med piskan.)</span> Han har alltid burit huvudet högt, men det vore kanske på tiden att det ena huvudet styrde det andra? Båda huvudena sitter ju, trots allt, på samma kropp. Vilket av de båda huvudena som är värdefullast kan ju diskuteras… Det ena tycks vara större än det andra, i alla fall mer användbart. Men redan som guldlockig pojke upptäckte Alphonse svavelelden som lågar i dolda dalar, rovdjuret med rött gap och blottade huggtänder, han visste tidigt att världen är oändlig och rymmer allt. Ingenting han möter kan överraska honom eller förvåna honom. <span style="color: #ffffcc;">(Förvånat, argt)</span> Och så har nu Överrätten i Aix dömt Alphonse och Japanen till döden genom halshuggning. Jag var på torget utanför Hovrätten och fick min första glimt av helvetets eld när lågorna slickade Markisens och japanens porträtt och pöbeln skränade "Mera ved på bålet / kuken in i hålet" … Det är som <span style="color: white;">Michel Foucault</span> skriver <span style="color: #ffffcc;">(Docerande:)</span> "Om folkmassan trängs kring schavotten, så är det inte enbart för att bevittna den dödsdömdes lidanden eller hetsa bödeln till ytterligare raseri… …nej, det är också för att höra en som ingenting har att förlora och som därför fritt kan förbanna lagarna, domarna och makthavarna". Nåväl. Markisen lyckades jag rädda undan bålet, med hjälp av Vatikanen och Kungen. Jag är övertygad om att Markisen är en människa som inte bara kan uttrycka ömhet och tillgivenhet indirekt, genom den grymhet som finns när han bjuder på gissel och kokain! Han är öm och hänsynsfull men också grym och brutal. <span style="color: #ffffcc;">(Kniper om bröstvårtorna.)</span> Jag minns när Alphonse vid en av våra längre utfärder lät stanna vagnen mitt på en liljeäng och sa att han ville göra blommorna berusade och lät tömma ett fat rödvin över de vita kalkarna. Han såg hänryckt på när det röda vinet droppade från blombladen… Eller när han i slottsvaktens lilla hus fick syn på ett fång ved, som var ihopbundet med ett hamprep och genast sa han att han tyckte det var så vackert men att det hade varit ännu vackrare om det istället för den där fula veden varit en söt pojke vars armar och ben bundits ihop med guldkedjor… eller när vi kom hem efter en jakttur och han med blotta händerna tog ut hjärtat ur bytet, ur det blodbefläckade bröstet på en vit kanin. Då smålog han belåtet och sa att alla kärleksfulla hjärtan ser likadana ut, även hos en kanin… Alla dessa händelser och många andra, fick sin egen innebörd. Alla bitar föll på plats. Jag förstod att allt detta låg bortom all logik, och att det är min plikt att ta hand om och vårda allt detta som dyrbara rubiner. Den som ger sig i kast med Alphonse och Japanen blir själv bränd. Vill själv bli bränd… Ingenting i naturen är osedligt. Jag minns första natten Alphonse kom in i mitt rum. Han var naken och hade den där piskan av elefanthud med sig. Han frågade inte ens om jag ville knulla honom eller inte. Han bara satte på mig. Bakifrån. <span style="color: #ffffcc;">(Övertygande)</span> Jag ville. Han piskade och gisslade mig, åh! När han blev efterspanad för de där äventyren han och Japanen hade i Marseille flydde vi till Italien, till Venedig. Underbart. Livsfara, kanaler, kärlek, död. Varje natt ljudet av en duell. Klockklangen, kyrkklockorna som hörs över det stillastående vattnet. Alla broarna, lika oräkneliga som duvorna. Och månen. När den röda månen stiger upp ur kanalen och lyser på vår säng blir sängen lika röd som blodet efter hundra deflorerade jungfrur… Och gondolerna. Och gondoljärerna… Markisen vill som en kåt hingst trampa ned och helst döda kristallerna på det frusna gräset. Är detta omoraliskt? Med sin förmåga att förvandla vatten till vin har horor blivit helgon och med glädje tagit emot smärtan från hans piska. Man säger att det bara var en dröm eftersom hororna efter seansen sparkades ut och återgick till att vara horor på gatan. Men var det bara detta? Var inte den ömhetens honung han lät dem smaka och en aning känna på sin nakna kropp ett ögonblick av hänryckning så ofantlig att den kan väga upp åtskilliga tidigare begångna och förhoppningsvis kommande ögonblick av förnedring? Markisen är verkligen ett kåthetens ivrigt och ständigt arbetande bi. Han älskar den sexuella hänförelsens blod…, nej, han avgudar det, han heligförklarar det. Och vid denna förvandling av vatten till vin assisteras han numera av den där japanen. Nåja! Nåja… De samurajanska konsterna var oss inte helt obekanta före Japanens ankomst till Venedig… …där jag tog emot båda dessa hingstars uppvaktning. I en obäddad säng vid fönstret… Gondoljärens smäktande sånger på kanalen därutanför… doften av havets fukt… av tång… blod från såren piskan grävt… <span style="color: #ffffcc;">(P</span></span></strong></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgO1jx0iK8Qj-C2AdyPBXsBRqfsqExPwYJTrJ66szmVYcP1f58KfQGiFGwXdJIlqnNmddGnQfpf5qdio8aWdhL0CPkLDv2GgSl2sbTQpZU03F3f3TLY37GxqrdZ8qx0M8C76KSa/s1600/A.Pi.20.Version+2..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgO1jx0iK8Qj-C2AdyPBXsBRqfsqExPwYJTrJ66szmVYcP1f58KfQGiFGwXdJIlqnNmddGnQfpf5qdio8aWdhL0CPkLDv2GgSl2sbTQpZU03F3f3TLY37GxqrdZ8qx0M8C76KSa/s1600/A.Pi.20.Version+2..jpg" /></a></div>
<span style="font-family: arial;"><strong><span style="color: #cccccc;"><span style="color: #ffffcc;"></span></span></strong></span><br />
<span style="font-family: arial;"><strong><span style="color: #cccccc;"><span style="color: #ffffcc;">aus. Vänder sig om. Nytt "ämne")</span> Minns ni, Madame, de Montespans berömda gyckel med den gamle Solkonungen… Jag var, så till sägandes, ensam, på tu man hand, med dagens majestät, för några dagar sedan… Vår kung är således inte…, som det ryktas… bög, vilket i och för sig är så synd, så tråkigt, eftersom bögarna alltid har de bästa variationerna… Men missförstå mig nu inte. Det var ingen kysk och kristlig samvaro jag hade med majestätet! Jag ville bli bestraffad eftersom jag vågat närma mig majestätet med blottad fitta… Och då fann jag att majestätet var den sanne mästaren i konsten att hantera piska.<span style="color: #ffffcc;"> (Klatschar med piskan)</span> Sådant kan man bara säga när revolutionen står för dörren, som nu. Revolutionen är Guds vilja, förverkligad på ett sätt som den enfaldiga populasen begriper och kan delta i för att sedan kollektivt helgonförklaras. Markisen är den sanne anarkisten…, rentav en terrorist, jämbördig md <span style="color: white;">Ali Baba och de fyrtio rövarna</span>. Med sitt blonda hår och sina kritvita händer är han Guds ombud. Markisen och Japanen är inte horor som jag, som tror att jag uppnått högsta lycka bara därför att sperman sprutar som vattnet i en av Versailles fontäner och smetar ner hela min kropp. Nej, det handlar om att Markisen utmanar japanen, att den ene blir piskad och att den andre piskar och att de båda förvandlar fittor och rumpor och kukar till offerplatser. Japanen ville på mig pröva sin alldeles egna lilla specialitet, en seans där jag tjänstgjorde som bord! Mmmm… jajaja… Förlåt mig, men jag ryser i hela kroppen, det går elektriska stötar genom kön och bröstvårtor (<span style="color: #ffffcc;">Smeker sig intensivt, nära till orgasm)</span> när jag tänker tillbaks på detta. Våra svarta tjänare klädde av mig naken. Min kropp användes sedan som altare vid denna den heliga spermans mässa. Man lade mig på rygg ovanpå en svart svepning. Mitt vita skinn strålade, öppet för alla att göra vad de ville med det. Mellan mina bröst och min mage bredde man ut en liten duk. Det kändes som svalkan från ett nymanglat lakan. I ravinen mellan mina bröst lade man ett krucifix. Mellan mina lår ställde man nattvardskalken. Mässan började. I händerna höll jag levande ljus. Vaxet droppade ner på mina händer och mina armar. Jag kände mig som ett offerberett lamm… som när man på Solkonungens tid vid sådana här mässor brukade offra spädbarn. Officianten åkallade Kristus Jesus. Jag skrek när blodet från lammet, som man offrade, betäckte min kropp samtidigt med den ljumma sperman från våra svarta tjänares runkade kukar. Jag kände en besynnerlig glädje och stolthet. Plötsligt förstod jag symboliken med att lammets blod förenades med mäns sperma. Jag insåg att elden, att ljusen jag höll i mina händer, motsvarade spikarna som fäste vår Herre vid Korset. Och jag insåg vilka män Markisen och japanen verkligen är, att de båda är jag, att de är utan skuld, att de är rena och obefläckade, att de är fria och obekanta med världens lagar och normer och bara förlitar sig på Guds nåd. Tja, det är exakt som <span style="color: white;">Marilyn Monroe</span> brukade säga… …<span style="color: white;">Marilyn Monroe</span>, säger du och ser dum ut!!! Exactly, darling.<span style="color: white;"> Marilyn Monroe</span> brukade alltid säga att "Hela den här idén med att DÖMA folk är crazy. Vi gör ju bara vad vi måste göra- Och vi BETALAR ett pris för det… Vi är inte ett dugg bättre än vi KAN vara. Och vill någon bli bättre ändå - åkej, sluta upp att döma folk då!". Markisen och japanen sträcker ut sina händer till världen och till Gud, de visar att det finns det onda och att det finns det goda. Med fingertopparna vidrör de evigheten och de eviga sanningarna. De reser stegen mot himlen. Jag glömmer aldrig hans vita och välformade händer, som en kvinnas händer. När han drar av sig järnhandskarna får också de fattigaste, fulaste och mest föraktade människorna, mod, och följer honom ut på slagfältet, ut i striden mot förnedrning, avund och skam. Med Japanen i släptåg flyger han på moln mot himlen. Deras iskalla järnhandskar, deras svidande piskor förvandlar blodfläckade tistlar till vita liljor. Deras blodbestänkta vita hästar spänner bringorna som bågar mot himlens kors. Himlen rämnar och det heliga ljuset bländar de förslavade, de förnedrade. <span style="color: #ffffcc;">…(Lyssnar.Kort paus…)</span> …det knackade… på porten… HAN är här! Det är Mästaren i egen hög person som vill piska mig till lydnad… Och min Japan… <span style="color: #ffffcc;">(Ropar)</span> Välkomna! Kom in… Stig på! Nu kan föreställningen börja!<span style="color: #ffffcc;"> (Triumfatoriskt:) </span><span style="color: #ff9900;">NU!!!</span></span><br /><span style="color: #ff6666;">R I D Å</span><br /><br /><span style="color: #ccffff; font-size: 85%;">Copyright©Bo I. Cavefors, Malmö 2005</span></strong></span><br />
<span style="font-family: arial;"><strong><span style="color: #ccffff; font-size: 85%;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3XPerdbLw_kyDp4UcoedP0ZokRfc5fJIpjXwWXOh5XmR9ydSpHu2wp013IL8DGPtzTOlZcGD5_pG-7spYYa-wkcKoShuV3_bpuTeF3aYp152Pz_HBrUSIec9yYUM0DR8Lxmql/s1600/a.aryan.65.a..jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3XPerdbLw_kyDp4UcoedP0ZokRfc5fJIpjXwWXOh5XmR9ydSpHu2wp013IL8DGPtzTOlZcGD5_pG-7spYYa-wkcKoShuV3_bpuTeF3aYp152Pz_HBrUSIec9yYUM0DR8Lxmql/s1600/a.aryan.65.a..jpg" /></a></div>
</span></strong></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-1128314899277479652005-10-03T05:42:00.000-10:002012-06-20T04:53:35.293-10:00de Maistre / Cavefors<div align="center">
<br />
<br />
<div align="center">
<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/1600/Bo%20Cavefors.31.jpg"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/320/Bo%20Cavefors.31.jpg" style="cursor: hand; display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center;" /></a><br />
<div align="center">
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><strong></strong></span></div>
<div align="center">
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><strong></strong></span></div>
<div align="center">
<span style="color: #cccccc; font-family: arial;"><strong></strong></span></div>
<div align="center">
<span style="color: #cccccc; font-family: arial; font-size: 85%;"><strong>Bo I. Cavefors </strong></span></div>
<div align="center">
<span style="color: #cccccc; font-family: arial; font-size: 85%;"><strong>i de Maistre/Cavefors pjäs</strong></span></div>
<div align="center">
<span style="color: #cccccc; font-family: arial; font-size: 85%;"><strong>Den Spetälske i Staden Aosta</strong></span></div>
<div align="center">
<strong><span style="color: #cccccc; font-family: Arial; font-size: 85%;">Spelad i Malmö, februari 2005</span></strong></div>
<div align="center">
<strong><span style="color: #cccccc; font-family: Arial; font-size: 85%;"></span></strong></div>
<div align="center">
<strong><span style="color: #cccccc; font-family: Arial; font-size: 85%;"></span></strong></div>
<div align="center">
<strong><span style="color: #cccccc; font-family: Arial;"></span></strong></div>
<div align="center">
<strong><span style="color: #cccccc; font-family: Arial;"></span></strong></div>
<div align="center">
<strong><span style="color: #cccccc; font-family: Arial;"></span></strong></div>
<div align="center">
<strong><span style="color: #cccccc; font-family: Arial;"></span></strong></div>
<div align="center">
<br />
<strong><span style="color: #cc6600; font-family: arial; font-size: 130%;">Xavier de Maistre / Bo I. Cavefors </span></strong></div>
<span style="color: #cc6600; font-family: arial;"></span><br />
<div align="center">
<span style="color: #cc6600; font-family: arial;"><br /></span></div>
<span style="color: #cc6600; font-family: arial;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: arial;"><strong><span style="color: #33ccff; font-size: 180%;">DEN SPETÄLSKE I STADEN AOSTA</span><span style="font-size: 85%;">eller </span><br /><span style="color: #6633ff;">DEN SPETÄLSKE OCH OFFICEREN</span></strong></span></span> </span></div>
<br />
<div align="center">
<span style="color: #6633ff; font-family: Arial;"></span></div>
<div align="center">
<span style="color: #6633ff; font-family: Arial;"></span></div>
<strong><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: arial;"></span></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: arial;"></span></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: arial;">Såväl författarens originaltext Le lépreux de la cité d'Aoste från 1811 som Hjalmar Lundgrens översättning från 1949, här totalt reviderad, moderniserad, omstrukturerad, utökad, försedd med scenanvisningar samt tillägnad min gode vän Den Unge Riddaren.<br /><span style="font-size: 85%;">Bo I. Cavefors</span> </span></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: arial;"></span></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: arial;"><br /><span style="color: #990000;">+</span><span style="font-family: arial;"><span style="color: #990000;"> + +</span> </span></span></span></strong><br />
<strong><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: arial;"><span style="font-family: arial;"><div align="center">
<br /><span style="color: #ff6666;">Introduktion </span></div>
<span style="color: #ff6666;"><div align="left">
<br />Xavier de Maistre föddes i Chambery, i franska Savoyen, år 1765, och dog, vid hög ålder, 87 år…, i St. Petersburg år 1852. Yngre bror till den mer kände författaren Joseph-Marie, hertig av Maistre. Föräldrarnas namngivning av de båda sönerna visar på säker förankring i katolsk tro och tradition. Den äldste sonen döptes efter Josef och Maria, Jesus far och mor. Den yngre sonen uppkallades efter Francisco Xavier, Ignatius av Loyolas vän och färdkamrat, missionens apostel. </div>
<div align="left">
<br />Xavier de Maistre förlorade sina officersepåletter när Sardinien 1792 tvångsåterförenades med Frankrike. Några år senare tjänstgör han i den österrikisk-ryska armé som med viss framgång försvarade de habsburgska intressena i norra Italien. Efter den förste Napoleons olycksaliga äventyr återvänder Xavier de Maistre till hemön, som tjänsteman. Papper och pärmar istället för kulor och gevär. Passade inte. Säkerligen inte rätt miljö för en sökande själ. Så småningom hamnar officeren/författaren i Ryssland och deltar i strider i Kaukasus. Tjetjenien var då som nu en oroshärd. Moskva beskyllde då som nu tjetjenierna för att vara ett folk sammansatt av rövarband och terrorister. </div>
<div align="left">
<br />För Xavier de Maistre var författarskapet endast en aristokratisk fritidssysselsättning. Det mest berömda verket, Voyage autour de ma chambre skrev han under fyrtiotvå dagars arrest efter att ha duellerat i Turin. Redan i den boken (tryckt 1795 i Lausanne) finns den lätta konversationstalang och oförskräckta nyfikenhet som Xavier de Maistre utvecklar till fulländning genom sitt alter ego, Officeren, i Den Spetälske i staden Aosta. Huvudrollen i denna enaktare innehar emellertid Den Spetälske, som elegant försvarar sin rätt att få leva sitt liv i avskildhet, utan den påträngande nyfikenhet Officeren visar. Officerens nyfikenhet är emellertid inte av det grällt turistfolkliga slag som är frånstötande och vulgärt. Tvärtom försöker han hela tiden finna beröringspunkter mellan den spetälske eremitens påtvingade ensamhet och sin egen frivilligt sökta ensamhet därute i den vilda världen. I deras konversation, som roterar kring de romantiska begreppen kärlek och död, trånad efter kroppslig kärlek och meditativt celibat, finns många undertoner. Framför allt vill författaren visa hur behovet av, längtan efter, kroppslig kärlek, kan sublimeras genom kärleken till Gud, samme Gud som ger sådan kroppslig kärlek fritt utrymme hos andra människor. Genom kärleken till Gud upplever Den Spetälske eremiten lycka när han ser kärleken mellan de människor han på avstånd kan iaktta från sin trädgård och hans eget behov av kärlek transformeras till barnen som plockar blommor i hans trädgård ("När de sedan går sin väg, tittar de upp mot mig, där jag står i fönstret, de ler och ropar "Farväl du spetälske". Sådant gör mig lycklig."). Författaren tangerar också, försiktigt, temat förbjuden kärlek: kärleken, också den fysiska, mellan bror och syster, mellan två män. I denna subtila text kan man även ana den sexuella spänningen mellan Officeren och Den Spetälske. Men kan en sexuell relation vara möjlig mellan den oberörbare spetälske och den på evig gesällvandring sökande officeren? Xavier de Maistre's svar blir: Nej. Vad som kunde utvecklats till nära vänskap, till kärlek, bränns snabbt ned till aska. Avskedsreplikerna är konventionella ("Den Spetälske: Farväl, främling, lev lycklig… Farväl… …för alltid!"). Mötet och samtalet mellan de båda männen är slut, dramats mystik är bruten. Allt återgår till det normala: ensamhet. </div>
<div align="left">
<br />Dramat spelas av nakna aktörer. Det är till texten - också till kropppen som text - till dialogen mellan Den Spetälske och Officeren intresset bör riktas, ej till tidstrogna och därmed tidsbundna kläder. Överdriven scenrekvisita hör ej hemma i denna nakna dialog om katolsk tro, ensamhet och åtrå. </div>
<div align="left">
<br />Jag har tagit mig friheten att förvandla framför allt några av Den Spetälskes repliker/monologer till att berättas av Berättaren och Officeren. Antalet medverkande har därmed utökas från två till tre. Dessutom har Miserere samt en Bön för döende lagts in som en del av skådespelet. I de Maistre's version är dessa texter endast omnämnda.<br /><br /><span style="color: silver;">Bo I. Cavefors</span><br /><br /><span style="color: #33cc00;">+ + +</span><br /><br /><span style="color: #ff6666;">På scenen:</span> två skärmar, format 2x2,5 respektive 2,5x2 m. Skärmarnas ena sida med motiv från staden Aosta respektive av den borg där handlingen utspelas; skärmarnas andra sida en form av collage med erotiska undertoner. Eller: 3 enkla stolar. Eller: 3 grå kuber.<br />Originalmusik: Jörgen Andersson och Ulf Marknäs. </div>
<div align="left">
<br /><span style="color: #ff6666;">Personer:</span><br />Den Spetälske, helt naken.<br />Officeren, helt naken, bortsett från ett par tidsenliga ridstövlar, samt piska.<br />Berättaren, helt naken, bortsett från ringar eller annan utsmyckning av penis. </div>
<div align="left">
<br /><span style="color: #cc0000;">Scenen</span> ligger i absolut mörker. Musik. Ljus. De tre aktörerna intar och förblir i samma positioner medan musiken fortsätter 5-7 minuter. </div>
<div align="left">
<br />Häftigt åskväder, hårt regn och blixtar. Musik som tilltar i styrka samtidigt/efterhand som åskregnvädret avtar. Ljus riktas mot Berättaren som träder fram och börjar skådespelet. </div>
<div align="left">
<br /><span style="color: #ff9900;">+ + +</span><br />BERÄTTAREN För tvåhundra år sedan var södra delen av den lilla kurortsstaden Aosta, i nordvästra Italien, ett öde landskap. Området bestod av odlade fält och ängsmarker, omgivna av på ena sidan vallar, återstoden av en ringmur som uppförts under det romerska imperiets storhetstid, då staden bar namnet Augusta Prætoria. På andra sidan om denna gräsbevuxna vall fanns murar, trädgårdar och några hälsobringande källor. Är detta av intresse? Ja, det ensliga området fascinerade resenärer som förirrat sig dit, därför att invid stadsporten fanns dåförtiden fortfarande kvar ruinerna av det gamla slott där greven René de Chalans på 1400-talet lät sin hustru, prinsessan Marcie av Braganza, dö av svält… enligt folksägnen. Folket i trakten kallade detta slott för Bramafan, som betyder "hungerskri". </div>
<div align="left">
<br />Några hundra steg bortom slottsruinen fanns ett fyrkantigt torn. Det var en del av den gamla muren från antiken och uppfört av marmor. Det kallades för "fasans torn" eftersom man trodde att det var bebott av spöken. Äldre människor i Aosta kunde så sent som vid 1800-talets början mycket väl erinra sig att de i nattens mörker sett en stor vit kvinna, med en lampa i handen, komma ut från tornet. </div>
<div align="left">
<br />Vid sekelskiftet mellan 1700-talet och 1800-talet reparerades detta torn och kringgärdades med ett staket. Varför? Jo, för att stadens styrelse beslutat att i tornet och i trädgården internera en spetälsk man. På så sätt kunde man hålla honom isolerad från andra människor, och samtidigt ge honom största möjliga frihet att sköta sig själv. Det näraliggande Sankt Moritz sjukhus beordrades att förse Den Spetälske med mat, kläder, möbler och redskap för trädgårdsarbete. De enda som besökte Den Spetälske var en präst, som kom för att ge honom Guds välsignelse och ta emot hans bikt, och den man från sjukhuset som varje vecka försåg honom med vad han behövde för att hålla sig vid liv. </div>
<div align="left">
<br />Det pågick krig i Alperna mellan franska och habsburgska trupper. En fransk officer som var i tjänsteärende i Aosta passerade en dag Den Spetälskes trädgård. Denne franske officer är i detta drama författarens alter ego. Porten till trädgården stod öppen. En okänd kraft drog officeren mot trädgården. I trädgårdens dunkel skymtade han en enkelt klädd man som, djupt försjunken i tankar, stod lutad mot ett träd. Mannen, Den Spetälske, vände sig om mot officeren och sade: </div>
<div align="left">
<br />DEN SPETÄLSKE Vem är Ni? Vad söker Ni?<br />OFFICEREN Ursäkta en främling, jag beundrar verkligen Er trädgård… …men jag vill inte på något sätt störa Er.<br />DEN SPETÄLSKE Nåja… kom bara inte närmare, kom inte närmare… framför er har Ni en olycklig människa… jag är… spetälsk.<br />OFFICEREN Vilken olycka… men Er olycka får mig inte att springa min väg, olyckan skrämmer mig inte, jag tänker inte fly... Jag brukar inte fly olyckor. Men… om jag med min närvaro irriterar er, ger jag mig naturligtvis genast iväg.<br />DEN SPETÄLSKE Nejnej, är det så… så stanna… om ni vågar stanna också sedan ni sett mitt ansikte.<br />OFFICEREN (ser förskräckt på Den Spetälske) Jag stannar mer än gärna. Slumpen förde mig hit, men jag stannar därför att jag vill lära känna Er.<br />DEN SPETÄLSKE Lära känna… jag väcker aldrig annat än medlidande.<br />OFFICEREN Jag blir lycklig… om jag kan trösta er.<br />DEN SPETÄLSKE För mig är det en tröst bara detta att möta en människa och att få höra rösten från en man som inte flyr när han ser mig.<br />OFFICEREN Vi kan väl pratas vid en stund… dessutom undrar jag hur Er bostad ser ut.<br />DEN SPETÄLSKE Mer än gärna. Gå några steg mot söder, där håller jag på med en liten blomrabatt som Ni kanske tycker om. Det är vackra blommor som kommer från frön av vilda blommor som växer i Alperna. Jag försöker förädla dem… fullända dem.<br />OFFICEREN Fantastiskt! Sådana blommor har jag aldrig sett tidigare!<br />DEN SPETÄLSKE Titta på den här lilla rosbusken… en ros utan törnen. I vanliga fall växer den bara högst upp på alptopparna. Men nu när jag försöker förädla den och odla den förlorar den snabbt sin särprägel och skjuter törnen…<br />OFFICEREN…som symbol för otacksamhet…<br />DEN SPETÄLSKE Kanske… Blommor Ni tycker är vackra får Ni gärna plocka och ta med Er. Det är ofarligt att röra vid dem… Jag har visserligen planterat dem och jag har haft glädje av dem när jag vattnat och sett på dem… men jag har aldrig rört vid dem!<br />OFFICEREN Varför?<br />DEN SPETÄLSKE Varför… jo, därför att jag är rädd att smitta ner dem… och då skulle jag aldrig kunna skänka bort dem.<br />OFFICEREN Till vem ger Ni bort dem?<br />DEN SPETÄLSKE Till den som kommer från sjukhuset med mat och annat jag behöver. Ibland kommer barn inifrån staden, fram till trädgårdsporten. Då går jag upp i tornet för att inte skrämma dem eller råka smitta dem. Från fönstret ser jag barnen leka och plocka med sig några blommor. När de sedan går sin väg, tittar de upp mot mig, där jag står i fönstret, de ler och ropar "Farväl du spetälske". Sådant gör mig lycklig.<br />OFFICEREN Här finns många olika slags växter… som Ni samlat… vinrankor, fruktträd…<br />DEN SPETÄLSKE Ja, men alla växterna är ganska unga. Jag har själv planterat dem. Vinrankan låter jag klättra upp utefter den forntida muren… där på krönet har jag röjt undan till en liten promenadstig. Det är mitt favorittillhåll. Kom med… stig på stenarna, här… jag har själv byggt trappan… men håll er i muren…<br />OFFICEREN Vilken fantastisk plats att vara ensam på… Som skapt för en isolerad mans drömmar!<br />DEN SPETÄLSKE Jag älskar den här platsen. Härifrån ser jag ut över slätten och jag ser när man arbetar på åkrarna. Jag ser allt som händer på ängarna, men ingen ser mig.<br />OFFICEREN Jag avundas stillheten och ensamheten. Man är i en stad men man tror sig vara i en öken…<br />DEN SPETÄLSKE Ja, det är inte bara i skogar och bland bergen det finns ensamhet. Den olycklige är ensam var han än befinner sig.<br />OFFICEREN Vad var det som förde Er till just den här platsen? Är Ni härifrån?<br />DEN SPETÄLSKE Jag föddes i furstendömet Oneille… vid havet. Jag har bott här de senaste femton åren. Mitt liv består av en enda lång och enformig olyckskrönika.<br />OFFICEREN Ni har alltid varit ensam?<br />DEN SPETÄLSKE Mina föräldrar dog när jag var barn. Mitt enda syskon, en syster, dog för två år sedan. Vänner vet jag inte vad det är…<br />OFFICEREN Olycklig?<br />DEN SPETÄLSKE Guds vilja!<br />OFFICEREN Säg mig… vad heter Ni?<br />DEN SPETÄLSKE Det är förfärligt… men jag heter Den Spetälske! Ingen vet mitt släktnamn och ingen vet mitt dopnamn… jag ÄR Den Spetälske, det är mitt namn och min titel. Och må aldrig någon få veta vem jag verkligen är!<br />OFFICEREN Er syster, bodde hon här hos Er?<br />DEN SPETÄLSKE Ja, under fem år bodde hon med mig, här. Hon var lika olycklig som jag, delade mina plågor medan jag försökte mildra hennes…<br />OFFICEREN I denna fruktansvärda ensamhet… vad sysslar Ni med?<br />DEN SPETÄLSKE Ha…att beskriva en enstörings liv skulle bli alltför enformigt att höra för en man som är van vid att röra sig ute i världen…<br />OFFICEREN Kanske… men Ni känner inte världen… jag har aldrig varit lycklig därute i världen… Jag är enstöring och isolerad av eget val. Jag tror det finns fler likheter mellan Er och mig än Ni anar. Men jag måste erkänna att den eviga ensamhet som Ni tvingas leva i, skulle jag ha svårt uthärda… jag kan helt enkelt inte förstå den!<br />DEN SPETÄLSKE Kristus Jesus lär oss att människan som vill följa Honom, och som väljer klostercellen, kommer att finna friden just där. Jag anar numera sanningen i detta… Känslan av ensamhet trängs undan av praktiskt arbete. En man som arbetar med sina händer är aldrig totalt olycklig… Det vet jag av egen erfarenhet. Under de vackra årstiderna har jag mycket att göra med trädgården, med rabatter och blommor. Under vintermånaderna tillverkar jag korgar och mattor och syr mina kläder. Varje dag lagar jag mat av det jag får från sjukhuset. Timmarna som blir över? Ja, då ber jag. Ett år går väldigt snabbt.<br />OFFICEREN Mig förefaller ett år som ett sekel…<br />DEN SPETÄLSKE Det är olyckor och bekymmer som får timmarna att förefalla som evigheter. Men trots detta flyger åren iväg med samma hastighet… Tro mig, vid olyckans yttersta gräns finns det alltid en glädje som få människor känner och som Ni kanske tycker är oförnuftig. Vad är det för glädje? Jo, glädjen över att finnas till, glädjen över att andas. Under de vackra årstiderna stannar jag ofta hela dagar här på min vall, för att njuta av den friska luften och av den vackra naturen. Då är alla mina tankar utan form och innehåll. Inga sorger tynger mig. Mina blickar vandrar runt på fälten och in bland klipporna. Landskapet är så inpräntat i mitt minne så att det blivit en del av mig själv… varenda plats är en vän som jag varje ny dag återser med glädje.<br />OFFICEREN Jag känner ofta något liknande… när jag är bekymrad, ledsen, när jag i människors hjärtan inte finner det mitt hjärta söker… då ger mig naturen och livlösa ting, ro och tröst. Klippor, träd och alla skapade varelser ser jag då som vänner som Gud skänkt oss.<br />DEN SPETÄLSKE Ni har rätt, så reagerar också jag. Jag verkligen älskar allt detta som följer mig genom hela livet och som jag ser varje dag. Innan jag går in i min cell på kvällen sänder jag en tacksam tanke till glaciärerna i Ruitorts, till de mörka skogarna på Sankt-Bernhards sluttningar och till vinbergen i Rhême-dalen. Jag inser ju att Guds härlighet är lika uppenbar i en myra som i hela universum, men trots det kan jag inte undgå att bli förhäxad av de höga bergen. Kalla det gärna för religiös extas, det jag upplever när jag ser dessa väldiga berg, klädda av evig is. Men jag har mina favoritplatser, som jag älskar mer än andra platser, i denna väldiga värld av bilder. Till dem hör den eremithydda Ni ser där borta… däruppe på toppen av berget vid Charvensod. Ensam i skogens djup, vid en öde slätt, når den sjunkande solens sista strålar just dit… Jag har aldrig varit där… men trots det blir jag oändligt glad när jag ser den. När dagen går mot afton och jag sitter i min trädgård, vilar mina ögon på den ensliga hyddan… i min fantasi, i mina tankar, är jag där! På något underligt sätt äger jag denna hydda. I mitt undermedvetna känner jag att jag en gång levt där… det var lyckliga dagar, som plånats ut och försvunnit ur mitt minne. Och jag blir lycklig när jag ser mot bergen i fjärran, som vid horisonten smälter samman med himlen…. Avståndet, precis som framtiden, ger mig en känsla av hopp. I mitt hjärta vet jag att det finns ett land långt där borta, där jag någon gång i framtiden äntligen kommer nå till den lycka jag längtar efter och som jag i mitt innersta vet är möjlig…<br />OFFICEREN Med en så brinnande själ som Er, förstår jag nu, att det måste vara oerhört svårt att finna sig i ett öde sådant som Ert… och att inte gå under av förtvivlan!<br />DEN SPETÄLSKE Nåväl… jag är oärlig om jag säger Er att jag alltid är nedstämd och förtvivlad… Så är det inte! Jag har inte nått särskilt långt på den väg till självförnekelse som är alla eremiters mål… Jag har fortfarande mänskliga känslor! Mitt liv är fyllt av strider… inte ens religionens mäktiga kraft förmår alltid trycka ned fantasiernas flykt… Längtan, fantasier, driver mig ofta, mot min vilja, genom ett hav av stormande begär in i den värld som jag inte känner eller vet något om, men som trots det ständigt är närvarande i min fantasi… Det plågar mig!<br />OFFICEREN Om Ni kunde läsa mina tankar, se in i min själ, då kunde jag ge Er en uppfattning om min syn på världen… och då skulle alla Era begär till världen, snabbt försvinna…<br />DEN SPETÄLSKE Mycket möjligt… men alla de böcker jag läst har inte lärt mig någonting och de har inte berättat mer än bråkdelen om alla de vidrigheter människan bär inom sig… Men i mitt hjärta tror jag inte på all den ondska som tydligen finns i världen. Istället ser jag framför mig grupper med uppriktiga och trogna vänner, lyckliga par… och alla har de sin lycka i att vara friska, unga och rika. Jag ser dem vara tillsammans i skogsdungar med träd mer grönskande och friska än de som ger mig skugga… att solen lyser mer på dem än på mig! Deras liv gör mig avundsjuk. När våren kommer, när vinden från Piemonte blåser genom dalen, känner jag hur deras livsvärme driver rakt igenom mig… och jag darrar! Mina oförklarliga begär och en obestämd känsla av oändlig lycka, tar tag i mig… begär som skulle kunna vara mina och lycka som skulle kunna vara min, men som förnekas mig! När jag känner så, flyr jag bort från min cell, då strövar jag bort över markerna för att kunna andas friare… Jag undviker människor mitt hjärta trånar efter att få möta… Men från kullens höjd, som ett vilt djur dolt bland buskarna, vänder jag blicken mot Aosta. Avundsjukt ser jag på avstånd de lyckliga stadsborna…<br />OFFICEREN …lyckliga!?…<br />DEN SPETÄLSKE …suckande sträcker jag ut mina händer emot dem och bönfaller dem om bråkdelen av den lycka som borde vara min del… Jag bekänner inför Er, att jag, när jag varit som mest hänförd av detta, slagit armarna om något av skogens träd och bett Gud att göra det levande… att ge mig ett av träden som evig vän. Men trädet förblir stumt, den kalla barken skiljer oss åt… trädet har inget gemensamt med mitt hjärta, som bultar och brinner! Fullkomligt utmattad, trött på livet, tvingar jag mig att återvända till cellen. Jag beklagar mig inför Gud och när jag ber får jag en stunds ro, vila i själen.<br />OFFICEREN Olycklige man, det är både själens och kroppens smärtor…<br />DEN SPETÄLSKE Själens smärtor är värst…<br />OFFICEREN …men det finns väl också andra stunder?<br />DEN SPETÄLSKE Det skiftar från månad till månad, som sol följer måne. När månen stiger allt högre på himlen, lider jag som mest… ...men så blir det bättre och det onda ändrar karaktär… …huden skrumpnar och vitnar och det onda försvinner… Värst är emellertid den förfärliga sömnlösheten!<br />OFFICEREN Sömnlösheten…<br />DEN SPETÄLSKE …ja, de sömnlösa nätterna. Natten är ohygglig för den som ligger på bädden utan att kunna sluta ögonlocken. Tankarna irrar kring något ohyggligt… …på en framtid utan hopp! Ingen kan förstå detta, hur oron ökar under nattens lopp och när morgonen närmar sig är jag så förskräckt så jag vet inte vad jag skall ta mig till! Allt snurrar runt! Så upprorisk som jag är då är jag bara i mina mest dystra stunder. Ibland förefaller det som om en oemotståndlig kraft drar ner mig i bottenlösa djup och ibland fladdrar svarta fläckar framför mina ögon, men när jag försöker se vad de föreställer korsar de varandra med blixtens hastighet. Vid andra tillfällen ser jag moln stiga upp i norr och närma sig som stora vågor, för att sluka mig. När jag då försöker resa mig upp och befria mig från dessa tankar och bilder, känner jag mig som fångad av osynliga rep, och de tar all kraft ur mig… Ni kanske tror att allt detta är drömmar? Nej, jag är helt vaken! Allt detta som jag ser återkommer och det förskräcker mig mer än allt annat.<br />OFFICEREN Antagligen har Ni feber under dessa hemska och sömnlösa timmar… …alltsammans är feberfantasier…<br />DEN SPETÄLSKE Om det vore så väl att Ni hade rätt, men detta är inga feberfantasier! Jag fruktar att de här visionerna visar att jag är sinnessjuk. Det gör mig skräckslagen! Må Gud förvandla dem till feberfantasier!<br />OFFICEREN Jag beklagar verkligen Ert öde! Jag kan inte sätta mig in i Er situation. Jag hoppas att allt var bättre när Er syster levde?<br />DEN SPETÄLSKE Bara Gud vet allt det jag förlorade när min syster dog… …Men är Ni inte rädd att stå så nära mig? Sätt er istället på den där stenen, så ställer jag mig bakom buskarna… …då kan vi talas vid utan att se varandra.<br />OFFICEREN Varför detta! Nej, stanna där Ni är… Eller, ännu bättre, kom och sätt Er här bredvid mig… (Officeren försöker fatta Den Spetälskes hand, som denne blixtsnabbt drar tillbaks).<br />DEN SPETÄLSKE Var inte oförnuftig… Ni försökte ta mig i handen…<br />OFFICEREN …ja, och jag skulle tryckt den med hela mitt hjärtas glädje!<br />DEN SPETÄLSKE …det skulle i så fall varit första gången någon gjort mig den glädjen… …ännu har aldrig någon tryckt min hand!<br />OFFICEREEN Oerhört, oerhört, verkligen oerhört! Om vi bortser från Er syster… …har Ni aldrig varit förälskad, har Ni aldrig varit älskad av någon som haft samma sjukdom?<br />DEN SPETÄLSKE Tack och lov har jag ingen som är som jag… …på hela jorden…<br />OFFICEREN Jag ryser…<br />DEN SPETÄLSKE Förlåt, jag menade inte att göra Er ledsen… …men, vet Ni, olyckliga människor talar gärna om sina olyckor!<br />OFFICEREN Fortsätt, tala, berätta mer… Tidigare sa Ni att Er syster under några år levde med Er och hjälpte Er att bära livets lidanden.<br />DEN SPETÄLSKE Ja, så var det.. Min syster var min enda förbindelse till människorna… Men Gud fann behag i att slita också det bandet och lämna mig ensam och övergiven… Hennes själ hörde hemma i Himlen… …där hon nu vistas… …med sitt exempel höll hon den förtvivlan borta som nu, efter hennes död, ständigt fräter i mig… Dock, vi levde inte i den ljuvligt intima gemenskap som jag tror att också olyckliga vänner kan förenas i… Våra olyckor tog ifrån oss den trösten… …också! Tillochmed när vi gemensamt bad våra böner, undvek vi att se på varandra, för att inte synen av det vi då såg, skulle fördärva våra böner. Våra blickar vågade bara möta Himlen. Efter bönerna gick min syster åter till sin cell eller till hasselbuskarna där borta (pekar…). Vi levde för det mesta var för sig…<br />OFFICEREN Men varför detta hårda regemente?<br />DEN SPETÄLSKE När min syster angreps av sjukdomen, ja, hela familjen var sjukdomens offer, och när hon kom till mig för att med mig leva tillbakadraget här, hade vi aldrig sett varandra… Hon blev helt förskräckt när hon första gången såg mig. Jag ville inte göra henne ännu mer ledsen och jag var rädd för att förvärra hennes sjukdom om jag närmade mig henne… …därför inrättade jag mitt liv på det här sättet… Min syster hade då spetälska endast i sina bröst, så jag hoppades att hon kunde botas… …Här ser Ni en bit av en spaljé som förfallit… När min syster levde var det en häck av humle som jag omsorgsfullt skötte… …den delade trädgården i två delar. På båda sidor om häcken hade jag anlagt en liten stig och längs den kunde vi vandra och tala med varandra utan att se eller komma varandra alltför nära…<br />OFFICEREN …himlen fann nöje i att förgifta den lilla glädje den samtidigt unnade er!<br />DEN SPETÄLSKE Kanske det… …men jag var aldrig ensam när min syster bodde här! Hennes närvaro gjorde platsen levande. I ensamheten hörde jag hennes steg… När jag vid gryningen bad till Gud… …här under dessa träd… …öppnades sakta tornets port och min systers röst blandades, omärkligt, med min. När jag under kvällarna vattnade trädgården gick hon ibland just här… och jag såg hennes skugga vandra fram och tillbaka över blommorna, i solnedgången! Också då jag inte såg henne fann jag överallt spår av hennes närvaro… Men nu finner jag aldrig på stigen en vissen blomma eller blad från en gren hon tappat… Jag är ensam. Här finns numera varken rörelse eller liv och stigen som leder till hennes favoritberså är igenväxt. Utan att jag märkte det ägnade hon all sin tid åt mig, ständigt sysselsatte hon sig med sådant som gjorde mig glad…. När jag kom in i min kammare fanns där ofta friska blommor, eller ett fat med saftiga frukter…. Jag vågade aldrig besvara all denna omtanke… …istället förbjöd jag henne till slut att gå in i mitt rum… Men vem kan sätta en gräns för en systers kärlek? Jag vill ge Er ett enda exempel, som visar hennes ömhet för mig. En natt gick jag fram och tillbaks i min cell, rov för outhärdlig smärta. Jag satte mig ned för att vila. Då hör jag ett lätt buller vid dörren. Jag går fram och lyssnar… …och därute på dörrtröskeln ligger min syster försänkt i bön! Hon hade hört mitt jämmer. Hon ville inte störa mig, men hon kom för att finnas tillhands om jag behövde henne… Jag hörde hur hon med låg röst läste Miserere.<br />- - -<br />OFFICEREN (Knäböjer) Miserere mei, Deus, secundum magnam misericordiam tuam.<br />Et secundum multitudinem miserationum tuarum, dele iniquiatatem meam.<br />Gud, var mig nådig efter Din godhet,<br />utplåna mina överträdelser efter Din stora barmhärtighet.<br />Två mig väl från min missgärning,<br />och rena mig från min synd.<br />Ty jag känner mina överträdelser,<br />och min synd är alltid inför mig.<br />Mot Dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i Dina ögon,<br />för att Du må finnas rättfärdig i Dina ord och rättvis i Dina domar.<br />Se, i synd är jag född<br />och i synd har min moder avlat mig.<br />Skära mig med isop, så att jag blir ren,<br />två mig, så att jag blir vitare än snö.<br />Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta<br />och giv mig på nytt en frimodig ande.<br />Förkasta mig icke från Ditt ansikte<br />och tag icke Din Helige Ande ifrån mig.<br />Rädda mig undan blodstider, Gud, Du min frälsnings Gud,<br />så skall min tunga jubla över Din rättfärdighet.<br />Herre, upplåt mina läppar,<br />så att min mun kan förkunna Ditt lov.<br />Ty Du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva Dig sådana,<br />till brännoffer har Du icke lust.<br />Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande,<br />ett förkrossat och bedrövat hjärta skall Du, Gud, icke förakta.<br />O, Gud, se med godhet på Sion: må Jerusalems murar byggas.<br />Så kan Du ta emot rättvisans offer och andra offer; och man skall<br />Föra unga tjurar till Ditt altare.<br />Ära vare Fadern och Sonen och Den Helige Ande, så som det var<br />I begynnelsen, nu är och skall förbli i all evighet. Amen.<br />- - - </div>
<div align="left">
<br />DEN SPETÄLSKE Jag föll på knä på min sida av dörren och utan att avbryta henne följde jag hennes ord… …med ögonen fulla av tårar… Är inte detta verklig kärlek? När jag märkte att hon slutat sin bön, sa jag tyst: tack kära syster, gå nu tillbaks till din cell, jag känner mig redan bättre. Tyst drog hon sig tillbaka. Hennes bön blev hörd… …jag fick några timmars ljuvlig sömn.<br />OFFICEREN Tiden efter Er systers död, måste ha varit vedervärdig!?<br />DEN SPETÄLSKE Länge var jag som bedövad. Jag fattade inte vidden av min olycka! När jag börjat återhämta mig och kunde bedöma min situation någotsånär, höll jag på att förlora förståndet. Ja, den tiden blev dyster i dubbel bemärkelse eftersom min systers död, den största av alla mina olyckor, kunde ha förorsakat ett fruktansvärt brott…<br />OFFICEREN Ett brott!? Jag kan knappast tänka mig Er som brottsling…<br /><span style="color: #ffcc66;">(Ljuset vandrar över till Berättaren.)</span></div>
<div align="center">
<span style="color: #ffcc66;"><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/320/Bi.Cave.M%3F%3Fns%20och%20Bo.1.jpg" style="cursor: hand; display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center;" /></span></div>
</span></span></span><div align="left">
<strong><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: arial;"><em><span style="color: #ff9966; font-size: 85%;"></span></em></span></span></strong></div>
</span></strong><br />
<div align="center">
<strong></strong><strong><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: arial;"><span style="color: #ff9966; font-size: 85%;">Måns Holst-Ekström som <em>Officeren</em> och Bo I. Cavefors som <em>Berättaren</em></span></span></span></strong></div>
</div>
<strong>BERÄTTAREN "Jo, jag är en brottsling", svarar Den Spetälske… Men den spetälske har fel, han var ingen brottsling, men han hade kunnat bli en brottsling. Istället för att låta Den Spetälske själv berätta en del av sitt livs historia, en historia som Den Spetälske anade skulle få honom att sjunka i Officerens aktning… …tar jag över ansvaret för att denna historia blir korrekt återgiven. . . . Efter systerns död, djupt deprimerad, fick Den Spetälske ingivelsen att begå det svåra brottet… …att ta livet av sig, men fruktan för Guds straff höll honom tillbaka… Hur kunde detta ske? Svaret är: av en tillfällighet, av en händelse, hamnade Den Spetälske i en situation där han i sin förtvivlan kunde ha gått förlorad för evigheten… Den Spetälske hade fått ett nytt bekymmer på halsen… …utöver alla de gamla vanliga, om vilka han berättat här tidigare, själv! Det var så här… Under några år hade en liten hund sällat sig till Den Spetälske och hans syster. Systern älskade den lilla hunden och efter hennes död blev hunden till stor tröst för Den Spetälske. Att hunden valt systern och Den Spetälske som sitt värdpar, menade Den Spetälske berodde på att också han, precis som hunden, var så ful… En byracka, tovig, haltande, skitig. Hunden hade kastats ut och avvisats av alla andra människor, de hade terroriserat den, trakasserat den, förtalat och hånat hunden, men i de båda spetälskesjukas hem var han guld värd! Av tacksamhet för den nåd Gud visat de båda syskonen när han gav dem hunden, kallade de honom för Miraklet. Ett ovanligt löjligt namn med tanke på hundens fulhet…Det var ett namn som stod i stark kontrast till hundens fulhet, men trots allt var den glada hunden de båda syskonen till ovärderlig glädje. Men Miraklet var som alla hanhundar… ibland rymde han… …in till staden Aosta. Bort från den spetälske i hans torn, in till kurortslivet i Aosta. Vad Miraklet sysslade med där kan man lätt föreställa sig… Han gjorde det som alla hanhundar som söker friheten gör… Miraklet levde det gränsöverskridande liv som författaren Gombrowicz talar om i sina böcker, framför allt i sina memoarer. Miraklet pendlade mellan tryggheten, den meditativa, ron, kärleken och kanske tristessen hos den spetälske i hans fyrkantiga marmortorn och in till den vilda sexualiteten i Aostas parker. Några av stadens invånare blev upprörda… så de skrev debattartiklar i Aostas KvällsExpress, gjorde namninsamlingar och allt mjöligt annat för att få bort Miraklet från sta'n. Senare säger de att deras upprördhet kom sig av att De trodde att Miraklet spred smitta, att Den Spetälskes sjuka kunde spridas via hunden…</strong><br />
<strong><img alt="" border="0" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/320/Bo%20Cavefors.2.jpg" style="cursor: hand; display: block; margin: 0px auto 10px; text-align: center;" />Men allt detta är rena lögner. I själva verket var deras upprördhet en form av avundsjuka över Miraklets anarkistiska frihet. Dessa nya moralister, dessa upprörda medborgare hade bara några år tidigare marscherat under fanorna och skanderat krav om liberté, fraternité och l'amour, men nu samlade man sig för en gemensam attack mot Miraklets frihetsbegär. Så när inget annat hjälpte så klagade de upprörda medborgarna hos kommendanten och kommendanten som var beroende av medborgarnas välvilja och sympatier gav order om att Miraklet skulle dödas, omgående. Några soldater, följda av upprörda medborgare, travade genast upp till Den Spetälske för att verkställa den grymma ordern. I Den Spetälskes närvaro slog de ett rep runt halsen på Miraklet och drog bort med honom. När soldaterna, medborgarna och Miraklet passerade slottsporten vänder sig hunden om och ber med ögonen om Den Spetälskes hjälp. Men Den Spetälske gjorde intet för att försöka befria sin vän. . . . Soldaterna hade haft för avsikt att dränka Miraklet i floden Doire, men populasen, som redan hade travat dit, slog ihjäl hunden med stenar. Hunden stenades! Den Spetälske hörde sin väns skrik. Han återvände till sitt torn. Hans darrande knän bar honom knappast. Han kastade sig på sängen. Förtvivlad. I ordern om att avliva hunden kunde han inte se annat än ett grymt och onödigt barbari. Men den spetälske inser inte, han kanske inte ens anar, att Miraklet bara var det första offret, att han själv, den spetälske, kan bli det andra offret och att sedan fölkjer offer på offer på offer av andra avvikare som inte passar in i de upprörda medborgarnas, i nymoralisternas och i maktens knäsatta normalitet. Men den spetälske blir själv ett offer för denna moralitet när han…Långt senare säger Den Spetälske att han skäms för sin känslosamhet… men samtidigt är det så att han inte kan tänka kallt och klart på denna grymma händelse. Man hade tagit ifrån honom den enda levande varelse som stod honom nära, som var hans verklige vän. Man hade rivit upp hjärtats alla sår… …och han hade själv inte gjort någonting för att förhindra detta! Så gick den sorgliga exekutionsdagen mot sitt slut. </strong><br />
<strong><br /><span style="color: #ffcc66;">(Ljuset fångar in Berättaren och Officeren.)</span><br />OFFICEREN Vid solnedgången sätter sig Den Spetälske på den sten där jag nu sitter. Han grubblar över sitt dystra öde… …men så, plötsligt borta vid björkarna vid häckens slut, får han syn på ett ungt förälskat par. De närmar sig längs stigen som går över ängen och passerar nära Den Spetälske. Den ljuva tryggheten att vara hos varandra återspeglas i det unga parets ansikten. De går långsamt, med armarna om varandra. Plötsligt stannar de. Den ene lutar sitt huvudet mot den andres bröst och de omfamnar varandra, eldigt. Den Spetälske känner hur hjärtat snörs samman. Och han erkänner för första gången att begäret steg upp i hans hjärta. Aldrig hade lycka framstått för honom, så starkt och så tydligt. Den Spetälske följer med blicken det unga älskande paret till ängens slut. När de kommer in i skogen, bland träden, förlorar han dem ur sikte. Då hör han på avstånd glädjerop… Det är parets familjer som gått för att möta dem. Den Spetälske hör ett otydligt mummel av glädje, mellan trädstammarna ser han klädernas lysande färger. Alla förefaller sväva på moln av lycka. Den Spetälske kan inte uthärda den synen. Helvetets stormar når hans hjärta. Han vänder bort blicken och skyndar in i sin cell. Och han tänker: Herre Gud, O Gud, vad denna tillvaro är dyster, öde och beklämmande. Detta är alltså, säger han till sig själv, min boning… för alltid… …det är här jag skall leva hela mitt liv och invänta ett långsamt slut… …Den Evige har lämnat mig här, utan hjälp, utan vänner, utan kamrater… …vilket ohyggligt öde!<br />BERÄTTAREN Men Den Spetälske inser så småningom att sorgen gjorde att han glömt att det finns en tröstare. Den Spetälske glömde sig själv… han glömde att han fanns till. Varför, sa Den Spetälske till sig själv, varför fick jag se dagens ljus? Varför är naturen orättvis bara mot mig? Som ett arvlöst barn ser jag människans rikedomar inför mina ögon, men Himlen nekar mig min lott… Nej, nej, skriker Den Spetälske, det finns ingen lycka på jorden. Dö, dö, du olycklige, länge nog har du besudlat jorden med din närvaro. Må den sluka dig levande utan att lämna några spår av din förhatliga lekamen. … Den Spetälskes vettlösa vrede ökade gradvis, önskan att förinta sig själv, att ta livet av sig, grep tag i honom. Den Spetälske beslutade att låta sig förtäras av elden som skulle sluka allt som kunde påminna om honom. Upprörd och uppriven springer han ut på fältet, irrar länge i skuggan av tornet. Stönanden pressar sig ofrivilligt fram i hans bröst, i nattens tystnad. Förbannad på sig själv återvänder Den Spetälske till cellen och ropar: Slå ned din fåfänga, spetälske, slå ned! Från slottsruinerna kommer svaret: slå ned. Det svaga ekot från bergen upprepar: slå ned…<br />OFFICEREN Den Spetälske beslutar sig för att sätta eld på tornet. Med en lampa i handen går han in i det nedersta rummet. Det var det rum där systern bott. Han har inte varit där efter hennes död. Fåtöljen står kvar som den stod när hon levde. Han ryser när han ser systerns slöja och några kläder kastade här och där i rummet. I händerna håller Den Spetälske blånor och torra stickor. Han minns systerns sista ord om att hon inte skall överge honom när döden närmar sig, att hon skall vara med honom i dödsögonblicket. När Den Spetälske sätter ned lampan på bordet får han syn på bandet till det kors systern brukade bära vid halsen. Korset låg nu mellan ett par blad i Bibeln. Den Spetälske rycker till som av helig smärta. Darrande nalkas han den heliga boken.<br />BERÄTTAREN Och plötsligt inser Den Spetälske att just där, i den heliga boken, finns den hjälp systern lovat honom. När han drar ut korset ur Bibeln följer med ett förseglat brev som systern lämnat efter sig. Tårarna, som tidigare hållits tillbaka av smärtan, strömmar fritt. Alla föresatser om att ta livet av sig, är som bortblåsta. Länge trycker han brevet mot bröstet, innan han börjar läsa det. Den Spetälske kastar sig på knä för att be om himlens barmhärtighet, han öppnar brevet och läser följande: "Min bror, snart skall jag lämna dig, men från Himlen skall jag vaka över dig. Jag skall be till Gud att han ger dig mod att uthärda livets svårigheter till dess det behagar Honom att vi förenas i en annan värld. Då skall jag visa dig all min kärlek. Ingenting kan då hindra mig från att komma nära dig. Ingenting kan då skilja oss åt. Det lilla kors jag burit hela mitt liv, lämnar jag kvar till dig. Det har ofta tröstat mig. Endast korset har varit mina tårars vittne. När du ser på det, kom då ihåg att min sista önskan var att du skulle leva och dö som en god kristen". … … … </strong><br />
<strong><br /><span style="color: yellow;">(Ljuset helt på Officeren.)</span><br />OFFICEREN När Den Spetälske läst brevet färdigt, var han nära att svimma, helt bragd ur fattningen av vad han just upplevt. Under några sekunder glömde han alla sina olyckor och känslan av att vara till. När han återkom till sig själv klarnade tankarna och han kände en oändlig frid. Allt som hänt tidigare under kvällen, kändes som en ond dröm. Han lyfte blicken mot himlen i tacksamhet över att den befriat honom från den största av alla olyckor. Aldrig tidigare hade nattens himlavalv tyckts honom så högt och så vackert. En stjärna lyste genom fönstret. Han såg på den med en obeskrivlig känsla av lycka. Stilla gick han upp till sin cell. Fram mot morgonen läste han Jobs bok och den heliga hänförelse boken väckte i Den Spetälskes själ skingrade alla mörka tankar. Att veta att systern fanns nära honom, lugnade honom och vetskapen om hennes kärlek var nog för att trösta Den Spetälske och ge honom mod att leva vidare.<br />(Ljuset omfattar Officeren och Den Spetälske.)<br />DEN SPETÄLSKE Medlidsamme främling… Må Gud bevara Er från att någonsin behöva leva ensam! Min syster, min kamrat, är död, men Himlen ger mig kraft att leva vidare.<br />OFFICEREN Hur gammal var Er syster, när hon dog?<br />DEN SPETÄLSKE Knappt tjugofem år… Men hon såg äldre ut på grund av alla sina lidanden. Trots sjukdomen som vanställt hennes ansikte hade hon varit en mycket vacker kvinna om hon inte varit så blek. Hon såg ut som en levande död. Jag kunde inte se på henne utan att sucka… Hennes svaga kropp höll inte stånd mot så många olyckor. Jag märkte tidigt att hon inte kunde bli gammal. Hennes öde var så dystert så jag ibland önskade hennes död. När jag för varje ny dag såg hur hon trånade bort och förtärdes, såg jag med sorgsen glädje att slutet på hennes lidanden nalkades. Under hennes sista månad tvinade hon bort. Hon svimmade ofta. En kväll i början av augusti var hon så svag att jag inte ville lämna henne ensam. Hon satt i sin fåtölj eftersom hon inte längre kunde ligga till sängs. Jag satt bredvid henne när vi i skymningen hade vårt sista samtal. Mina tårar rann. Jag anade… "Varför gråter du", frågade min syster, "varför oroar du dig? Jag kommer inte att överge dig när jag dör och jag kommer att vara hos dig i din dödsstund". Något senare bad hon att jag skulle bära henne ut ur tornet, bort till bersån av hasselbuskar, där hon brukade vistas under de vackra årstiderna. "Jag vill se himlen, när jag dör", sade hon. Jag tog henne i mina armar för att bära ut henne, men hon sade: "Stöd mig bara, kanske kan jag gå själv". Långsamt gick vi mot hasselbuskarna, där gjorde vi en kudde av torkade blad som hon tidigare själv samlat ihop. Jag lade en slöja om henne för att skydda henne mot nattkylan, och satte mig bredvid henne. Men hon ville vara ensam med sina sista böner. Jag gick min väg, men utan att förlora henne ur sikte. Jag såg hur slöjan höjdes när hennes vita händer sträcktes mot himlen. Hon bad om vatten. Jag räckte henne en bägare och hon fuktade läpparna. "Jag känner slutet nalkas", sade hon, "min törst stillas snart för alltid. Stöd mig, min bror, hjälp din syster att ta steget över den efterlängtade men fruktansvärda gränsen. Stöd mig och läs för mig de döendes bön". Det var hennes sista ord. Jag lutade hennes huvud mot mitt bröst. Jag läste de döendes bön.<br />BERÄTTAREN "Skall jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig? - Fader, låt din vilja ske, inte min. Fader, låt din vilja ske, inte min. Fader, låt din vilja ske, inte min.<br />DEN SPETÄLSKE Tre timmar satt vi så… Så slocknade lågan helt stilla och hennes själ frigjorde sig sakta från jordiska band.<br />OFFICEREN (gör sig beredd att gå) Ni har aldrig tryckt en människas hand… gör mig glad… …låt mig få uppleva att Ni trycker min hand. Det är en väns hand…<br />DEN SPETÄLSKE (tyst) Barmhärtige Gud, välsigna denne man, detta medlidande…<br />OFFICEREN Om Ni inte vill ge mig Er hand, kom mig då till mötes på ett annat sätt… Jag far snart min väg och vi kommer säkerligen inte att se varandra på mycket länge. Kan vi inte under tiden skriva till varandra? Det skulle ge Er förströelse och mig stor glädje!<br />DEN SPETÄLSKE Varför skall jag gå med på en sådan överenskommelse? Nej, jag är mitt enda sällskap, Gud är min ende vän… hos Honom kommer vi att återse varandra. Farväl, främling, lev lycklig… Farväl… …för alltid!<br />(Den Spetälske går in bakom sin skärm och Officeren går in bakom sin skärm. Berättaren försvinner från den mörklagda scenen.) </strong><br />
<strong><br /></strong><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<strong><span style="color: #6666cc;">S L U T</span></strong><br />
<br />
<strong><span style="color: #ff6600; font-size: 85%;">Copyright©Bo I. Cavefors, Malmö 2005</span></strong>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-17371719.post-1128274371138756332005-10-03T05:00:00.000-10:002006-11-08T21:48:06.759-10:00Cavefors / Teater Dekadans<a href="http://caveforsposition.blogspot.com/2006/04/bertil-falk-recenserar-teater-dekadens.html"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/400/Bo%20Cavefors.7.jpg" border="0" /></a><br /><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#cccccc;"><span style="color:#cc0000;"><strong>Bo I. Cavefors<br /></strong></span><strong><span style="color:#cc33cc;">TEATER DEKADANS<br /></span><br /><span style="color:#33cc00;">Hans T. Sternudds avhandling</span> <em>Excess och aktionskonst (En semiotisk analys av Hermann Nitschs Das6-Tage-Spiel med betoning på de första dagarnas Mittagsfinale</em>. Heterogénesis Förlag och Lunds Universitet, Lund 2004) och några kortare samtal med Sternudd, fick mig att åter börja reflektera över Nitsch och hans OM-teater. Jag skrev om Nitsch först i <em>Paletten</em> (3/1992), därefter i <em>Svarta Fanor</em> (11/1996) och mer omfattande i boken agere contra (Hägglunds förlag, 2003). Samtidigt med den milda omvärdering av Nitsch som reflektionerna ledde fram till översatte och delvis nyskrev och aktualiserade jag Xavier de Maistres genomkatolska pjäs, från 1804, <em>Den Spetälske i Staden Aosta</em>. Pjäsen sattes upp i Malmö. De tre aktörerna (Måns Holst-Ekström, Thomas Hultcrantz och jag) spelade våra roller nakna, med klart markerade erotiska undertoner och, stundtals, ganska markerad sexuell action. Reflektionerna kring Nitsch har i hög grad påverkat två andra av mina aktuella projekt, efter Spetälskeuppsättningen, dels pjäsen</strong> <span style="color:#990000;"><strong>Sade och Japanen</strong></span> <strong>som är en total förvandling av Yukio Mishimas drama <em>Markisinnan de Sade</em>, med helt ny dialog, med skärpt religiösa problematik och med den politiska dimensionen utökad med hjälp av <span style="color:#ff0000;">Ulrike-Meinhof-citat</span>, och dels en markant homosexuellt actioninriktad performance med titeln <span style="color:#990000;">Uppror i Kasban</span>. Under arbetets gång med de 3 dramerna blev jag alltmer skeptisk till Nitschs verbala utgjutelser om vad han säger att han vill med sin <span style="color:#c0c0c0;">OM-teater</span> och vad han faktiskt åstadkommer. Det sagda är betydligt mer dramatiskt än det utförda. Att gå från ord till handling är inte Nitschs styrka. Vilket även framgår tydligt av Sternudds analys. Nitsch pratar/skriver mycket, men drar öronen åt sig när det gäller att konkretisera teorierna. Varför är Nitsch fegare än den nakne habsburgerprinsen från förrförra århundradet, Grillparzer och Trakl? Konkret överfört till svenska förhållanden: är den liberala demokratin så som den idag praktiseras i Sverige, av hela partifloran alltifrån <em>Fi</em> till <em>M</em>, den repressiva toleransen, mer frihetskränkande än monarkistiska furstar med direktlinje till Vatikanen? När <span style="color:#990000;">Sade och Japanen</span> och <span style="color:#990000;">Uppror i Kasban</span> så småningom uppförs, kan min kritik mot Nitsch exemplifieras mer handgripligt.</strong> </span><br /><strong><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#cccccc;"><br /><span style="color:#ff6666;">+ + +</span><br /><br /><span style="color:#33cc00;">Franz Grillparzer mobbades av kultureliten.</span> Grillparzer trodde hämnden var ljuv när han förbjöd Wiens teatrar spela hans pjäser. Men: vem brydde sig. Samma sak med Thomas Bernhard. Vem brydde sig mer än teaterdirektörer och journalister? 1908 kom polisen och häktade Oskar Kokoschka vid uruppförandet av det expressionistiska dramat Mörder, Hoffnung und Frauen. Habsburgprinsen som vid 1800-talets slut, endast iförd värja och stövlar, naken och med ståkuk, svängde runt bland <span style="color:#ff99ff;">Café Sachers chokladtårtor</span>, fick utegångsförbud. Österrikarna, framför allt wienarna, har alltid haft ett komplicerat förhållande till konstens särlingar och furstehusets avkommor. Hermann Nitsch och hans konst ingår i den traditionen med sin <span style="color:#c0c0c0;">Orgie-Mysterieteater (OM),</span> som kanske, egentligen, inte handlar så mycket varken om orgier eller mysterier, utan snarare är en skön fortsättning på gotik och renässans, Tintoretto, El Greco och Rembrandt. Nitsch är snarare renässansmänniska än upprorsman. Exempel: performance som <em>Ein Tag und eine Nacht</em>, respektive <em>Drei Tage und Drei Nächte</em>, framförda på slottet Prinzendorf 1975 respektive 1984. Liknande aktioner har sedan förekommit regelbundet, i diverse länder. Det intressantaste med Nitschs konst är hans förmåga att förvandla konst till liv, teorier till kött och blod, en salig blandning av Schopenhauer, Böhme och Wagner, vars musik ofta utgör det orkestrala bruset till dessa föregivet exhibitionistiska, sadistiska och masochistiska orgier. <span style="color:#ff6600;">I verkligheten är det en ganska stillsam exhibitionism och orgierna väl anpassade till vad åskådarna kan förvänta sig.</span> Inte mer. Knutpiskan viner, nåja, över aktörer och dresserade åskådare, medan konstnären själv är den verklige iakttagaren, dessutom den ende som vet hur dramat skall sluta. Nitschs dramaturgi är att strukturera, eller regissera, konstverket till en aktionsteater där plåga, smärta, sexualitet dränks in av blod, inälvor, slaktade djur, träck och korsfästa kristusepigoner. I allt detta finns det en väl genomtänkt metodik, att i en kosmisk verklighet förena ordet, teatern, skulpturen, ritualen, dansen, religionen, sexualiteten, åtrån. Och äcklet. De eukaristiskt välformade ritualer där verkligheten transformeras till kulthandlingar, efterliknar medvetet katolska mässans bikt, ingångspsalm, predikan, syndernas förlåtelse. Som biktbarnet i kommunionen dricker och äter Herrens blod och kött, blir åskådaren till Nitschs <span style="color:#c0c0c0;">OM-teater</span> delaktig av synd och förlåtelse. Samtidigt som Nitsch återanvänder påbuden i Kyrkans ritualhandbok, nymytologiserar han världen vi lever i, genom att skapa ett nytt språk för traditionell symbolik. I detta ligger Nitschs styrka. Genom experiment förvandlas teorier till en orgiastiskt mysteriös föreställningsvärld. <span style="color:#ffffff;">Nya ritualer skapas genom bekräftelsen av gamla erfarenheter</span>. Nitsch vill djupt in i mysterierna, och han skriver: "När jag ser skogen på nära håll, är den grön, när jag ser den på avstånd, är den blå, men hela tiden är det samma skog". Men någonstans på vägen till action går alla dessa ambitioner förlorade. Vad jag beskrivit som idealtillstånd är för Nitsch tänkta tillstånd, tyvärr sällan förverkligade. <span style="color:#ffcc66;">Vad tjänar viljan om den inte prövas i verkligheten?<br /></span><br /><span style="color:#33cc00;">Nitsch börjar formulera sig</span> med ovannämnda ambitioner under 1960-talet. 1990 ger han i bokform ut ett första försök till sammanfattning (<em>Das Orgien Mysterien Theater</em>, Residenz Verlag, Salzburg). 1995 återkommer han till ämnet med en bok på 956 sidor (<em>Zur Theorie des Orgien Mysterien Theaters, Zweiter Versuch,</em> Residenz Verlag, Salzburg). Självbiografiskt, testatmentliknande, alltför många påståenden, alltför få ifrågasättanden, mer facit än synopsis. Men språket är oerhört variationsrikt och spänstigt, en bok om erfarenheter var och en bör ta till sig som idag arbetar med performance, orgieteater, eller vad man vill kalla det. Det skulle kunna vara <span style="color:#cc0000;">Teater Dekadans,</span> men är det inte, eller sällan. Dock, i Nitschs konst förenas liv och död, objekt och nyklassicistiskt måleri med en välformulerad katolicism. "När jag skriver", skriver Nitsch, "får sakförhållanden jag tidigare tagit för givna, nya perspektiv och nya avgrunder öppnas och jag går dit in helhjärtat, med vällust". Hans Ja till livet är också ett Ja till döden. Det kan förefalla konfessionslöst men refererar direkt till grekisk mytologi och katolsk tro. Nitsch ser katolicismen som den övergripande garanten för död och frälsningslära. Det motsäges inte av hans tilltro till att droger gör människans fem sinnen mer sensibla, när det gäller att finna livets puls, vibrationerna, svullna vulvor och kukar, extatiska och smärtsamma explosioner av piska, blod och sperma, att nå fram till känslan av att livet rinner genom ådrorna. Offer och uppståndelse förenas i Nitschs <span style="color:#c0c0c0;">OM-teater</span>, som, trots vad ovan sagts, radikalt skiljer sig från det mesta av den teaterdramatik som idag skrivs och framförs. <span style="color:#ffffcc;">Lars Norén</span> och <span style="color:#ffffcc;">Werner Schwab</span> undantagna. Romanen är död, sedan decennier. Detsamma kan sägas om dramat. Det blir så när människans behov av metafysik förnekas, när man på sophögen slänger lärdomar grekiska tragedier bjuder. För en ny teaterkonst krävs nya renässansdramer i mörka färger, rituellt formade skeenden som frigör aktiviteter som leder till extrem tillfredsställelse över att Vara, över det sado-masochistiska orgiebehovet, tex kring oidipusmotivet. Nitsch finns på den väg där all konst är ritualiserad föreställningsvärld, men tvärnitar när han närmar sig den klimax som gör resan meningsfull. Vad som fattas hos Nitsch är Teater Dekadens. Kult och ritual kan inte ens de mest rigida politiskt-dokumentära konstteoriers utövare svära sig fria ifrån. Därför är det tämligen onödigt av Nitsch att djuppsykologisera och knäfalla inför Sigismund Freuds <em>Totem und Tabu</em>. Dionysos klarar sig bra på egen hand. Glöm inte vår egen tids verkliga orgiepräster, Ibsen, Wagner, Wilde, Huysman, Beardsley, Lawrence (T.E.) och många fler. De var alla specialister på att ge döden god tid för att mäktigt, sakralt och grandiost fullkomna den totala fullkomningen, erfarenheterna av gott och ont, att upptäcka det vackra i äcklet, i pisksnärten. Nitsch hänvisar i sin bok till renässansmålare som under livsfara dissekerade lik, Rembrandts anatomistudier, holländarnas stileben med slaktade oxar och havsglänsande fiskar, Delacroix' slakthusbilder och Lucian Freuds köttsaftiga kvinnor och män. De målar alla den sinnliga glädjen över att finnas till. Den sinnliga intensiteten, föremålen, är förutsättningen för ett actionmåleri och för en actionteater vars syfte är människans befrielse, kroppens befrielse från rädslan att tillfredsställa sexuellt, orgiastiskt och mytologiskt självklara begär. Det grekiska dramat öppnar upp senare tiders skilda kristna samfunds tabuföreställningar kring människans djupa längtan efter blodskam och sado-masochism. De grekiska tragediernas mästare talar öppet om människans behov av smärta, offer och död, något som i katolska kyrkans liturgi transfereras och neutraliseras till dogmer. <span style="color:#ffffff;">Avskalat all retorik blir relationen mellan erotik och kors, mellan kristen kärlek och korsets plåga, mellan sexualitet (egalt vad sorts sexualitet) och död, ett uttryck för den befrielse som naturligtvis är en form av sado-masochism eftersom den leder från liv till död.</span> Varför förtränga arvet från antiken. Kristus världsförlösande offerdöd är också en mytisk pånyttfödelse av den grekiska tragedins mystik. Varför inte vilja minnas Dionysos orgiastiska orgasmer? I religionen, imitatio Christi, förenas gudagåvorna, människans omedvetna masochism. Detta vet Nitsch, men gör han något för att transformera det till dagens verklighet? Mitt svar: nej. Tyvärr.<br /><br /><span style="color:#33ff33;">Nitsch tror sig kunna fylla</span>, eller tror sig kunna göra ett försök att fylla tomrummet efter religionens avsked till exalterad metafysik. Kristendomens karisma, den dramatiska kraft som under de första århundradena e.Kr. fascinerade troende, har idag tyvärr alltför ofta förvandlats till oengagerad ritual. Den existentiella kontinuiteten från Attis, Osiris, Dionysos och Oidipus till Kristus Jesus är ett tabubelagt ämne. Kristendomens symbolspråk och ikoner når emellertid långt bortom kyrkornas dogmer. Kristi lidande är det stora exemplet på hur den förnedrade hjälten firar segerns sötma, övervinner döden, förvandlar död till liv. I sak är varje människa, kristen eller ej, delaktig av denna förlossning. Kristus Jesus tar på sig allas smärta och allas död för att åter ge oss livet och friheten. Helvetet förvandlas till himmel, existentiell och sexuell orgasm fullbordas, vid kommunionen blir människan delaktig av en metafysisk process vars slutmål är uppståndelse i och genom Kristus. Nitsch bekänner sig till dessa alldagliga sanningar och framstår därmed, i just detta, som en förnyare av dagens konstvärld. Som förnyare trots att han, enligt min mening, i sina performance, i sina <span style="color:#c0c0c0;">OM-</span>föreställningar, aldrig tar steget fullt ut. Nitsch pratar och skriver ofta om att han vill förverkliga de Sades sadistiska drama med 46 medverkande, där endast 16 överlever seanserna och återvänder till Paris. Nitsch talar om att slakta djur, om sexuell extas, men de Sades fruktansvärda visioner förverkligas, naturligtvis, inte, eftersom de är omöjliga att förverkliga, djuren är slakthusslaktade och veterinärbesiktigade och den sexuella extasen håller sig inom den österrikiska medelklassens frihetszoner, begränsade av diverse tabun. <span style="color:#c0c0c0;">Det hade behövts en habsburgerprins för att riva ned gränserna och storma fram, med värjan i högsta hugg, mot konventioner och tabun.</span> Dessutom: Nitsch finns aldrig själv med som agerande. Varför ställer han inte själv upp som offerlamm, låter sig piskas och översköljas av tjurblod? Det finns en rad frågetecken kring Nitsch som person och kring hans <span style="color:#c0c0c0;">OM-</span>teater, men klart är att han verbalt visar på en väg ut ur det nuvarande komatillståndet. Som pågått i trettio-fyrtio år! Ja, som pågått sedan Strindberg tog ett fast grepp kring gåspennans skaft. Att konfronteras med köttet, med rått och blodigt kött, med kroppar, med sexualitet, är emellertid den ursprungligaste av alla konfrontationer. Jägaren anpassar sin jakt efter djurets sexuella aktivitet, parning, födsel, och han tar med båda händerna om det skjutna ännu varma djurets kött, inälvor och blod. Men dödandet och döendet är också de tabubelagda ämnen. Människor har vants vid att kött säljes i snabbköpet, är plastfolieförpackat och avkönat sin egentliga substans, djuriskheten. Men antikens diktare skrev om slakt, om djuroffer och den kristna kyrkans liturgier kretsar ständigt kring Kristus Jesu sår och söndertrasade kropp. Tidigare århundradens konstnärer återger den korsfästes fem sår, alltid realistiskt som hos Caravaggio, men <span style="color:#c0c0c0;">i nutidskonsten avbildas sällan kött</span>, om man bortser från Bacon, Freud, Beuys, Schneemann och Vostell och några till. Den lidande Kristus framställes ej sällan som ett tomt hål i Korset. Det är häresi, men <span style="color:#ffffff;">det är inte häresi att vilja se och känna Kristus Jesu kön</span>. Hos Nitsch är visserligen kött, djurkött och människokött, centralt, men med de anspråk han själv ger OM-teatern, framstår det mer som snabbköpskött än som offerkött. Dock: helt riktigt menar Nitsch att flertalet samtidskonstnärer sysslar med tendensiösa ytligheter, verklighetens randfenomen, att konstnärerna sällan förmår skilja mellan politisk propaganda och konst, att konsten endast i undantagsfall återspeglar eller estetiskt substantierar vardagslivet. Lyckas han själv bättre? Nej. Det är ju så, att intensifierad estetik inte har något egenvärde men är nödvändig om konsten skall nå fram genom allt kommersiellt oljuds joggingmattor. Det är endast konstnären, den <span style="color:#cc0000;">Dekadenta Teatern</span> som kan realistiskt återge kriget mellan liv och död, hat och kärlek, kuk och vulga, tro och otro, metafysik och myter. Nitsch vill allt detta, men han lyckas inte. Också i Nitsch har det konventionella samhällets tabuiserande moral slagit sina klor. Nitsch misslyckas med att genom intensifierad estetik (estetik står alltid bortom moraliska värderingar) återskapa bedövade människors tragiskt sköna verklighet. Stefan Georg menade att all diktning, ja att alla former av konst, måste säga mottagaren något och att detta något måste presenteras estetiskt genomtänkt. Konst är att intensifiera, att skärpa formerna, att sensibilisera mottagarens sinnen, att genomskåda samhällets och civilisationens regelkatalog och normer, att rena människors receptitionsförmåga, att, med Tredje Moseboks ord (1:13-15), tvätta inälvor och fötter i vatten, bära fram turturduvor till altaret, vrida huvudena av dem och smeta blodet på scengolvet. Det handlar inte om att vanhelga tron och religiösa riter. Tvärtom. <span style="color:#cc0000;">Teater Dekadans</span>, <span style="color:#c0c0c0;">som är en symbios av klassiska teaterformer och nutida performance/action</span>, är ett komplememnt, och kan för många bli en ersättning, för traditionella kyrkobyggnader. När Nitsch talar om att i förfallstider blir även religiös konst fadd och vulgär, har han fel. Snarare är det så att i tider då stater och makter i sin totalitet förfaller, förnyas och förstärks den religiösa konsten när den tillägnar sig dekadanta uttrycksformer. <span style="color:#cc0000;">Teater Dekadans</span> kan återerövra, åt Kyrkan, den tidigare katolska kyrkans vita och väldoftande altarduk som pryddes med friska och färggranna blommor. Kalk och monstrans är av guld. Brinnande ljus. Officiantens klädnad ersättes av nakenhet. Vin, bröd, vatten. Narkotisk rökelse. Allt symbolassocierande till kärlek och magi, allt förbundet med mysterierna, med eukaristi, transsubstantiation. Kristi blod. Eroticismen som utgår från Kristi sår. Allt detta saknas hos Nitsch, men Nitschs <span style="color:#c0c0c0;">OM-</span>teater ger en god impuls till hur en verklig <span style="color:#cc0000;">Teater Dekadans</span> kan förverkligas och binda samman dionysisk erotik med Kristi kropp. För katolska kyrkan är detta inte något nytt. <span style="color:#ffffff;">Nakenhet, att visa upp nakna kroppar och spela på den nakna kroppens sensualism har blivit tabu först under de senaste århundradena.</span> Men det finns undantag: Indien. I Kyrkans aktionsteater deltar åskådaren, kyrkobesökaren, aktivt vid kommunionen och blir därmed en av dramats medagerande. Sådan rollfördelning skedde också vid romarnas gladiatorspel, det sker vid jägarens jakt på rovdjuret och det sker, eller, snarare, skedde, under karnevalsyran då av kristendomen förbannade demoner och hednagudar återupplivades. 1445 skriver ärkebiskopen Ludovico om hur folket dansade framför kyrkans altare, sjöng oanständiga visor, åt alltför mycken mat, att nakna män med ståkukar fördes i triumf genom folkmassorna. Mystiken koncentrerades kring det för människor väsentliga, som befriade dem från det vardagliga och som förenade dem i en performance, i en <span style="color:#cc0000;">Teater Dekadens</span>, i en gudssuverän backanal med total gudsidentifikation i svarta mässor med sexuell extas där eukaristisk klimax var den av den världsliga makten alltmer förbjudna kulten av kuk. Det är just om denna historiska verklighet markisen <span style="color:#c0c0c0;">de Sades</span> dramer handlar och som han filosofiskt och teologiskt bearbetar för att försöka återföra förfallets tyranni under de förbrukade rojalisterna och de bigotta revolutionärerna, till en mänsklig och religiös verklighet. Att Nitsch inte lyckas förmedla <span style="color:#c0c0c0;">de Sades</span> kunskap beror sannolikt på att Nitsch har föga del i de Sades djupa teologiska insikter. För Nitsch är färg och form avgörande, utan färg och form gives ingen konst, men Nitsch glömmer eller vill inte veta av att ingen extas och ingen den sexuella orgiens vackra Rosa thea uppstår utan smärta. Nitsch ser alltför ensidigt det mystiska som enbart illustrativt. Trots det lyckas han skapa energier som frigör den sado-masochistiska mystik som är själva råmaterialet till den kristna anarkins intensitet och lyckokänsla. Denna filosofiska religiositet skall inte förväxlas med nihilism och den ersätter inte föråldrade samhällsformer eller sociala mönster, men aktionerna med rått kött och blod, nakna kön, drar in åskådaren i en gemenskap som Nitsch, helt riktigt, anser det vara omöjligt uppnå genom måleriet eller via skulpturer, som det dock är möjligt att smeka och sexuellt leka med. Men Nitsch går inte vidare. Av vilka skäl han snabbbromsar kan man fråga sig, när det gäller att personifiera människans längtan efter att döda, vara destruktiv, få sadistiska önskningar uppfyllda och att genom det råa köttet och det varma blodet uppleva hur den korsfäste Kristus plågar sig igenom sin sado-masochistiska vandring till Fadern. Lammets liv och blod är ju inte endast en ganska primitiv symbol för Guds lamm som borttager världens synd; djurets inälvor, magens innehåll och könet, som liknar kvinnans vulva, är, när det hanteras av nakna män, ett levande konstverk som inte enbart kan, som hos Nitsch, visas fram som objekt och provokation, utan som <span style="color:#c0c0c0;">måste, om symboliken skall ha någon djupare mening, penetreras.</span> Rituell stilisering och faktisk aktivering av kuk och vulva måste ges status av nynaturalism, av återskapad och återskapande verklighet. <span style="color:#c0c0c0;">Kombinationen religion och sexualitet visar könsorganens samhörighet i sakrala symboler som tabernakel, monstrans, kalk och hostia.</span> Novalis beskriver detta utmärkt när han talar om <span style="color:#ffffff;">släktskapen mellan heligt och erotiskt, om likheten mellan sexuell vällust och religiöst martyrskap</span>. I <span style="color:#cc0000;">Teater Dekadans</span> förenas sado-masochistiska flagellanter med Kristi lidande, analogin mellan kvinnans vulva och många mäns tabubelagda önskan att penetrera menstruerande kvinnor, projiceras i målningar med motivet soldatens spjut i Kristi sår.<br /><br /><span style="color:#ff9900;">Det finns åtskilligt att sysselsätta sig med vid en </span><span style="color:#cc0000;">Teater Dekadens</span> för att vidareutveckla och intensifiera den erotiskt sexuella religiösa erfarenhet som Nitsch menar att han företräder. Men bättre exempel än Nitsch är Novalis om man vill få en uppfattning om den transcendentala extas som leder könsmystikern mot religiösa erfarenheter. Om detta kan kristna helgon och mystiker vittna. I målaren <span style="color:#c0c0c0;">Egon Schieles</span> bilder med erotik, höst, död och sjukdom finns samstämmighet mellan erotisk sexualitet och erotisk religiositet. Samma sak finner man i <span style="color:#c0c0c0;">Georg Trakls</span> dikter, där drogbruket, intensiteten, viljan att ge sig hän åt lidelser, där dikten är en, och där ge sitt allt, leder till amoralisk förfining. I Trakls dikter är excessen alltid närvarande. Vem kan skilja mellan erotik och religiositet i närvaron av vällust, kval, sadism, masochism, otukt, våld, slakt och mord. Samma extas finns i Bruckners musik, i hans erotiska symfonier där fromheten genomströmmas av sexuell passion. Klimt, Skrjabin, George och Mallarmé, osv. Ofta representerar de en homosexualitet eller bisexualitet som står i stark opposition till den liberala borgerligheten och dess maktapparater i form av censurliknande åtgärder, tabun och en allmänt rigid och asexuell och areligiös människosyn. George menade att renhet fattas sexualiteten mellan kvinna och man eftersom heterosexuell kärlek kräver, eller i vart fall förutsätter, fortplantning. Endast kärleken män emellan är oegennyttig. I kretsen kring George favoriserades kärleken mellan pojkar och män, en pedagogisk eros likställd med läran om konst och religion. Georges förädlade homosexualitet förvandlades till stiliserad filosofi, till en mytisk profetia om Gud förvandlad till kött, något Heidegger i sina senare verk uppskattande beskriver som den "siste gudens" uppståndelse. Ett annat riktmärke för en <span style="color:#cc0000;">Teater Dekans</span> kan<a href="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/1600/Bi.Cave.Sebastianmotiv.2.0.jpg"><img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/1386/1673/320/Bi.Cave.Sebastianmotiv.2.jpg" border="0" /></a> <span style="color:#ffffff;">Heinrich von Kleist</span> vara när det gäller att återerövra vad Nitsch kallar för "dramatisk extas", nämligen det "rena skeendets" teater då hela teaterrummet tas i anspråk och de nakna skådespelarna direkt konfronteras med åskådarna. På så sätt blir det möjligt att också i dramer och andra texter som handlar om aktuella företeelser, återställa äldre tiders mystikers erfarenheter av att allt är i Gud och Gud i allt. Den för människan livsnödvändiga extasen kan subjektivt aktiveras. Extasen, närheten till avgrunden, ja in i minsta orgie är livet heligt. Heligt som fruktbarheten, vällusten, orgasmen, smärtan. I det heliga finns inget avstånd mellan immanent och transcendentalt. Kristendomen som tidigare förkunnade passionens smärta, representerar idag alltför ofta endast en karikativ livsform helt skild från Dionysos erotism. <span style="color:#cc0000;">Den erotiska religiositeten har förträngts, men kärlekens Gud känner inga förbud, känner ingen begränsning. </span></span></strong><br /><strong><span style="font-family:Arial;font-size:130%;color:#33ccff;"></span></strong><br /><br /><span style="font-family:arial;font-size:130%;"><span style="color:#ffffff;"><span style="font-size:85%;"><strong>Copyright©Bo I. Cavefors, Malmö 2005</strong></span> </span></span><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#cccccc;"><br /><br /></span><span style="font-family:arial;font-size:130%;color:#cccccc;"></span></span></span>Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.com1